Roommates » foscar

no.7

O S C A R

Felix och jag hade älskat. Det var så stor skillnad på att älska och knulla. Felix och jag hade helt klart älskat. Och jag älskade det.

Jag stod vid garderoben och försökte dra kläder över min svettiga kropp. Jag drog en hand igenom mitt svettiga hår och tittade mot Felix.

Han log på mage i sängen – fortfarande alldeles naken. Han vände huvudet mot mig och visade mig en förvriden blick.

"Honey, hur är det med dig?" frågade jag och höjde på ögonbrynen.

"Min röv. Den gör så jävla ont", mumlade han.

Jag skrockade lågt medan jag gick fram mot honom. Satte mig på sängkanten. Lät mina händer börja massera hans rumpa. Stönande läten lämnade hans läppar gång på gång. Mina fingrar närmade sig hans öppning. I sista sekund så ändrade jag mig och släppte det jag höll på med.

Felix vände blicken mot mig och gav mig en blick som sa "är du seriös?". Jag kysste hans läppar lätt och flinade mot honom.

Enda sedan första gången jag hade kysst Felix och sovit tillsammans med honom hade vi bara blivit allt mer nära varandra. Bokstavligt talat. Vi hade slagit ihop våra små sängar till en stor säng. Allt gjorde vi dock i hemlighet. Ingen av oss vågade gå ut för alla andra att vi var tillsammans.

Ingen av oss hade dock sagt att vi var tillsammans, men vi hade kallat varandra för pojkvän. Det kändes ju väldigt barnsligt att fråga chans. Jag fick bara chansa.

"Flix, vi skulle ju vara med och göra middagen idag", sa jag plötsligt. "Klä på dig så går vi, snygging."

Jag smällde lätt till honom på rumpan innan jag reste mig från sängen igen. Jag slängde ut kläder till honom från hans del av garderoben och han suckade trött.

"Oscar babe, de har säkert redan börjat, så vi kan mysa istället", sa han och flinade mot mig.

Jag gick fram till sängen igen och började hjälpa honom att få på sig kläderna. Så fort kläderna var på drog han in mig i sin famn. Jag skrattade och tittade upp mot hans ansikte.

Felix var väldigt vacker, det kunde man inte förneka. Och han var smart, och snäll. Jag var glad att han hade kommit in i mitt liv.

Jag slöt långsamt mina ögon och log brett. Vände på hela steken så att Felix låg i min famn istället för att jag låg i hans. Det kändes bättre. Felix huvud lades mot min halsgrop. Det var lite obekvämt, men det gjorde ingenting.

Vi var tysta länge. Hörde bara på våra andetag. Jag hörde våra hjärtslag slå i takt. Det fick mig att le. Jag lät mina läppar träffa hans hjässa. Min näsa gosades in i hans mjuka hår.

"Felix?" mumlade jag tyst.

Han vände på huvud så att mitt ansikte försvann från hans hjässa. Han log mot mig. Jag öppnade munnen, men stängde den. Och öppnade den igen.

"Jag älskar dig", viskade jag.

Han tryckte sina läppar hårt mot mina. Hans fingrar drogs över min ena kind.

"Du är så bra", viskade han. "Och jag älskar dig."

-

Det känns verkligen som att jag suger på att tacka. Så jag vill göra det nu.

Jag vill tacka dig för att just du läser det här just nu. Tack för att du finns och för att du är här.

Alla ni som läser, kommenterar och röstar är det bästa jag vet. Det finns ingenting som gör mig gladare än att gå in på Wattpad. Jag lägger ner på tok för mycket tid här, men jag älskar det.

Så tack, tack för att du är du och tack för att du är här.

Och wow här får lilla Johanna lite feeling mitt i natten, najs. Jag borde väl ta och lägga mig snart.

På tal om inget, jag tror att jag publicerar en ny fanfic imorgon (tekniskt sätt idag)! Ni får veta exakt när of course, men be prepared! ;)

Puss och kram skumbanan! ❤