HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 7 - Förlåt

Jag ignorerar den som sa det där sista och plockar fram mina svenska saker. Det är inte för än nu det slår mig att håller ju på med en speciell uppgift på svenskan. Det kommer ju bli ännu roligare att jobba med Felix nu efter den lilla händelsen *notera min extrema sarkasm*.

"Hejsan kräkis" hör jag Caras hämska röst säga och jag vänder mig om.

"Mitt namn är Ida" säger jag och försöker stå upp för mig själv för första gången på tusen år. Jag är faktiskt ganska förvånad över att just det kom ut ur min mun.

"Nu är det kräkis, det passar dig bättre, ful som spya" Hon skrattar hånfullt och elakt åt det som nyss kom ut från hennes fula mun.

"Och dina kläder...kan inte ens hitta något ord så fula" säger hon och jag känner hur tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. Jag orkar inte stå och lyssna på Cara längre så jag vänder mig om och går iväg med snabba steg.

"Naw, lilla kräkis blev ledsen" säger hon med en spydig röst och skrattar. När jag hör att det är fler än Cara som skrattar så börjar jag gå ännu fortare och helt plötsligt krockar jag in i någon. Jag kollar upp på personen men viker genast ner blicken när jag ser vem det är.

"Va försiktig okej?" Säger Felix och ler mot mig. Jag ignorerar honom totalt och fortsätter att gå. Som om han skulle bry sig om mig...

"Hörru vänta!" ropar Felix. En stark arm tar tag om min handled och vänder mig om.

"Vad?" säger jag och ännu en tår rinner ner för min kind.

"Vad hände?" säger han och jag torkar bort några tårar från mina kinder. Jag tar ett djupt andetag innan jag så stabilt jag kan säger:

"Inget"

"Jo, jag set att något har hänt, annars hade du inte gråtit"

"Varför bryr du dig ens?" säger jag sårat och går ifrån honom. Jag går bort mot ingången och går ut. När jag kommer ut sätter jag mig på en av bänkarna som finns precis vid ingången.

"Ida!" hör jag Hilda ropa.

"Förlåt, jag blev sen...vad har hänt?" frågar hon när hon ser mina rödgråtna ögon.

"Cara" säger jag och suckar.

"Skit i henne, kom igen, vi börjar om 2 minuter" säger hon och vi går in igen.

Jag och Felix får ögonkontakt när jag kliver in i klassrummet men jag viker undan blicken meddetsamma. Förhoppningsvis kommer han lämna mig från och med nu.

----------------------------------------------

Efter en skoldag med svenska, bild, matte och engelska lämnar jag mina böcker i skåpet, säger hejdå till Hilda innan jag börjar gå hemåt.

Att jobba med Felix på svenskan gick sådär...Vi bestämde oss för att skriva var för sig och sen skulle vi prata om det vi har skrivit lite senare. Förhoppningsvis har lite av min ilska för att vara med honom försvunnit då så vi iallafall får ett bra betyg på uppgiften.

"Ida! Vänta!" jag vänder mig om och ser Felix springa mot mig. Jag fnyser åt honom och vänder mig om och börjar gå igen. Vill absolut inte prata med honom nu!

"Ida snälla vänta!" ropar Felix igen och jag stannar. Han kommer ifatt mig och andas snabbt och häftigt.

"Vad vill du?"

"Jag vill...förlåt, förlåt för i fredags" säger han och kollar skamset på mig. Wow, för första gången på typ hundranittio år ser det verkligen ut som om Felix verkligen ångrar det har har gjort.