HE'S A TROUBLEMAKER | FS

46 - Slutet

När sista lektioner har slutat rusar jag fort till mitt skåp. Jag vill hem så fort som möjligt utan att Felix ska se mig. Jag går längs trottoaren precis utanför skolan, lyssnar på fåglarna som kvittrar och hundar som skäller då och då. Jag drar min jacka tätare om mig då en kall vind plötsligt slås emot mig. Flera bilar passerar mig och på avstånd kan jag nu se Philips hus. På något sätt ser hans hus nästan skräckinjagande ut. Han är förmodligen med hans flickvän. De hade träffas av en ren slump på stan och klickade direkt. Daniella tror jag hon hette. 

På senaste tiden har jag funderat mycket på varför jag föll för Felix och inte för Philip. Philip har ju alltid funnits där för mig och vi har aldrig haft något stort gräl. Om det var så att jag hade blivit kär i Philip istället hade jag och Simon aldrig behövt bråka. Han hade förmodligen blivit jätteglad över det. Men jag är glad över att det var Felix ja föll för. Fine, han har sina brister men det gör honom till den han är. 

"Jag trodde vi skulle vara tillsammans idag?" jag avbryts i mitt tänkande av en välbekant röst bakom mig. Jag vänder mig om och ser Felix stå ungefär en meter ifrån mig med det vanliga leendet på sina läppar. "Åh shit, jag glömde" ljuger jag och ler mot honom. Han tar bort avståndet mellan oss och tar mitt ansikte försiktigt i sina händer innan han placerar sina läppar på mina. Kyssen går från en lugn och mjuk kyss till en väldigt passionerad. Efter en stund drar Felix tillbaka och våra ögon möter varandra. 

"Jag älskar dig" säger han och ger mig en mild kyss på mina läppar. Jag ler åt honom och vi flätar ihop våra händer innan vi börjar gå. "Hur har din dag varit?" han försöker starta en konversation efter ett långt tag av tystnad. "Bra" svarade jag fort. "Är något fel babe?" frågar han och rynkar sin panna. "Nej, jag bara..vi måste prata" svarar jag tillslut. Han muttrar ett kort 'okej' och vi fortsätter sedan att gå. Jag vet att Simon inte är hemma då han aldrig brukar vara hemma på fredagar, vilket är tur. Vi går upp till mitt rum och sätter oss ner på min säng. "Vad vill du prata om?" jag ser på honom att han är nervös. 

"Om oss" hans blick sänks en aning och han nickar. "Den sista månaden har varit helt underbar, jag menar det, men det är något som du måste veta" säger jag och tar ett djupt andetag. "Jag och Simon bråkar fortfarande. Och det är värre än vad det var förut".

"Varför har du inte sagt något?" hans röst är fylld med en blandning av ilska och sorg. "Jag ville ge oss en chans" svarar jag och pressar tillbaka tårarna som bränner bakom ögonlocken. "Så du vill alltså göra slut?" han ser mig djupt in i ögonen och jag tar ett djupt andetag innan jag sedan svarar. "Ja". När min mun lämnar svaret på hans fråga reser han sig direkt upp från sängen och lämnar rummet utan att säga något. Han slår igen min dörr med en hög smäll och några sekunder senare hör jag hur även ytterdörren smälls igen hårt och högljutt. Jag lägger mig på rygg och tittar med en tom blick upp i taket. Allt jag har är nu borta. Tårar börjar långsamt rinna ner för mina kinder och jag blundar, vill somna och glömma allt.

--

"Ida, älskling, vakna" mitt huvud fylls med en röst jag mycket väl känner igen. Jag öppnar ögonen och tittar på mamma framför mig. Hon kollar med en chockad min på mig när hon ser mina söndergråtna ögon. "Älskling, vad har hänt?" frågar hon innan hon sätter sig ner på sängen med en orolig blick. "J-j-jag.." börjar jag men brister ut i gråt igen. Hon håller om mig och börjar smeka mig långsamt på min rygg. I mitt huvud spelas flera underbar minnen med Felix. 

"Så du gjorde slut?" frågar hon när jag berättat klart och jag nickar långsamt. "Du, det är okej, kom så går vi ner och gör lite pannkakor!" jag ler och nickar. Min mamma vet alltid vad som får mig på bättre humör. Vi skyndar oss ner till köket och gör några pannkakor. Mamma berättar att pappa fortfarande är kvar på jobbet och att han tydligen ska sova över på sjukhuset inatt. Han har en operation tidigt imorgon bitti och därför är det inte lönt att han kommer hem. Vi sätter oss ner vid köksbordet och börjar äta pannkakorna och pratar om allt mellan himmel och jord.

"Tack för idag mamma, jag tror jag går och lägger mig nu" jag gäspar och hon nickar med ett leende på läpparna. "Gör det du älskling, sov så gott!" jag ler mot henne och går därefter upp till mitt rum för att byta om till pyjamas och kryper ner i min säng. Även fast det känns bra att jag kan prata med mamma om detta har jag fortfarande ett hål i mitt hjärta. Allt jag vill är att få tillbaka min relation med min bror, om det ens kommer gå nu. Mitt tänkande avbryts av att ytterdörren öppnas och stängs och strax efter fylls huset av Simons skratt. Det hugger till i mitt hjärta och jag börjar gråta igen. Jag vill bara prata med honom, få honom att skratta, skratta med honom igen, men jag kan inte.

"Är Ida hemma?" hör jag hur han frågar mamma. "Ja, hon vilar. Hon har haft en tuff dag och jag tror verkligen att hon behöver dig nu" säger mamma och han fnyser. "Simon, skärp dig, hon har alltid stått vid din sida, oavsett vad och hon behöver dig nu". Från trappan hörs tunga steg och de börjar närma sig mitt rum. En mjuk knackning hörs från dörren. "Ida, är du vaken?". "Ja". Min röst bryter sig mitt i och jag sväljer högt. Dörren öppnas och han kommer in. Han tänder lampan i taket och utan att säga något går han fram till mig och kramar om mig. Han ger mig hans speciella kram som alltid får mig att lugna ner mig.

"Förlåt Ida, jag är verkligen ledsen" säger han och jag nickar. Tårarna som nu forsar ner för mina kinder är inte av sorg, utan av glädje. Jag har fått tillbaka min bror. Vi börjar prata igen som vanligt och jag tar mod till mig att berätta om Felix. Han var inte arg, bara besviken att jag inte sagt något men han förstod varför jag gjorde det.

"Jag vill bara att du ska vara säker, inte att du ska vara ledsen. Så om du vill ha ett tips så tycker jag du borde ta tillbaka honom. "Han kommer inte vilja prata med mig mer" säger jag med en tung suck. "Om han älskar dig så kommer han att lyssna på dig" jag ler mot honom och tar fram mobilen för att ringa till Felix. När jag ringt minst tre gånger utan svar ger jag upp. Simon säger godnatt till mig och försvinner ut från mitt rum och jag somnar, i hopp om att morgondagen ska bli bättre.

Simons perspektiv

Jag stänger dörren till Idas rum och går ner för trapporna. "Mamma jag går ut ett tag" säger jag och hon svarar ett snabbt 'okej'. Jag skickar ett snabbt sms till mina vänner att vi skulle träffas vid en speciell bar och kör sedan iväg. Då jag kommer först får jag vänta ett tag innan de andra kommer. Jag ser runt på parkeringen och mina ögon landar på en speciell bil. Felix. Ett leende pryder mina läppar och sedan kommer mitt gäng. Kalle, Johan, Johannes och Hampus. 

"Okej killar, jag måste hitta Felix". Alla nickar och sedan går vi in till baren. Felix och hans vänners röster hörs i hela baren. Mina ögon landar på Felix. Jag börjar gå mot bordet och märker hur Oscar lägger märke till oss. "Nämen kolla, Simon är här på dejt med hela sitt gäng" säger han och flinar retligt. Jag struntar i hans töntiga kommentar och går fram till deras bord. 

"Man får inte slåss här inne" hör jag hur en tjej som jobbar där säger. "Jag är inte här för att slåss, jag vill bara prata" försäkrar jag henne och hon nickar nervöst. Jag tittar tillbaka på Felix och han kollar på mig med ett flin på sina läppar. "Vi behöver prata". "Jag tror inte det Simon, kan du inte se att jag och mitt gäng har det trevligt här?" säger Felix och tar en klunk av sin öl.

"Nu Felix!" säger jag surt och han sätter ner sitt ölglas innan han reser sig upp. Vi går ut från baren. "Vad vill du snacka om?".

"Du måste ta tillbaka Ida igen"

THE END

Och slutet på denna boken blev alltså en cliffhanger. Om det blir en uppföljare till denna har jag inte bestämt än men det får vi se. Då jag går sista terminen i nian nu vill jag fokusera väldigt mycket på skolan så om det blir någon uppföljare kommer det att ske till sommaren. Tack till alla er som har röstat och kommenterat under denna bokens gång! Det betyder så mycket för mig!! Älskar er <3