Felix Sandman, 17 år, Evermore gymnasiets "bad boy". All ligga runt och festa är vardag för honom. Namnet 'Felix Sandman' är känt i hela skolan. Tjejerna vill ha honom och killarna vill va honom.
Ida Alexén, 17 år, är en så kallad "good girl". Hon...
Jag vaknar upp nästa dag av att någon ropar mitt namn. Eftersom jag kom i säng väldigt sent igår kväll så orkar jag inte svara. Jag ignorerar personen som ropar på mig men personen fortsätter. Jag lägger kudden över huvudet och stönar irriterat när personen inte slutar.
"Ida, vakna!" hör jag hur Simon ropar precis vid min säng. Jag stönar åter igen men vänder mig om och kollar upp på honom.
"Vad?" frågar jag med min otroligt vackra morgonröst *host host*. Det finns inget annat jag skulle vilja göra just nu än att somna om och försvinna in i drömmarnas land.
"Du har besök"
"Vem? Vad är klockan?" jag sätter mig upp i sängen och gnuggar mig trött i ögonen.
"Hilda och klockan är ett, du kan inte sova hela söndagen" småskrattar han och går ut från mitt rum. Jag rusar upp från sängen, sätter på mig min morgonrock och försvinner ut från mitt rum och ner för trappan.
"Hej Ida" säger Hilda och ler stort mot mig. Jag känner doften av mat och hör hur mamma och pappa står och pratar med Simon i köket.
"What's up?" frågar jag och kramar om henne.
"Jag vet att jag har sagt detta men asså din brorsa är så jävla snygg" säger hon och vi båda brister ut i skratt.
"Nä, jag ville bara komma förbi och se hur du mår, hur gick det igår förresten?"
"Ida, vem är det du pratar med?" ropar mamma inne ifrån köket.
"Hilda"
"Kom, vi går upp så får vi vara ifred" hon nickar och följer efter mig upp för trappan och in på mitt rum. Jag stänger igen dörren efter oss och sätter mig ner på min säng bredvid Hilda. Hon kollar nyfiket på mig och jag väljer medvetet att dra ut på det bara på grund av att jag vill reta upp henne en smula.
"Kan du svara då? Vad hände?" hon slår till mig löst på överarmen och jag småskrattar.
"Han kom till mig och hjälpte mig att bli lugn igen" minnena från när han kramade om mig och vår kyss får mina kinder att hettas upp.
"Och mer?" säger hon och vickar på ögonen. Hade det inte varit för att hon är väldigt bra på att hålla hemligheter så hade jag aldrig berättat detta för henne.
"Han kysste mig" säger jag tyst. Ifall någon i min familj skulle höra vad jag sa skulle jag inte leva länge till.
"och sen bjöd han ut mig igen ikväll" när jag säger det sista spärrar hon chockat upp ögonen och hennes mun öppnas och formar ett 'o'. Så sitter hon i ungefär tre minuter innan hon blinkar till.
"Och du sa ja? Efter allt han gjort mot dig?"
Jag vet att jag kanske egentligen inte borde sagt ja men jag kunde verkligen inte säga nej. Om det var på grund av att vi hade blivit mosade av en lastbil eller något annat vet jag dock inte. Även fast jag ser på Hilda att hon är chockad så ser jag även att hon är glad och uppspelt. Jag berättar för Hilda resten av historien om hur han stannade mitt i gatan.
"Han gjorde vadå?! Ida, han är verkligen galen, men galen på ett bra sätt! Eller aa..vad ska du ha på dig då? Vart tar han di-?"
"Hilda ta det lugnt!"
"Okej..men du måste berätta allt imorgon!" säger hon och suckar. Vi sitter och pratar i ett ganska bra tag innan Hilda måste hem. Klockan är sex när jag har sagt hejdå till Hilda och kommit tillbaka till mitt rum igen. Dörren in till rummet öppnas och mamma kommer in.
"Ida, jag och pappa ska gå ut och äta nu, Simon är nog hemma eller så drar han till Hanna, ses senare" hon ger mig en puss på kinden och försvinner ut från rummet igen.
Jag hoppar in i duschen och tvättar varenda del av min kropp. Allting måste vara perfekt ikväll. När jag är färdigduschad och har smort in mig med body lotion går jag över till min garderob. Vad ska jag ha på mig? Efter många om och men har jag äntligen hittat en outfit jag gillar.
Ops! Esta imagem não segue nossas diretrizes de conteúdo. Para continuar a publicação, tente removê-la ou carregar outra.
När klockan är några minuter i åtta hör jag hur någon tutar utanför. Jag kollar ut genom fönstret och ett leende sprider sig över mina läppar när jag ser Felix stå utanför bilen. Jag skyndar att ta på mig mina skor och går sedan ut till Felix. Han står lutad mot bilen med en ros i handen. Precis som förra gången. Detta kan inte sluta bra.
"Hej babe" hans ord får mig att rodna.
"Jag vet att vår förra dejt började såhär men jag lovar, denna kommer inte sluta som förra" Jag ler mot honom och tar emot rosen. Jag hoppas verkligen han menar det han säger. Han öppnar bildörren till mig och jag hoppar in i bilen. När vi börjar köra iväg känner jag hur en gnutta nervositet äntrar min kropp.
"Vart tar du mig?" frågar jag och han skrattar.
"Det är en överraskning" tanken på att den förra dejten också var en 'överraskning' poppar upp i min hjärna. Jag skakar av mig tanken och försöker tänka på andra saker. När vi har kört i ungefär en halvtimme kör han in på en tom parkeringsplats omringad av en skog.
"Ska du döda mig eller något?" frågar jag osäkert och han skrattar åt min kommentar.
"Nej jag ska inte döda dig, vem tror du jag är?" skrattar han och hoppad ut från bilen. Nån sekund efter öppnar han dörren för mig och även jag hoppar ut från bilen. Jag kollar runt omkring där vi har parkerat bilen men allt jag ser är bara skog. Han öppnar bakluckan och tar ut en korg.
"Ska vi ha picknick på en parkeringsplats?" frågar jag snopet och åter igen skrattar han och skakar på huvudet.
"Kom här" han sträcker ut sin hand och jag tar emot den. Han börjar gå in mot skogen och ska jag vara ärlig så var det ganska läskigt. Det var väldigt mörkt inne i skogen och väldigt svårt att se något. Efter ett tag kan jag urskilja svaga ljus lite längre in i skogen och vi går åt det hållet.
Vi kommer fram till ljuset och när jag ser vad det är försvinner all luft ur min kropp. Det är ljus uppsatta här och där och i mitten ligger en filt. Det ser nästan ut som i en saga..fast detta är bättre.
