Summer '15 | Foscar

13

3 november 2015

En kväll i november. En kille i en alltför tunn jacka i det ruggiga vädret. En folktom tunnelbana under ett sent klockslag.

Frustrerat följer jag hur sekundervisaren på min klocka tickar sig fram och det redan sena tåget blir allt senare för varje sekund som passerar förbi. Höga skratt och brötiga röster hörs och jag suckar djupt när jag inser att en grupp av högljudda, antagligen påverkade killar är påväg mot mig. Hastigt fiskar jag upp telefonen ur fickan och trots att den är död börjar jag att pilla på den för att ge intrycket av att jag är upptagen.

"Oscar vad fan?!"

Ropet får mig att haja till. Fan inte han, jag klarar inte att träffa honom, inte här, inte nu. Jag klarar det inte.

"Oscar svara vafan? Hey, hör du mig ens?"

Ropet övergår från ilska till förvirring blandat med panik och i ren nyfikenhet lyfter jag huvudet och låter blicken svepa bort mot stället där ropen hörs ifrån. Scenen som mina ögon uppfattar får mig att sluta andas för ett ögonblick.

Oscar har fallit ner på knä på marken med handflatorna pressade ner mot det kalla betonggolvet. Hans andning är hög och ansträngd och jag kan se hur hans käkar spänns gång på gång.

Utan att jag hinner reagera på mina aktioner så skyndar jag mig fram mot gruppen och faller snart ner på knä bredvid honom. De andra killarna muttrar lite och svär över min plötsliga närvaro men jag ignorerar det, all min fokus ligger på killen framför mig. Hans tunga andning som övergår i smärtsamma läten får mina tankar att övergå i alla möjliga sorts fruktansvärda scenarior och i panik möter jag hans tårfyllda, smärtfyllda blick.

"Oscar prata med mig, vad är det som händer?"

Får jag oroligt fram men allt han gör är att pressa ihop ögonen och placera pannan mot den kalla betongen medan hans andning nästan övergår i hyperventilation.

"Vad fan är det som händer? Hur mycket har han fått i sig?"

Fräser jag då fram med en vettskrämd stämma och de fem andra killarna som omringar oss betraktar mig bara med tomma blickar innan en av dem plötsligt tar ton och rycker på axlarna.

"Fan vet jag, han dricker fan hela tiden och det var han som rökte på"

Utbrister han och trots att jag känner för att ge honom en brutal örfil så sväljer jag ner ilskan och böjer mig istället närmare Oscar för att stryka fingrarna över hans kallsvettiga panna. Med en kraftansträngning lyfter han på huvudet och jag placerar handen om hans haka för att möta hans blick.

"D-det gör så ont, j-jag har så o-ont"

Lyckas han få ur sig med en svag stämma som inte alls påminner om hans vanliga ton.

"Vart gör det ont Oscar?"

Yttrar jag oroligt och han kvider till innan hans darriga hand rör sig ner mot hans bröstkorg vilket får mig att förvirrat iaktta hans rörelser.

"Här F-Felix, d-det gör ont här"

Flämtar han fram och jag känner hur tårarna trycker på när hans hand placerar sig över hjärtat innan han överrumplar mig genom att fullständigt bryta ihop i min famn.