HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 8 - Hjälpen

Tisdag 20/10 2015

När jag kommer fram till skolan nästa morgon står Hilda vid grinden och väntar på mig. Jag kollar skumt på henne men skyndar ändå att komma fram till henne. Hon kramar om mig och därefter börjar vi gå in mot skolans port. På vägen dit snackar vi om kyssen med Felix och hon berättar att hon och Max har kommit närmre och närmre varandra de senaste dagarna.

Det är fortfarande folk som kallar mig för 'kräkis' och jag börjar bli riktigt trött på det nu. Jag vet att man ska strunta i vad alla andra säger om en själv men det går bara inte nu. Jag kommer inte stå ut med att bli kalla 'kräkis' genom hela tvåan och trean. Om jag känner Cara rätt så kommer det ta lång tid innan hon släpper det. Hon kommer kanske inte ens släppa...

---

Jag och Hilda sitter nu vid ett runt bord i matsalen och pratar om allt möjligt. Ämnet att min brorsa kom hem igår kom upp. Hon vet lika väl som många andra att min bror betyder jättemycket för mig. Kanske till och med lite för mycket...

"Fan" hör jag Hilda plötsligt säga och jag vänder mig om.

"Hej kräkis" Jag suckar åt Caras kommentar och vänder mig mot min mat istället.

"Jag har en sak att säga till dig, tänk inte ens tanken på att röra Felix med dina smutsiga händer, jag ser hur du bara dräglar över honom. Men gissa vad din lilla hora, Felix gillar inte fula tjejer som dig. Han gillar såna som mig!" Caras ord sårar mig faktiskt även om de inte borde det. Hon är precis som Johanna och Sophie från min gamla skola, en mobbare.

"Hörru, prata inte med Ida på det sättet!" Hildas ord värmer i mitt hjärta men Caras ord är fortfarande kvar.

"Håll käften" Ilskan i Hildas ögon kunde man se på hundra mils avstånd. Smärtan i min mage kommer tillbaka och helt plötsligt mår jag illa. Det är nästan samma som på festen fast ändå inte. Det kändes som om jag skulle spy vilken sekund som helst. Jag drog in så mycket luft jag kunde till mina lungor och det gjorde min mage 'lugnare'.

"Bara så att du vet, rör du han igen så lovar jag dig att du inte kommer få en enda bra dag här" Sista meningen viskar hon elakt i mitt öra. Sekunden efter var hon borta men hennes ord satt fortfarande kvar, fastspikat i min hjärna.

"Lyssna inte på henne Ida! Shit, hur mår du? Du är helt blek i ansiktet ju!" säger hon och lägger sin handrygg mot min panna.

"Jag mår illa"

"Jag ser det, gå hem och vila. Jag kan gå hem med dina böcker sen efter skolan!" Hon hjälpte mig att resa mig upp och sedan hela vägen ut till skolgårdens slut.

"Krya på dig och ses sen!" Hon gav mig en snabb kram innan jag började gå hemåt. För varje steg jag tar känner jag mig bara mer och mer yr. När jag äntligen kommer hem går jag direkt upp på mitt rum och lägger mig ner i sängen. De kalla lakanen får illamåendet att försvinna en aning och snart har jag somnat.

Felix perspektiv

Jag, Oscar, Ogge och Omar satt på baksidan av skolan och pratade om allt möjligt. Även Max, som går i samma klass som Ogge och Oscar är med oss. Han väntar på Idas kompis, Hilda tror jag hon hette. De har tydligen smsat en del och han hade tydligen bestämt med henne att de ska ut och ta en kaffe efter skolan. Sicken mjukis...

Jag höll på med att smsa med Linda, jag ska vara hos henne om en halvtimma. Jag skickar iväg smset och precis efter ringer min telefon. Saga.

"Hej Saga, hur är det?" svarade jag och hon skrattade på andra sidan luren.

"Hej Felle, jag bara undrar vilken tid du skulle vara hos mig?" fan, jag glömde. Jag har ju precis gjort planer med Linda. Eller planer och planer, ligga med henne och sedan dra.

"Jag ringer dig senare, Max tjej kommer nu, hejdå" säger jag snabbt och lägger på samtalet.

Max reser sig upp och kramar om henne. Hon kollar mot mig och ler lite och jag besvarar leendet med att nicka. Jag reser mig upp från bänken och förbereder mig på att sticka.

"Max, vi måste bara förbi Idas hus först" Namnet 'Ida' gjorde mig intresserad och jag vänder mig om och kollar på Hilda.

"Varför?"

"Hon gick hem för hon mådde inte så bra så jag måste lämna hennes böcker till henne!" hennes ord fick min uppmärksamhet direkt.

"Jag kan ge dem till henne!" säger jag snabbt.

"Varför skulle du?" säger hon förvånat och kollar häpet på mig.

"Ni har ju en dejt så varför inte?"

"Visst, du vet ju var hon bor så" Hon lämnar över Idas böcker till mig och sen går hon och Max iväg. Jag går direkt till min moppe och kör hem till henne. När jag kommer fram ringer jag på. Efter nån minut hör jag hur någon låser upp dörren inifrån och nästa sekund står hon precis framför mig.

Idas perspektiv

Jag vrider om låset och öppnar dörren samtidigt som jag undrar vem det är. Antagligen är det Hilda, hon skulle ju komma med mina böcker. När dörren är öppen blir mina ögon lika stora som golfbollar. Det är inte Hilda, det är Felix.

"Vad gör du här?" frågar jag osäkert och han skrattar.

"Kul att se dig med Ida, jag är här för att ge dig dina böcker!" säger han och räcker över mina böcker. Jag tar tacksamt emot dem och lägger in de på byrån i hallen.

"Vad hände mig dig? Varför gick du hem?" hans röst låter lite orolig men jag måste nog ha hört fel.

"Jag mådde bara illa typ, inget allvarligt" säger jag och ler nätt mot honom. Hans telefon ringer och han tar upp den och kollar. Hans ögon förstoras en aning och han säger ett snabbt hejdå innan han går ner för trappan och bort mot sin moppe. Konstigt..?

Jag suckar, stänger dörren och tar med mina böcker upp till mitt rum. Fortfarande undrar jag varför Felix bara stack sådär..?

//

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli superglad ifall ni skulle vilja rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att skriva :)

Kram