Kapitel 28 - Ord som sårar

1.6K 52 5
                                    

"Ursäkta vad sa du?" utbrister jag. Flera folk runt om oss kollar på oss, eller mest mig, men jag struntar i dem. Sen när skaffade Felix flickvän?

"Det har gått ett rykte att de var tillsammans, Saga tror jag hon heter"

"Varför har jag inte hört något?" jag kollar bort mot Felix och Saga som har ställt sig vid disken och ska beställa. De tar emot sina saker och sätter sig vid ett bord bara några meter från oss. Jag antar att han inte har sett att jag är här. De pratar om något och skrattar då och då. Jag vet egentligen inte om jag borde reagera såhär, han har ju trots allt aldrig varit min. Felix kollar åt vårt håll och jag vänder bort blicken fort.

"Vet inte, jag hörde det förra veckan typ"

"Mhm" mumlar jag. Även fast Felix har varit jävligt dum mot mig med sina vänner så har jag börjat få känslor för honom. Vilket är galet. Jag borde egentligen inte gilla honom. Det är inte likt Ida Alexén. Jag suckar högt när jag ser att de kysser varandra.

"Du gillar verkligen honom va?"

"Jag vet inte" säger jag och suckar igen. Jag kollar över på Felix igen. Denna gången möts våra blickar och hans leende försvinner direkt. Saga som ser att det är något fel med Felix, vänder sig om och kollar rakt på mig. Hennes leende blir till en arg min och hon reser sig snabbt upp från sin stol och traskar över till oss.

"Så du är den lilla horan som har varit otrogen med Felix huh?" jag kollar med uppspärrade ögon på henne och jag hör hur Hilda sätter sin dricka i halsen.

"Va?! Nej!" Jag har verkligen inte varit otrogen..vi har knappt gjort något med varandra..

"Sluta ljug, jag vet att det var du och du-, vänta lite här nu, är inte du Ida Alexén?" säger hon och jag nickar.

"Oh my god, du är tjejen från den skolan som.." hon slutar prata och börjar gapskratta. Jag kollar ner på mina händer, vill inte höra det hon näst kommer säga.

"Vad är det som händer Saga?" hör jag Felix säga och han ställer sig bakom henne.

"Varför berättade du inte att det var Ida, Felix? Den tjejen som sög av sin lärare och satte upp nakenbilder på sig själv över hela skolan?" skrattar hon elakt och jag känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder. Jag ställer mig upp från min stol och rusar ut från Starbucks. Jag springer så fort jag kan till närmaste park och sätter mig ner på en bänk. I ett försök att inte få en panikattack tar jag långa och djupa andetag.

"Ida?" jag ignorerar rösten och fortsätter att kolla ner på mina händer som jag har placerat i mina knän. Jag hatar att tänka på mitt förflutna. Varenda ord hon sa är lögner, hemska lögner.

"Shit Ida" Felix sätter sig ner bredvid mig på bänken och lägger sin ena hand på min rygg. Jag rycker först till av han beröring men den gör mig en smula mer avslappnad. Jag försöker tänka på lugnande saker men inget hjälper.

"Shhh..ta det lugnt, djupa andetag" hans ord som brukar hjälpa fungerar inte nu. En känsla av att jag kommer svimma vilken sekund som helst äntrar min kropp. Min syn försämras och det blir trögare och trögare att andas.

"Shhh..lyssna inte på henne" hans röst får mig att denna gången att slappna av. Han lägger båda sina armar om mig och kramar om mig en en mysig kram. Vi håller i kramen i ett tag och släpper sedan. Han kollar mig djupt in i ögonen innan han sedan lutar sig fram och våra läppar möts. Beröringen av hans läppar känns som en elektrisk stöt, jag blir liksom lugn och ännu mer avslappnad.

HE'S A TROUBLEMAKER | FSDonde viven las historias. Descúbrelo ahora