HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 18 - Snälla

Jag hör deras skratt komma närmre och närmre där jag, Philip och Hilda står. Jag vill inte vända mig om. Paniken börjar spridas inom mig men när Philip lägger sin hand på min rygg blir jag plötsligt lugnare. Bara tanken på att få gå igenom det som hände igår, en gång till, får mig att vilja spy. Fortfarande helt skräckslagen vänder jag mig om och möter Felix hånflinande ansikte. Philip lägger sin arm om min midja och drar mig närmre honom. Hilda ställer sig på min andra sida och nu känns det ovanligt tryggt. Felix kollar tillbaka på sina vänner och alla skrattar.

"nämen kolla, hon tror att hon är säker bara för att sina två vänner bredvid sig, och Philip, min käre gamla vän, jag trodde aldrig att du skulle vilja vara med en hora som henne" skrattar Felix.

"Jag var aldrig din vän Felix, din lilla bög"(SÄGER ABSOLUT INTE ATT DET ÄR FEL ATT VARA BÖG NU MEN NI FATTAR; JAG TYCKER DET ÄR HELT OK ATT VARA BÖG SÅ ALLA VET) säger Philip. Philip står upp för sig själv. Han har inget att vara rädd för. Han är väldigt populär på skolan. Inte lika populär som Felix och hans gäng men ändå populär. Han har även bra muskler. Jag skulle nästan tro att Philip har lite mer muskler än Felix så egentligen har han inget att vara rädd för.

"Va sa du?" Felix går närmre och närmre Philip. De står nu bara ett par centimeter från varandra.

"Jag sa, din lilla bög" Ett självsäkert leende syns på hans läppar. Felix knuffar till Philip på bröstet men han står kvar på samma ställe och rör inte en mig. Han knuffar tillbaka på Felix och efter några minuter har de börjat slåss ordentligt och många andra elever står och kollar på.

"Nu lägger ni ner!" hör jag hur vår rektor ropar och de slutar genast. Tack och lov att han kom nu. Vår rektor står mitt emellan dem och har en väldigt arg min fastklistrad på sitt ansikte.

"Ni är snart vuxna, jag tolererar inte att ni håller på med sånt här på min skola! Vi har varit en problemfri skola i flera år men nu kommer ni och förstör det ryktet! Ni båda får kvarsittning i två veckor! Förstått?!" han är helt röd i ansiktet så arg han är. Det som är bra med vår rektor är att han är alltid bra på att ge folk den rätta bestraffningen. Både Philip och Felix mumlar ett otydligt 'ja' och rektorn går iväg.

"Du hade inte behövt göra så!"

"Jag är inte vän med någon som ligger med allt han ser som rör sig och mobbar folk. Sen så lovade jag dig att alltid hjälpa dig" Philip ler mot mig och det värmer i mitt hjärta att han gjorde det för mig.

"Oh shit, vi börjar snart, men vi ses efter skolan?" jag ler brett mot Philip och han nickar lite innan jag och Hilda försvinner iväg mot vårt klassrum.

"Du har hittat den rätta för dig!" Hilda krokar fast sin arm i min och vickar på ögonbrynen när hon säger det.

"Sluta! Vi är inte tillsammans!"

"Säkert" hon skrattar och jag slår lätt till henne på armen.

"Jag måste bara gå på toaletten innan vi börjar!" hon nickar och följer efter mig till toaletten. Hilda stannar utanför och jag går in på tjejernas toalett. Jag går in i ett av båsen och gör mima behov. Plötsligt hör jag hur dörren öppnas. Antagligen Hilda.

"Jag är strax klar Hilda!" säger jag och spolar. Jag går ut från båset men ingen är här. Jag bryr mig inte så mycket om det utan går fram till vasken för att tvätta mina händer. Jag kollar upp i spegeln och mitt hjärta stannar av chock. I ett av hörnen står Felix med ett hånflin på sina läppar.

"F-Felix" Han skrattar hånfullt när han hör hur jag stammar. Långsamt börjar han gå närmre och närmre mig och jag vänder mig om. Han puttar in mig med en hård kraft rätt in i väggen.

"Philip stoppade oss tidigare" han knuffar mig hårdare mot väggen och ett stön av smärta flyger ur min mun.

"Snälla" mumlar jag nästan ohörbart.

"Vad sa du? Jag hörde inte din hora"

"Snälla" Denna gången säger jag det högre. Inte för att jag vet om det kommer hjälpa mig eller inte men det är värt att försöka.

"Tyvärr, jag har precis börjat" Med sina starka armar lyfter han upp mig och släpper mig sedan igen. Jag landar på golvet med en duns och slår i huvudet. Tårarna bränner bakom ögonlocken men jag kan inte pressa fram dem. Felix går snabbt över till dörren och låser den med ett klick. Min andning blir fortare och fortare. Luften i rummet blir tjockare och tjockare. Förskräckt försöker jag lugna min andning men tack vare den tjocka luften går det inte.

"Va fan är det för fel på dig?!" mumlar jag tyst. Felix har nu satt sig på knä precis bredvid mig och ler fortfarande hånfullt. Helt plötsligt känner jag mig enormt yr. Luften i rummet känns tjockare och tjockare för varje minut som går.

"Ida?! Va fan händer?!" Han håller upp mitt ansikte framför hans så jag kan kolla på honom. En liten del av honom ser orolig ut. Men det kan inte stämma. Inte Felix Sandman. Efter det blir allt svart...