HE'S A TROUBLEMAKER | FS

Kapitel 19 - Lappen

Långsamt öppnar jag mina ögon och jag märker direkt att min syn är extremt suddig. Några röster hörs svagt men jag kan inte urskilja vems röster det är. Min hjärna är för trött för att tänka och försöka ta reda på vems röst det är. En kall handduk ligger på min panna så jag kan inte vara ensam. Det är en skön känsla att ha något kallt på pannan som kyler ner hela kroppen. Hela min kropp slappnar av och den varma luften i rummet försvinner helt. Jag blinkar ett par gånger men det är fortfarande suddigt. Min hjärna har tusentals frågor. Vad gör jag här? Varför är jag här? Vad har hänt med mig..? Plötsligt kommer jag ihåg..Felix...

"Ida?" Det var en mörk röst. Alltså kan det inte vara en tjej. Jag stänger igen mina ögonlock och öppnar de snabbt igen. Min syn har förbättrats lite. Men tillräckligt för att kunna se att det är Philip som sitter på knä bredvid mig. Ett litet leende syns på mina läppar. Han har ett oroat ansiktsuttryck och det samma gäller med Hilda som sitter bredvid honom. När min och Hildas blickar möts ler hon smått för att jag inte ska bli orolig.

"Hur mår du? Jag lovar, har han skadat dig så dödar jag honom!" Philips röst var arg. Väldigt arg. Jag kan se hur ilskan byggs upp i hans chokladbruna ögon som nu är nästan helt svarta.

"Jag är okej, vart är han?" Jag kollar runt på toaletten men inser strax att det bara är vi tre här inne. Inte för att jag vet om jag vill att Felix ska vara här inne nu..men jag vill liksom veta vart han har tagit vägen.

"Jag vet inte, när jag stod utanför och väntade på dig kom Felix, Oscar och Ogge. Felix försökte komma in men jag gjorde allt jag kunde för att stoppa honom. Dock så är han ju mycket starkare än mig så han knuffade mig enkelt åt sidan..Jag försökte följa efter honom in men Oscar tog tag i mig så det gick inte..sen kom Max och sa att han behövde prata med mig. När han drog iväg mig såg jag hur Omar också kom och de blockerade vägen så ingen skulle komma in.." Hon tar ett djupt andetag och jag nickar för att hon ska fortsätta. Philip reser sig från golvet och hämtar en mugg med vatten till mig. Jag tar tacksamt emot den och ler mot honom samtidigt som jag väntar på att Hilda ska fortsätta.

"När Max pratade med mig försökte jag förklara för honom vad Felix skulle göra med dig men han bara ignorerade mig. Sen såg jag Felix och de andra gå åt vårt håll. Felix så ut som om han hade sätt ett spöke eller något ännu värre. Han sa åt Max att följa med dem och så lämnade dem. Sen gick jag till toaletten och hittade Philip precis utanför och så gick vi in, och hittade dig här, avsvimmad".

"åh" var det enda jag kunde säga. Frågan är om han gjorde något med mig när jag hade svimmat eller om han bara stack.

"Vad gjorde han mot dig?" jag skakar på mina axlar. Jag ser tydligt på Hilda att hon känner sig skyldig.

"Han pratade med mig och sa att han skulle fortsätta med det han började med i morse. Sen har jag inget direkt minne av vad som hände. Jag kommer bara ihåg att jag mådde väldigt dåligt..sen inget annat" Jag kollar över på Hilda och Philip samtidigt som jag försöker resa mig upp. De tar tag i mig och hjälper mig upp på fötter. Jag går fram till en av vaskarna och skvätter lite kallt vatten i mitt ansikte så jag inte ska se sjuk ut. Jag vänder mig om och tillsammans med Hilda och Philip så går jag ut från toaletterna. Till min lycka så är fet helt tomt i korridoren. Jag och Hilda säger hejdå till Philip och börjar gå mot vår lektion.

Efter några extremt långa lektioner är jag och Hilda på väg till våra skåp för att gå hem. Jag känner mig fortfarande extremt yr och mår illa men det har lugnat sig lite iallafall. Jag låser upp mitt skåp och till min förvåning så ligger det ett papper i mitt skåp. Jag tar upp det och när jag ser på det stannar mitt hjärta. På bilden är det en suddig bild av mig iklädd i bara underkläder inne på toaletten. Hela jag känner en känsla av ett enormt stort obehag. Under bilden står det även en liten text.

"Jag sa ju att det bara var början, ellerhur?"

Jag känner hur tårarna börjar formas bakom mina ögonlock. Han tog av mig mina kläder och tog bilder när jag var medvetslös. Jag tar ett djupt andetag och känner att någon kollar på mig. Jag vänder mig om och ser Hilda stå med en frågande blick och kolla på mig. Utan att säga något rycker jag tag i min jacka och går med snabba steg påväg bort från skolan.

"Vart ska du Ida?" hör jag hur Hilda ropar efter mig men jag fortsätter att gå. Vår parallellklass slutar nu och jag vill verkligen inte stöta på Ogge eller Oscar. De vet väl antagligen vad Felix har gjort mot mig. Jag ser utgången och ökar mina steg något ytterligare. Som alla andra gånger är det folk som kollar på mig och säger dumma saker. Jag har börjar vänja mig vid det nu. Eller, jag har inte accepterat det men jag tar det lättare nu. En ensam tår rinner ner för min kind och jag tar upp min hand för att snabbt torka bort den. Jag känner hur någon tar lappen från min hand och hela jag stelnar till. Jag vänder mig om och ser Oscar stå och hånflina.

"Vad har vi här då?" Han var på väg att öppna lappen men jag försöker att ta den ifrån honom men han håller den bara högt ifrån mig.

"Släpp den din jävla idiot!" skriker jag och sträcker mig efter pappret och denna gången lyckas jag.

"Vad är det på pappret babe?"

//Inte den bästa cliffhangern men aja//