Summer '15 | Foscar

17

4 november 2015

Jag vaknar upp på bästa tänkbara sätt. I Oscars armar. Han håller mig tätt intill sin varma bröstkorg och jag sluter ögonen och andas in doften av honom. När jag sedan slår upp ögonen och det klara ljuset från fönstret lyser upp hans blåslagna kropp så sjunker hjärtat i bröstet på mig. Alla blåmärken och sår som inte synts i mörkret under natten framstår nu tydligt på hans sköra hud.

Försiktigt låter jag mina läppar ömt kyssa de blåmärken som täcker hans bröstkorg och armar och hans ögon öppnas försiktigt samtidigt som han suckar tyst.

"Felix"

Yttrar han med en hes röst och jag blickar upp på honom med blanka ögon innan jag sträcker på mig för att nå hans läppar. Han besvarar kyssen och när jag försöker avsluta den så placerar han en hand om min nacke och förseglar våra läppar på nytt vilket får mig att fnissa tyst innan hans läppar dämpar mitt skratt.

"Hur kan någon göra så mot dig? Hur kan man skada något så vackert"

Yttrar jag tyst för mig själv och han suckar dovt innan han kysser mig ännu en gång.

"Jag är ingen ängel Felix, en del förtjänar jag"

Säger han tankspritt samtidigt som han låter fingrarna kamma igenom mitt hår och jag låter huvudet placeras mot hans bröstkorg som rör sig rytmiskt upp och ner.

"Jag insåg just en sak"

Yttrar han plötsligt och jag lyfter huvudet för att placera hakan mot hans bröstkorg istället så att jag kan möta hans vackra blåa ögon.

"Vi började skolan för tre timmar sen"

Säger han sedan lugnt och skrattar lite vilket får mig att le innan jag sträcker mig efter det varma duntäcket och drar upp det över våra kroppar. Våra ben ligger tätt omslingrade och hans armar ligger runt min midja medan jag ligger halvt på hans kropp. Att han ens kan andas förvånar mig men jag är alldeles för trött för att flytta på mig.

"Skolan är överskattad, detta är ett mycket bättre sätt att spendera dagen på"

Mumlar jag sömnigt fram och sluter ögonen innan jag plötsligt överrumplas totalt genom att hamna på rygg mot madrassen med Oscar grenslandes över mig. Jag blinkar förvånat med ögonen och han flinar ner mot mig innan han lutar sig ner och kysser min haka.

"Jag är så kär i dig Felix"

Yttrar han sedan lugnt och betraktar mitt ansikte med en beundrande blick och mitt hjärta smälter. I månader är det dessa ord jag velat höra och att han nu uttrycker sina känslor så öppet, så ärligt får mig att le utan att tänka. Jag stryker med fingrarna över hans välmarkerade käkben, hans otroligt vackra drag innan jag kysser honom ömt.

Ett blott ögonblick, några få ord, en enda kille. Det är allt jag behöver för att fortsätta orka.