HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 12 - Oväntat besök

"Varför?" frågar jag honom.

"Du måste tvätta händerna innan efterrätten! Gå bara in där och stanna där i ett par minuter!" Hans röst är stressad och jag fattar knappt ett ord av det han säger. Jag kollar konstigt på honom men gör som han säger och går in till toaletten. Varför i hela friden ska jag gå in på toaletten för?

Felix perspektiv

Jag ser de andra killarna kommer från deras moppar längre ner på gatan. Vad gör de här? De går in till restaurangen och jag försöker gömma mig så gott det går, vad händer om de ser mig? Jag är definitivt inte den personen som äter på restaurang och definitivt inte helt 'själv'.

"Oh kolla, där är ju Felix" säger Oscar och jag släpper ut en irriterad suck. De börjar närma sig mitt bord och jag kollar över på toalettdörren. Hon är fortfarande kvar där inne. Bra.

"Vad gör du här helt ensam?" frågar Omar och jag rycker på axlarna.

"Jag var hungrig så jag bestämde mig för att äta något"

"Varför ringde du inte oss? Vi kan beställa hämtmat så kan vi åka hem till någon av oss sen?"

Tänk om jag kanske ville vara 'själv' då?

"Har du sett den servitrisen? Hennes bröst är enorma!" säger Ogge och dreglar nästan. De andra skrattar medan jag bara himlar med ögonen.

"Kom igen, Ogge, hämta vår mat så sticker vi sen, vill du ha skjuts Felix?" Säger Oscar.

"Nej, jag har min egna bil här"

"Följer du med oss eller har du och fröken big boobs skaffat planer?" Säger Oscar och skrattar. Jag skakar på huvudet samtidigt som jag reser mig upp. Jag kan inte fatta att jag gör detta...jag känner en obehaglig känsla i min mage samtidigt som jag följer med killarna ut och lämnar Ida..ensam...

Idas perspektiv

Jag gör som Felix sa och tvättar mina händer. När jag är klar öppnar jag dörren men stänger den lika fort. Felix vänner står vid vårt bord, vad gör de här? De pratar och Felix börjar skratta lite. Ogge håller i en påse med restaurangens logga på. Jag vill inte gå tillbaka när jag inser att det var de som Felix såg genom fönstret tidigare. Han vill inte att de skua se oss två tillsammans. Jag suckar ledsamt. Han skäms över att vara här tillsammans med mig.

Jag öppnar dörren lite så jag kan se vad de gör. Plötsligt ser jag att Felix reser sig upp och de andra börjar gå mot dörren..med Felix efter sig. Mina ögon blir stora som golfbollar när jag ser att Felix hoppar in i bilen och kör iväg efter de andra.

Han lämnade mig på vår middag, jävla idiot!

Med en tår rinnandes ner för min kind tar jag på mig min jacka och börjar gå hem. Det är faktiskt väldigt trevligt att gå i denna naturen. Det är knappt någon vind alls och allt är bara perfekt. Eller nästan allt iallafall. Att Felix lämnade mig ensam är väl det enda felet. Jag vet att han är en idiot men att sjuka så lågt, det trodde jag aldrig han skulle göra. Jag väljer att ta en snabbare väg hem, förbi skolan. Jag gick på den svala asfalten när en bil stannar lite längre fram vid trottoaren. Felix. Jag suckar högljutt och kollar bort från honom. Jag vill absolut inte prata med honom.

"Ida" säger han med en låg röst. Jag varken svarar eller kollar mot honom. Han säger mitt namn igen och precis som tidigare, så säger jag inget. Jag vill bara komma hem och lägga mig. Jag fortsatte att förbi Felix. En stark hand tar tag om min handled och tvingar mig att vända mig om.

"Släpp mig!" skriker jag samtidigt som jag försöker dra loss min hand.

"Ida snälla..."

"Snälla vadå Felix? Jag är inte den av oss som lämnar personen jag bjudit ut på middag för att sedan hänga med sina vänner!" Jag känner hur ilskan bubblar upp inom mig. Jag tänker inte stå här och lyssna på hans dumma ursäkter.

"Jag vet men..jag är ledsen, okej?" han kollar mig djupt in i ögonen men jag är för trött för att bry mig och inte ett enda litet förlåt kommer få mig att förlåta honom.

"Nej Felix, jag tänker inte stå här och lyssna på dina dumma ursäkter, det är försent..." Jag tror nästan jag aldrig har varit såhär arg och ledsen som jag är nu.

"Snälla Ida, jag är verkligen ledsen.."

"Spara på rösten Felix"

Jag kollar argt på honom och börjar därefter gå hem. Jag kan fortfarande inte fatta att han gjorde så mot mig. Det var ju han som ville gå ut och äta med mig..men sen bara lämnar han mig. Jag låser upp ytterdörren med min nyckel och klampar in genom dörren. Jag hör Simons röst som försöker prata med mig men jag ignorerar honom och går direkt till mitt rum och låser dörren. Är inte direkt på humör för att prata med honom nu. Jag slänger mig direkt på sängen och landar med en duns på madrassen.

"Ida?" hör jag Simons röst sägs utanför dörren.

"Mmhm"

"Är allt som det ska?" Jag suckar. Allt är ju verkligen inte som det ska men jag vet inte om jag vågar berätta för honom. Vill inte att han ska bli orolig för mig.

"Ida snälla öppna" Jag suckar åter igen men gör som han säger och trippar tyst fram till dörren innan jag låser upp den. Med en bekymrad blick kollar han igenom mig från topp till tå.

"Har det hänt något?"

"Nej, jag..är bara trött.."

"Sluta Ida, jag ser att det är något!"

Nu är jag verkligen i knipa. För det första så sa jag inte vem jag skulle på middag med. Och för det andra så vet jag att han inte direkt gillar Felix.

"Jag...trampade i erhm..hundskit på vägen hem.." ljög jag. Han kollar skumt på mig men jag märker att han köper det eftersom han nickar lätt.

"Aja, godnatt hörru!" säger han och lämnar rummet.

--------

Måndag 26/10 2015

Jag vaknar med ett ryck av ljudet från min irriterande väckarklocka. Måndag. Helgen gick onödigt fort efter den hemska middagen med Felix. Hilda smsade mig och frågade om middagen men jag svarade inte. Vill ta det med henne face 2 face i skolan idag istället.

Jag gjorde det vanliga, klädde på mig, sminkade mig och åt därefter min frukost.

När jag går till skolan känns det som om hela min mage ska vändas ut och in. Han kommer ju definitivt inte vara ensam nu. Nu har han ju antagligen sina vänner med också. Med en suck går jag in genom porten men stannar direkt av chock. Mina ögon blir stora som golfbollar när jag ser Felix stå vid mitt skåp och hånflinar...

//

Om ni tyckte om detta kapitel skulle jag bli superglad ifall ni skulle vilja rösta och/eller kommentera, det ger mig mer motivation till att skriva :)

Kram