Roommates » foscar

no.13

O S C A R

Jag hade varit ute och fikat tillsammans med min mamma och syster. Jag hade inte träffat dem på väldigt länge, så det var verkligen skönt att få prata med någon familjemedlem.

De valde att följa med mig tillbaka till studentkorridoren. De ville se hur det såg ut. Felix ville de också träffa, då jag knappt slutat prata om honom under vår lilla fikastund.

Jag förklarade för min mamma och syster medan vi gick runt i korridoren. Tillslut kom jag äntligen fram till mitt och Felix rum. Jag log och öppnade dörren.

Det resulterade inte som jag hade förväntat mig. Jag hade förväntat mig att Felix skulle komma och hälsa, och att allt skulle vara frid och fröjd. Men icke.

Han satt i sängen med ryggen mot dörren. Hulkandes och snyftandes. Ett täcke om sin kropp.

Jag sprang fram sängen och satte mig bredvid honom. Vände honom mot mig. Hans händer låg över hans ansikte. Försiktigt försökte jag få honom att låta mig se hans ansikte.

"Älskling, låt mig åtminstone se ditt ansikte", försökte jag.

Han skakade bara snabbt på huvudet. Jag suckade. Vände bort blicken mot delen av min familj. De log försiktigt och nickade för att visa att skulle låta oss vara själva ett tag. De stängde dörren och gick bort.

"Felix, vad är det som har hänt?" frågade jag.

"R-Rör mig i-inte, j-jag är äckli-ig och h-hemsk", viskade han med hulkande röst.

"Men älskade Felix, varför säger du så för?" utbrast jag.

"M-Mamma sa d-det", viskade jag.

Direkt efter han fått uttala sig så började han storgråta igen. Han kastade sig i min famn. Jag smekte med handen över hans rygg.

"Andas, snälla hjärtat", mumlade jag. "Berätta för mig."

Han släppte kramen. Tittade på mig och försökte andas med sina hackiga andetag. Jag tog tag i hans båda händer och tittade länge på honom.

Han tittade på mig och bet sig försiktigt i underläppen. Suckade tyst.

"Mamma ringde, hon erbjöd sig att bjuda på middag hemma, jag tackade ja och sa att jag skulle kunna ta med min pojkvän", mumlade han. "Min familj är väldigt religiös, och mamma blev galen när jag sa pojkvän. Hon skrek, sa gång på gång att Gud skapade oss man och kvinna, att homosexualitet var smutsigt och så vidare."

"Älskling", viskade jag och tittade ledset på honom. "Snälla, tro inte på vad hon säger."

"Jag gör inte det, det gör bara ont att höra att jag är så pass värdelös för att jag älskar någon av samma kön", svarade han och såg sorgset på mig.

Jag drog med fingrarna över hans blöta kinder. Kysste hans panna, hans näsa, hans båda kinder, hans läppar och hans haka.

"Fellsus hjärtat, vi åker till din familj, får dem att tänka om. Förklarar och visar", försökte jag. "Jag älskar dig, och jag vill kunna älska dig inför vem som helst."

"Jag älskar dig med, Oscar", svarade han tyst. "Men jag är rädd."

"Vi fixar det", sa jag. "Kom, nu vill jag att du träffar en del av min familj. De kommer älska dig."

_

Alltså det märks verkligen att jag snart är on my period, if you say so. Ligger i sängen och grinar för att chokladen jag inte ville ha finns att köpa, wow. Jag känner mig alldeles nere utöver det också, typ stressad över massor i skolan och för att jag aldrig gör något bra när jag skriver, ugh.

Om ni skulle vilja får ni gärna muntra upp mig på något sätt, det skulle göra mig väldigt glad.

Jag har varit i min skola hela dagen och sålt fika på en flöjtfestival, inte det roligaste. Jaja, allt för min tyskagrupps resa I guess.

Hoppas att ni har haft en fin lördag, och har en fin lördag. Ni är bäst and I love you sooo <3