HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 2 - Uppgiften

Tisdag 13/10 2015

Under hela dagen igår tänkte jag på Felix. Man kan väl säga att jag är lagom irriterad på honom just nu. För det första tog han mig på rumpan och för det andra så lyssnade han inte på mig när jag bad honom att sluta ta på mig. Han behandlar verkligen tjejer som skit. Jag vet inte hur många han har 'spelat' med men antar att det är ganska många.

Han har aldrig haft uppmärksamhet på mig tidigare så varför nu?

Med trötta steg hasar jag mig ner för trappan och går in till köket där mamma sitter och dricker kaffe.

"Ida, sätt dig ner vi måste prata" säger min mamma strängt och jag sätter mig genast mitt emot henne vid köksbordet.

"Jag fick ett samtal från din rektor att du hällt vatten på en oskyldig elev, stämmer det?"

Oskyldig och oskyldig...

"ja, men det var ju för han var jättejobbig och lyssnade inte på mig!"

"Det är fortfarande inte okej Ida!" säger mamma med en väldigt sträng röst som jag aldrig hört henne använda tidigare.

"okej, förlåt" säger jag och suckar.

"Det är inte mig du ska säga förlåt till, det är Felix. Jag måste till jobbet nu, hejdå gumman!" säger hon, reser sig upp och ger mig en snabb puss på huvudet innan hon försvinner ut från köket. Okej, för det första: aldrig i hela mitt liv att jag kommer be om ursäkt till honom! Och för det andra, antagligen var det han själv som sa till rektorn. Åhh varför måste han vara så jobbig för?

Egentligen hade jag bara kunnat säga till mamma att han höll på att tafsa på mig. Men chansen att hon hade blivit sjukt orolig och kanske fått mig att byta skola hade varit för stor då.

Min aptit försvann totalt så jag skiter i frukosten och tar min skolväska innan jag går ut genom dörren för att ta mig till skolan. Frustrerat släpar jag mina fötter i marken samtidigt som jag går. Och nej, jag är inte arg för att jag ska till skolan..jag är arg för att Felix kommer vara där..Om jag har tur så har han kanske tröttnat på mig och lämnar mig i fred. Men då måste jag ha jävligt mycket tur..

När jag kommer till skolan ångrar jag genast mitt val av att inte äta någon frukost. Min mage kurrar högt när jag går igenom skolgrindarna och traskar vidare genom skolgården. Tur att vi äter snart, annars hade jag dött.

När jag kommer in till korridoren som kryllar av elever har jag fortfarande inte sett en skymt av Felix eller någon i hans gäng. Tur. Hoppas de har bestämt sig för att lämna mig ifred resten av denna skolgången. För det hade jag uppskattat VÄLDIGT mycket.

Jag går fram till mitt skåp och slår snabbt in koden. Låset klickar till och jag öppnar den röda skåpdörren. Tisdag, alltså har vi svenska som första lektion igen. Vi börjar alltså varje måndag och tisdag morgon med att sitta och lyssna på Per. Skillnaden mellan lektionerna är att svenska lektionerna på tisdagar är mycket kortare än de på måndagar.

Jag tar mina svenska saker under armen och går bort till svenska salen. Till min otur ser jag att Hilda inte är här än. Jag kollar på klockan på min arm. 07.55. Vi börjar om fem minuter så hon borde vara här snart. Hoppas jag. Precis som jag visste så kommer Hilda smått joggandes mot mig och vi båda möts i en kram.