Roommates » foscar

epilog

O S C A R

Visst var det tråkigt att vi alla hade gått åt olika håll efter universitet, men ändå var det ju skönt att det äntligen var över. Felix och jag hade flyttat tillsammans till en lägenhet. Den var liten, men vi hyrde den bara i andrahand.

Jag klev ur den mörka bilen som jag parkerat på parkeringen vid höghuset. Låste bilen och gick mot höghuset där vi bodde. Höll hårt i nycklarna.

I den ena nyckelknippan fanns nycklarna till bilen och lägenheten, och i den andra fanns det nycklar till huset som jag precis kommit från. Jag hade åkt iväg på en visning i en villa i utkanten av Stockholm. Huset var nu mitt - huset var nu vårt. Utan att Felix visste om det, men ack vad han länge hade tjatat om att flytta. Att bo i andrahand i en etta i centrala Stockholm var inte billigt så att säga.

Med snabba steg gick jag mot det lilla höghuset och öppnade porten. Sprang upp till vår våning - våning två. Slog upp ytterdörren.

Sekunden efter kom vår gemensamma Golden Retriever-valp Elsa springandes. Hon skällde pipigt och skuttade omkring mig. Jag drog upp henne i min famn, då hon fortfarande var tillräckligt liten för att lyfta upp. Hon började slicka mig i ansiktet, vilket fick mig att skratta.

"Hej på dig lilla du", skrattade jag och kysste hennes mjuka päls.

Plötsligt såg jag Felix. Han stod några meter ifrån mig iklädd i en kostym som klädde honom äckligt bra. Han skred fram mot mig. Ett lurigt flin var placerat på hans läppar.

"Hej prinsessan, hur gick ditt lilla ärende som du vägrar berätta mer för mig om?" frågade han och korsade sina armar.

"Jo, det var precis det jag tänkte prata med dig om", svarade jag och släppte ner Elsa igen.

Hon fortsatte att skälla och hoppa runt omkring oss. Felix höjde på ögonbrynen och gick ännu närmare mig. Jag la armarna om hans höfter. Sekunden efter drog han bort mina händer från sin kropp.

"Jag har också en sak att berätta", sa han sedan. "Det är viktigt."

"Börja du, älskling", svarade jag givmilt.

Han log mot mig. Långsamt släppte han mina händer och bet sig i underläppen. Han verkade nervös inför något.

"Oscar Enestad, du är människan som gör mig gladast på jorden. Jag älskar dig. Vi har hunnit dela mycket, men mycket mer finns. Det är dig jag vill spendera mitt liv med, det är dig jag vill bli gammal tillsammans med", sa han snabbt med nervös röst.

Långsamt såg jag hur han satte sig ner på knä framför mig. Han drog fram en liten box ur fickan på kavajen. Han öppnade den lilla boxen och jag fick syn på en ring. Direkt öppnades min mun och det kändes som att hakan min flög ner under golvet.

"Så, jag undrar, vill du gifta dig med mig?" frågade han försiktigt.

"Felix, jag vet knappt vad jag ska säga", fick jag pafft ur mig. "Jag älskar dig så, och åh, ja jag vill gifta mig med dig!"

Han ställde sig upp igen och drog ur ringen från boxen, som han slängde iväg. Han tog tag i min vänstra hand och lät långsamt - den säkert väldigt dyra - ringen glida på mitt finger. Hela min kropp började skaka, jag förstod knappt vad som hände. Leendet på Felix läppar växte sig större. Snabbt slängde jag armarna om han kropp, kysste hans läppar om och om igen.

"Du ville också säga någonting, eller hur?" frågade han sedan.

Jag hade helt glömt bort att villan var köpt. Försiktigt drog jag upp nyckeln ur min ficka. Felix tittade förvirrat på mig.

"Jag har köpt en villa åt oss", viskade jag leendes.

"Nej du skojar", utbrast han och stirrade på mig.

"Jag skojar inte", sa jag glatt. "Du har ju så länge klagat på det här stället, att det är för litet."

"Oscar, du är den bästa!" utropade han och kysste mina läppar.

Elsa fortsatte att skälla nere vid våra fötter. Jag skrattade bara.

"Vi kan göra det som alla alltid drömmer om, vi kan bilda en familj på riktigt", viskade han.

-

Jag hade lust att uppdatera den här, för att epilogen var det enda som fanns kvar och jag kände att inte inte ska behöva vänta på den haha.

Men wow. Ännu en fanfic avslutar jag. Det är så sjukt egentligen. Jag älskar verkligen allt med Wattpad (förutom när det laggar som nu).

TACK så sjukt mycket till alla som har läst, kommenterat och röstat på denna - och på allt annat jag skriver. Ni är bäst och jag kan egentligen inte tacka er nog. Ni gör mig så glad, allihop.

Just nu har jag så dålig fantasi och inspiration, så vi får se när nästa fanfic kommer upp, ni får nöja er med de som finns ute nu bara tyvärr.

Aja, ta hand om er så ses vi i andra fanfics, hoppas jag! ;)