Summer '15 | Foscar

21

"Men du förstår inte"

Orden lämnar hans läppar i ett osammanhängande sludder och jag suckar. Det är värre än vanligt, han är stupfull. Inte bara lite påverkad.

"Det är inte detta som är det farliga beroendet. Det här kommer inte att påverka mig på ett värre sätt än något annat"

Sluddrar han fram och jag suckar djupt men låter honom tala fritt. För jag vet att han behöver lufta sina tankar. Att han behöver yttra vad som cirkulerar i hans huvud. Han är rädd att bli galen.

"Alkohol är inget farligt beroende. Alkohol kommer inte att lämna mig. Det finns värre beroenden, det kommer kanske att vara min fysiska död, men det finns värre"

Hans ord får mig att skaka på huvudet. Bestämt knipa ihop ögonen och krama om hans hand ännu hårdare. Han vet att jag hatar när han pratar såhär. Pratar om sin död på ett sådant enkelt sätt, som att det inte skulle spela någon roll.

"Oscar sluta. Du vet att jag inte tycker om när du pratar såhär. Sluta bara, det här är inte bra för dig, jag har sagt det alldeles för många gånger. När ska du lyssna?"

Utbrister jag trött. Jag brukar aldrig tappa temperamentet med honom men jag vill inte att han pratar på det viset. Aldrig någonsin.

"Men Felix det är du som inte lyssnar"

Utbrister han envist och jag tystnar. Suckar ännu en gång innan jag möter hans blick. Han har svårt för att behålla blicken rakt fram men han kämpar tappert. Blinkar för att fokusera. Blicken är dimmig.

"Alkohol är inte det farliga beroendet. Det är vad jag döljer det verkliga beroendet med. För jag är beroende av dig och du kan lämna mig när som helst. Och det är då jag dör. Den dagen som du inte älskar mig längre, det är dagen då jag verkligen kommer att dö. Då allt slocknar, oavsett om jag redan är död rent fysiskt redan innan"

Säger han med en neutral röst och tanken är förvånansvärt nykter och klar. Tårarna rinner ner längs mina kinder och han tittar på mig som att han inte ens förstår vad det är han säger. Och jag är den som inte förstår, jag förstår inte hur han kan vara så rädd för något som aldrig skulle inträffa. Jag skulle aldrig någonsin lämna honom, jag är fast. Det har jag varit sen jag träffade honom.

"Oscar"

Andas jag ut och han tittar på mig. Han förstår inte vad det är han yttrat högt. För honom är det fortfarande skräckslagna tankar.

"Jag älskar dig"

Yttrar jag ärligt och han ger mig en lugn blick och stryker mig försiktigt över kinden med skakiga fingrar och en ostadig hand.

"Du är min drog. Snälla bli inte min död"

Yttrar han tyst innan vår kyss avbryter oss.