Summer '15 | Foscar

14

3 november 2015

Kylan kryper sig på och tårarna mina rullar ner längs mina kinder medan jag drar fingrarna genom Oscars blonda slingor och hyschar honom försiktigt. Hans kropp skakar av gråt och hans andning är fortfarande ansträngd. Hans "vänner" har sedan länge försvunnit, de stack så fort de ansåg att jag hade kontroll över situationen. Ärligt talat vill jag bara slå ihjäl dem, men just nu ligger all fokus på Oscar och hans välmående och ingenting kommer före.

"Lugn Oscar, andas. Du måste andas"

Försöker jag förmedla med en lugn röst och han snyftar till innan han långsamt lyfter huvudet ur mitt knä och möter min blick. Det gör ont i mig att se hans rödsprängda, tårfyllda ögon och fuktiga ansikte.

"V-vill inte andas"

Får han fram och det hugger till i hjärtat över hans ord. Försiktigt placerar jag händerna ömt om hans ansikte för att få honom att möta min blick.

"Säg inte så, okej? Du måste andas Oscar, snälla säg inte så"

Orden lämnar mina läppar i en ton som inte är mycket högre än en viskning. Han kvider till innan han skakar på huvudet vilket får mitt ömma grepp om hans ansikte att lossa. Med en kraftansträngning kommer han plötsligt upp på fötter och jag betraktar hur han vinglar till pågrund av alkoholen, drogerna och sorgen i hans kropp.

"V-vill inte, j-jag orkar i-inte mer F-Felix"

Yttrar han med en svag stämma och jag skakar förtvivlat på huvudet när jag ser honom vingla iväg längs med perrongen. I förtvivlan kommer jag upp på fötter och försöker desperat att stryka undan tårarna för att kunna se någonting framför mig.

"O-Oscar"

Snyftar jag fram och ser hur han står farligt nära kanten. I panik rör jag mig mot honom och fortsätter att yttra hans namn i desperation. Men hans blick är stint fäst ner i spåret och han väger på fötterna vilket får mig att kippa efter andan.

"Oscar snälla n-nej"

Snyftar jag fram.

"Hoppar du så hoppar jag, var det inte så vi sa?"

Får jag fram i ett försök till en stadig röst och han fryser till i sina rörelser. Innan jag hinner fundera vidare så placerar jag armarna runt hans midja och drar honom mot mig. I ren desperation trycker jag upp honom mot en cementpelare och möter hans tårblanka ögon.

"Oscar, hoppar du så hoppar jag. D-du lämnar inte mig"

Yttrar jag desperat och innan jag ens hinner invänta hans reaktion så ligger hans läppar pressade mot mina och det är som att jag äntligen kan dra ett andetag av frisk luft.