HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Prolog

Mina händer börjar svettas mer och mer. Jag känner hur mina andetag blir kortare och kortare. Mina ögon är rödgråtna och fyllda med tårar. Med ryggen lutad mot kaklet inne på tjejernas toalett och benen liggandes längs det iskalla golvet. Just detta iskalla stengolvet har jag suttit på alldeles för många gånger. Detta iskalla stengolvet har jag suttit på under nästa hela min skoltid, iallafall större delen av den.

Att sitta på ett kallt stengolv varje dag tar på ens krafter och självmående. Anledningen till att jag sitter här är inte så kul den heller. Tårarna rinner ner som vattenfall ner för mina kinder och det finns inget som kan stoppa dem. Det är nästan som om mina tårar är oändliga, som om de aldrig kommer sluta rinna ner för min kind utan finnas där hela mitt liv. 

Jag blundar hårt och gör ett försök med att lugna ner mig. Jag tvingar mig själv till att ta långa och djupa andetag. In och ut, in och ut.

Snälla låt dem inte hitta mig, låt dem inte hitta mig, är de orden som min hjärna repeterar om och om igen. De orden som jag repeterat i min hjärna allt för många gånger. De orden som jag tänker på varenda minut, varenda sekund.

Jag drar upp mina ben mot mitt skakiga bröst och kramar om dem hårt. Jag har ingen. Jag har ingen som kan hjälpa mig nu. Det är bara jag som kan rädda mig själv. Jag har bara mig själv. Jag vågar fortfarande inte öppna ögonen. Vågar fortfarande inte ens resa mig upp och gå bort från toaletten. För skulle jag göra det skulle de hitta mig på en gång.

Rösten i mitt huvud avbryts av att dörren in till toan knakar till och öppnas långsamt. Den rösten som jag har hört för många gånger ropar mitt namn högt. Den rösten som får hela mig att stelna till is. Den rösten som hela skolan känner till..men egentligen inte har någon aning om vems den är. Mitt hjärta dunkar snabbare och snabbare mot mitt bröst.

Snälla lämna mig ifred...

//

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli superglad ifall ni skulle vilja rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att skriva :)

Kram