Roommates » foscar

no.29

O S C A R

Någonting slängdes i sängen. Jag slog upp ögonen och suckade trött. Slängde min kudde mot detta som slängdes mot mig. Snabbt vände jag mig om på mage och försökte somna om.

"Oscar", mitt namn yttrades lågt. "Vakna älskling!"

Det var Felix röst. Jag mumlade något ohörbart – som inte ens jag förstod. Felix läppar träffade min nacke, vilket fick mig att rysa till. Jag rös till och hoppade till. Snabbt satte jag mig upp och gav honom en blängande blick.

"Oscar, det är julafton idag!" utbrast han glatt.

"Vad roligt", mumlade jag trött.

"Du kan ju bry dig lite också", skrattade han och kysste mina läppar lätt.

Felix kyss fick mig att vakna till lite. Jag tog tag om hans nackhår och försökte ta övertaget om kyssen som bara blev slarvigare och slarvigare.

"Så det är så man väcker dig?" sa han med ett skratt.

"God jul, min älsklings Fellsus", sa jag istället och lät ett leende spridas över mina läppar.

"God jul, finaste", svarade Felix. "Skynda dig lite så vi kan äta julfrukost med de andra."

Han reste sig snabbt från våra sammansatta sängar och skuttade mot dörren. Jag drog mig ur sängen och sträckte lätt på mig. Rörde mig från sängen till garderoben. Ett par svarta jeans fick pryda min underkropp och en röd skjorta fick pryda min överkropp. Felix räckte mig sin hand och jag la min hand i hans.

Vi gick ut från vårt rum och gick mot matsalen.

Jag tyckte om jul ganska mycket, det enda jag ogillade var all stress. All stress innan. Visst hade jag hunnit fixa presenten, då jag enbart behövde fixa en i år – tack och lov. Men jag kände mig ändå stressad, som varje år.

Så fort julen var över – då skulle all nyårsstress komma. December var inte den bästa månaden, bara två dagar liksom.

Felix och jag satt tillsammans med de andra från korridoren. Julfrukost stod på bordet. Det var ganska mysigt. Ljus var tända och det var rött överallt.

Jag hade ingen aning om hur länge vi hade suttit och ätit, men länge var det i alla fall.

"Okej, ska vi ta julklappsutdelningen nu?" sa Ludwig plötsligt. "Jag ska ju fira med min familj, så jag måste nog åka snart."

"Du är inte ensam om att fira någon annanstans, Ludde", sa Sara med ett litet leende.

"Då kör vi, mot vardagsrummet!" utbrast Ludde högt och glatt.

Alla reste sig upp, det var helt synkat. Vi rörde oss allesammans mot vardagsrummet, och tog plats. Gabriella hade en tomteluva på huvudet. Hon tog plats bredvid vår lilla platsgran. Hon började läsa upp rimmen som fanns på julklapparna. Jag log. Jag tyckte om det här.

Plötsligt hörde jag ett rim jag kände igen, mitt. Mitt rim till Felix.

"Felix, vem är jag? Vem är du? Ingen av oss är kon som säger mu. Skämt åsido, presenten du nu får av mig, den hoppas jag du ska gilla. För ja, gud jag sprang runt och leta tills jag mådde illa! Enligt dig, jag är en prinsessa. Mig utan dig, den är som en prins utan sin sessa. Hoppas du ett gott skratt får, när du denna present kan bära så du bra mår. God jul, med massa kärlek från, ja, vem?" sa Gabriella med en lurig röst.

-

Har Wattpad börjat lagga igen? Det känns som det :(

Förlåt för att det här kapitlet suger, please don't hate me </3

Ugh, jag vill verkligen inte gå till skolan. Liksom förra veckan vid den här tiden gjorde jag mig klar för att åka till Arlanda :(
Men nä, idag måste jag sluta 16:45 :-)

(Skriv gärna en gullig kommentar annars känner jag mig ensam </3)

Hur mår ni idag? Är det mycket nu i skolan?

Jag har inte så mycket skulle jag vilja påstå. Två redovisningar och en uppsats. På tisdag är min bal och på fredag har vi något som heter årskursdag, då alla i samma årskurs gör något tillsammans.

Aja, hoppas ni får en fin måndag! Puss och kram ❤