HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 14 - En annan Felix

"Hejdå Hilda!" Jag kramar om Hilda en sista gång innan våra väger skiljs åt. När jag börjar gå kommer Felix ord tillbaka till min hjärna. Hans ord har funnits där hela dagen sen han sa det. 'För det var ett stort misstag'. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte riktigt om det var när han lämnade mig eller om det var redan från första början när han bjöd ut mig, som var ett misstag. En högljudd suck lämnar mina läppar och jag fortsätter min väg ner för gatan.

"Ida!" Jag hör att någon ropar på mig men orkar inte vända mig om. Jag vill bara komma hem, kolla på TV och äta kakor för resten av dagen. Jag hör springande fotsteg bakom mig och börjar genast gå fortare ju närmre fotstegen kommer. Mina andetag blir fortare och fortare när jag hör någon som flåsar precis bakom mig. Plötsligt stannar jag och vänder mig om. Personen bakom mig var nog inte beredd på det så jag krockar in i någons hårda bröst.

"aj" Utbrister jag och gör allt vad jag kan för att hålla balansen och stannar på fötter.

"Va fan Ida, varför stannade du inte när jag ropade för?" Jag suckar.

"Snälla Felix, ge mig en rimlig anledning till varför jag skulle vänt mig om?" Han kollar konstigt på mig som om det skulle vara självklart varför jag skulle stannat.

"Jag vill prata"

"Om vad? vi har ju redan pratat och du gjorde allt så mycket tydligare?! Att allt var ett stort misstag i lördags och hur du lämnade mig för dina vänner". När han lämnade mig i lördags kändes det som om jag fick en rejäl käftsmäll. Om han inte gillade mig hade han väl bara kunnat strunta i att prata med mig, äta upp maten snabbt och sen kört hem mig så han hade kunnat vara med sina vänner.

"Kan du inte bara släppa det?" Hans ord får mina ögon att bli stora som golfbollar och min mun öppnas av chock.

"Bara släppa det?! Skämtar du med mig eller?" skriker jag argt och han bara skrattar åt mig.

"Vad i helvete är det som är så kul asshole?!" skriker jag och han bara ler mot mig.

"Det är bara att du gör hela detta till en sån stor grej"

"Fuck you Felix!" Det var första gången jag någonsin sagt något sånt till någon. Vad är det som händer med mig? Jag har såklart varit arg på folk tidigare men jag har aldrig sagt något elakt till dem, aldrig.

"Starka ord från en sån liten skit som dig" Nu var jag verkligen i chock. Detta var inte den Felix som har erbjudit mig skjuts eller bjöd ut mig..och verkligen inte den Felix som kysste mig...Nu börjar jag äntligen se den Felix som alla har pratat om. Varenda ord min bror har sagt till mig om Felix var sanna.

"Och använd aldrig såna ord mot mig igen, jag är Felix Sandman! Jag göra vad som helst för att få dig att brytas ner totalt! Ses i skolan imorgon!" efter det bara går han iväg. Han lämnade mig ensam igen men denna gången är jag varken arg eller ledsen. Nu är jag rädd.

------------

Jag sitter nu i mitt rum och pluggar. Mina föräldrar är i köket och förbereder för middagen med Hanna ikväll. Hanna är Simons flickvän och de har dejtat i två och ett halvt år. Hon har varit här några gånger tidigare och varje gång är det alltid lika hysteriskt. Mina föräldrar vill alltid visa deras bästa sida för Hanna så hon ska trivas. Hon är verkligen vacker. Hennes hår är blont, hon har isblåa ögon och hon är väldigt smart. Jag hör en bil köra upp på vår uppfart och sen hör jag hur mina föräldrar välkomnar någon. Jag går ner för trappan och ser Hanna och Simon med mina föräldrar.

"Hej Ida!" säger Hanna och kramar om mig.

"Så hur mår du?" säger hon när vi kommit in till köket.

"Bra..bara bra" ljuger jag.

"Du då?" Jag ler mot henne och vi sätter oss ner vid bordet. Simon drar ut en av stolarna till henne och hon ler samtidigt som hon sätter sig ner.

"Jag mår bra! Hur går det i skolan?"

"erhm...bra"

Mamma sätter ner maten på bordet och vi börjar äta. Vi pratar om allt möjligt, har kul och skrattar. Vi pratar bland annat om att Simon och Hanna har börjat leta efter en ny och större lägenhet tillsammans. Mamma blev genast väldigt exalterad och glad över nyheten. För det första så bor Simon just nu i en lägenhet själv och för det andra så är den väldigt liten så jag kan förstå att mamma blev glad. Att låtsat att man är glad är ganska svårt. Särskilt när man är med sin familj. Det känns som om jag ska börja gråta när som helst. Men jag kan inte..Jag vill inte att Simon ska bli besviken på mig för att jag inte lyssnade på honom när han varnade mig för Felix.

"Vad sitter du och tänker på då?" Hannas röst väcker mig från mina tankar och all uppmärksamhet landar på mig.

"Inget, jag är bara trött så jag ska nog gå och lägga mig nu" Jag reser mig upp och dukar undan efter mig innan jag går upp för trappan och in till mitt rum. Jag tar fram min dator och kollar några youtubeklipp innan jag lägger mig i ett försök att somna. Jag rullar runt i sängen i ungefär en timme utan att hitta någon bekväm position. Tillslut ger jag upp och lägger mig raklång på sängen. Imorgon börjar helvetet..

//hey girl with the pretty hot polka-dot bikini, I don't want your number really, all I want is your DNA//