HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 20 - Kyssen

"Berätta Ida, vad är det som finns på pappret" han säger det högt och flera personer stannar och börjar genast undra vad som händer. Jag skakar på mitt huvud och försöker att gå bort från honom men han greppar tag om min handled och drar mig tillbaka till samma plats som tidigare.

"Kom igen, berätta nu vad som finns på pappret"

"Vad händer Ida?" hör jag Philips röst säga. Jag vänder huvudet bakåt och ser han och Hilda stå och kolla frågandes på oss. Jag mumlar ett tyst 'det är jag'.

"Jag hör inte Ida"

"Det är jag" Han nickar och ler elakt mot mig.

"Ja, och?"

"Lägg av Felix" säger Philip bakom mig.

"Fick du inte tillräckligt tidigare?" Felix släpper sin uppmärksamhet på mig och går över till Philip istället. Jag kollar förskräckt på Philip. Med sin mun formar han orden 'gå hem' och jag nickar och mumlar ett 'tack'. Hilda springer över till mig och tillsammans går vi med snabba steg ut från skolan.

"Vad är det på lappen?" frågar Hilda när vi gått ut från skolgården. Jag lämnar över lappen till henne och hennes ögon blir stora som golfbollar när han ser vad det är.

"Shit Ida, du kan inte låta han göra såhär mot dig!" säger hon och kollar på mig. Jag säger till henne att jag inte vill prata om det nu utan bara vill hem och lägga mig i sängen. Hon nickar och vi säger hejdå innan vi börjar gå åt vars ett håll. Samtidigt som jag går hör jag hur någon ropar mitt namn. Även fast jag var rädd för vem jag skulle se om jag vänder mig om så tar jag modet till och gör det. Jag vänder mig om och ser en springandes Philip komma emot mig.

"Jag tänkte att vi kunde gå tillsammans?" Jag ler åt hans kommentar och nickar glatt. Vi börjar gå och vi pratar om dagen. Jag berättade för honom om lappen. Jag visade inte den men jag berättade att det var en bild av mig. Han förstod att jag inte var på  humör för att prata om det så han lät bli att säga något mer. När vi kommer fram till hans hus stannar vi.

"Så, ses vi imorgon?" jag nickar och ler brett mot honom. Han går närmre mig, hans ansikte är nu bara några centimeter från mitt. Han kollar djupt in i mina ögon och sen..kysser han mig...

Kyssen var helt fantastisk. Hans läppar var mjuka och varma men även om jag hatar att erkänna det så känns Felix läppar mer rätt för mig än vad Philips gör. Han avbryter kyssen och går in till sig. Gjorde jag något fel?

Jag börjar gå hemåt och mina tankar hamnade genast på skolan. Jag känner mig extremt dum för att jag gick på Felix 'Jag leker snäll sen förstör jag ditt liv' grej. Jävla idiot! Jag känner hur argare och argare jag blir för varje sekund som går. Hur kan han ens leka med någons hjärta på det viset? På min gamla skola var det absolut inte såhär! Visst, de gjorde hemska saker men aldrig riktigt såhär hemska.

Jag går in genom ytterdörren och går direkt upp till mitt rum. Jag stänger igen min dörr och tar fram min dagbok som jag inte har skrivit i sen hundra år typ. Jag skrev i den tidigare när jag var mobbad och jag skulle nog kunna säga att det är den som är anledningen till att jag inte har tagit livet av mig. När jag skriver i den känns det som om den lyssnar på mig och bryr sig om mig. Töntigt jag vet, men det är verkligen så jag känner.

"Ida! Kom ner hit genast!" hör jag hur Simon ropar från nedervåningen. Jag gömmer min dagbok under kudden och går sedan ner för trappan. Mina ögon blir en aning större när jag ser vad Simon håller i sin hand. Shit, jag glömde lappen i min jackficka. Jag sväljer högt.

"vad i helvete är detta?! Kan du förklara tack?!" skriker han åt mig. Jag vet att han är enormt arg för det här. Han har alltid skyddat mig så om han inte skulle varit arg hade jag varit enormt förvånad. Jag kollar ner på mina fötter, vill inte prata om det.

"Om det här var Felix så kommer jag bokstavligen döda honom!" jag kollar in i hans ögon innan jag rusar in i hans famn och tårarna forsar ner för mina kinder. Han låter sin hand smeka min rygg samtidigt som han viskar lugnande ord i mitt öra.

"Jag fattar inte vad jag har gjort för att förtjäna detta" viskar jag.

"Allt kommer bli bra, Felix är en jävel okej?" säger han och jag kollar in i hans ögon. Vi går in till vardagsrummet och sätter oss ner.

"Snälla säg inget till mamma och pappa" säger jag och kollar bedjande in i hans ögon. Han nickar och en våg av lättnad sköljer över mig.

Torsdag 29/10-15

Denna morgonen går ovanligt fort. Nu sitter jag på trappan och sätter på mina skor. När jag är klar tar jag upp min mobil från fickan och går in på sms för att skriva till Philip att jag börjar gå nu.

Ida 07.39;
Jag börjar gå nu :)

Philip 07.41;
Jag har en grej jag måste göra innan skolan så jag går senare.

Jag får en känsla av att han inte vill gå med mig längre. Jag suckar och försöker putta iväg den tanken och jag börjar gå till skolan. När jag kommer fram ser jag Hilda stå vid grinden och jag kollar konstigt på henne.

"Vad gör du här så tidigt?" jag ler mot henne och hon ler tillbaka.

"Vill inte att du ska vara ensam nu när Felix beter sig som han gör!" säger hon och skrattar. Vi står och pratar ett tag tills en röst avbryter oss. Jag vänder mig om och ser Felix och hans gäng stå lite längre bort.

"Jag bara älskar bilden av dig från igår, mina vänner också" säger han och vickar på sina ögonbryn. Min mun öppnas av chock. Han visade den för sina vänner.

"Ja, din kropp är verkligen sexig" säger Oscar och ler hånfullt mot mig.

"Felix!" All vår uppmärksamhet vänder sig till någon bakom oss. Mitt hjärta börjar slå fortare och fortare när jag ser vem som står längre bort.

Simon och hans vänner...