HE'S A TROUBLEMAKER | FS

38 - Säg det

"Ida"

Det slår mig ganska fort vad det är han menar. Den här 'flick vän' saken. Menar han allvar? Han frågade mig i helgen och jag sa ju nej men då var det bara vi två ensamma. Jag har ingen aning om hur kan kommer uppföra sig när hans vänner är med. "Jag vet inte Felix" säger jag och ser ner på mina händer. "Jag vill inte prata om det nu när alla andra kan höra". Även om jag försöker glömma alla saker han gjort så går det bara inte. Jag vet ärligt inte vad jag vill med honom.

"Okej, vi kan snacka senare" han kysser mig på kinden och jag börjar rodna. Vi sitter och snackar på puben i ungefär två timmar till. De berättade historier, vi skrattade en hel del och jag börjar verkligen gilla dessa killar mer och mer. De var så olika men samtidigt så lika, de passar helt enkelt perfekt för varandra.

Ogge är en väldigt vacker, trevlig och en mycket smart kille men han röker och har alldeles för många tatueringar. Omar är clownen i gänget och jag måste erkänna att han är bra på det. Han kan charma en hur enkelt som helst. Han har en del tatueringar men det är inte så farligt. Oscar har även han tatueringar och även några piercingar.

Min telefon börjar ringa mitt i allt och jag ler ursäktande innan jag försvinner bort från bordet.

Ida: Hej det är Ida

Simon: Hej sis, vad gör du?

Ida: Ingenting, umgås med några vänner bara

Simon: Vilka vänner om jag får fråga?

Fan

Ida: Några vänner från skolan, vi arbetar med en skoluppgift

Simon: Okej, anyways, mamma och pappa kommer arbeta sent så jag tänkte att jag kommer sova hemma inatt så du slipper vara helt ensam.

Ida: Ja, okej

Jag kollar bort på mot bordet igen. Felix kollar undrandes på mig och han reser sig sedan upp.

Ida: Jag måste gå, ses ikväll! Älskar dig

Simon: Älskar dig!

"Vem var det?" frågar han med en rynkad panna. "Min bror, han ville bara kolla vart jag var" säger jag och ler mot honom.

"Kan du bestämma dig?" han kollar mig djupt in i ögonen och jag vet inte vad jag ska svara. "Felix jag..." han sätter sitt pekfinger mot mina läppar och jag blir tyst. "Jag vet vad du kommer säga, du vill inte bli min flickvän på grund av det jag har gjort, jag vet att det var fel Ida och jag kommer aldrig göra det igen, snälla kan jag inte få en chans?" säger han och en strimma av hopp syns i hans ögon. Han har rätt. "Svär du på att aldrig göra något sånt igen?" han nickar. "Okej, du får en chans" han kysser mig på läpparna och jag ryser till. Han lägger sina händer på mina höfter och drar mig närmre honom.

"Säg det"

"Jag är din flickvän"

rösta & kommentera så blir ja glad <33