O S C A R
Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Så hade jag sprungit mellan mitt och Felix rum och köket under de senaste tjugo minuterna. Så lång tid tog det för Felix att välja den perfekta outfiten till vår lilla dejt som vi skulle gå ut på. Han hade bestämt vilken restaurang vi skulle gå till, men vägrade att berätta för mig.
Jag var vrålhungrig, så gick med jämna mellanrum och smååt lite från köket. Om Felix inte skulle behöva ta så lång tid på sig, skulle allt kännas lite bättre i alla fall.
För förhoppningsvis sista gången gick jag tillbaka in till sovrummet med trötta steg. Vid den stora, avlånga spegeln stod Felix och försökte knyta en fluga. Han stod iklädd i en fullfjädrad kostym och det kändes nästan som att hakan min skulle ramla ner på golvet. Han var så vacker.
Jag gick fram till honom och la armarna om hans mage, lät min haka träffa hans axel. Hans tunga var halvt ute och han stirrade koncentrerat på sin egen spegelbild.
"Måste du vara så finklädd?" suckade jag. "Jag ser ju ut som en uteliggare bredvid dig."
Felix skrattade lågt och fortsatte knyta sin fluga. Så fort han var klar vände han sig mot mig och la armarna om min nacke. Han kysste mina läppar lätt.
"Älskling, du är jättefin", försökte han leendes. "Du har ju i alla fall skjorta på dig, om det gör dig gladare."
Jag suckade och knäppte upp knappen som fanns högst upp på den mörka skjortan som klädde min överkropp. Felix gav min näsa en lätt kyss innan han drog med mig ut ur rummet.
Vi gick mot den stora hallen där alla ytterkläder samlades. Skor och jacka klädde vi på oss innan vi lämnade.
Felix grabbade tag om min hand med sin egen och log mot mig. Jag log tillbaka och höll hårt om våra sammanflätade händer.
Vi kom tillslut fram till tunnelbanestationen där vi gick in. Kom igenom spärren och åkte ner för rulltrappan. Gick på rätt tåg och klev av igen vid T-centralen. Under hela färden hade jag försökt få Felix att berätta vad vi skulle äta, men han vägrade.
"Snälla", försökte jag en sista gång när vi gick ut vid Plattan.
"Okej då, vi ska äta sushi!" utbrast Felix med ett leende.
Direkt stannade jag. Felix flög bakåt mot mig igen. Jag stirrade på honom.
Han visste att jag aldrig hade ätit sushi, jag var nästan rädd för sushi. Liksom, rå fisk? Nja. Det kanske var därför han ville att jag skulle äta det. Bättre sent än aldrig, eller?
"Kom igen nu, fegis", flinade han. "Sushi är inte farligt."
"Du, om jag skulle bli sjuk efter det här", varnade jag.
"Då lovar jag att köpa vad du än vill!" sa han glatt och kysste mina läppar lätt.
Jag blinkade lätt mot honom och lät honom dra med mig mot sushistället. Visst var jag lite smått taggad på att äntligen testa sushi, men ändå var jag rädd. Jag hade aldrig fått för mig att testa sushi, liksom varför skulle jag göra det? Sushi kändes inte som min grej. Men det kanske blev det nu?
-
Jag gillar inte sushi, blä. Senaste gången jag åt sushi var i somras, vill inte göra om det. Gillar ni sushi?
Om ni bryr er, vilket jag tror, så lyssnar jag på sommarmusik atm och får fett mycket feels :( 47 dagar kvar till skolavslutning, tills jag slutar grundskolan, oh god.
Om jag har supermycket tur så åker jag till Stockholm imorgon med min lilla moder. Hoppas, hoppas, hoppas att jag gör det. Dels så vill jag dit för jag älskar Stockholm och så måste jag till Kungsträdgården och se träden för de blommar och jag behöver fota dem till min Instagram, ja.
Och juste, jag måste göra min teknikläxa, wow. Jag hatar teknik så mycket :( Vad är era hatämnen i skolan? Mina är helt klart alla NO-ämnen (+ teknik då), idrott och matte, ugh.
Vad gör ni idag då? Hur mår ni?
Jag ska åka till min farfar och fika (fika yey <3), men annars ska jag inte göra något tror jag?? Förutom att göra läxor :(
Och wä, jag har värsta skrivkrampen, så jag kan inte skriva någonting till någon ny fanfic, sad.
Men hoppas ni får en fin dag! Puss och kram ❤
YOU ARE READING
Roommates » foscar
Fanfiction"Hej, jag heter Oscar och jag är din nya rumskamrat." --- Det simpla hej:et blev ju så mycket mer. Vi måste leva ihop, så varför inte älska ihop? (UTSPELAR SIG 2017) © foooilicous | 2016