Roommates » foscar

prolog

F E L I X

Precis som vilken dag som helst satt jag i sängen med hög musik sprudlande ur högtalarna. Tillsammans med det så sjöng jag för full hals, då jag egentligen borde plugga. Men att sjunga tillsammans med alla fantastiska röster som alla artister har var så mycket roligare.

Precis när autrot till låten jag precis sjungit med i spelades så knackades det på dörren. Sekunden efter så öppnades den. En lång och slank kille tittade in. Han kom in och ställde två stora resväskor framför sig.

"Vad fint du sjunger", sa han leendes.

"T-tack", mumlade jag och kände mig med ens generad.

Han gick fram och satte sig på sängen som fanns ledig och tittade på mig.

"Du skulle höra mig, jag låter som en valross när jag försöker sjunga", skrattade han.

Lite stelt så försökte jag skratta med honom. Han drog en hand igenom sitt perfekt stylade blonda och lite fluffiga hår.

"Men gud vad oartig jag är!" utbrast han plötsligt. "Hej, jag heter Oscar och jag är din nya rumskamrat."

Han log och sträckte fram handen mot mig. Jag försökte besvara hans leende och skakade hans hand lätt.

"F-Felix, jag h-heter Felix alltså", mumlade jag.

"Okej Felix, hur hamnade du här då?" frågade han. "Berätta något om dig själv!"

"Alltså, det är inte så komplicerat, jag gick ekonomi med inriktning juridik på gymnasiet, så jag ville fortsätta med juridik på universitetet", sa jag enkelt. "Själv då?"

"Min lilla historia är lite mer komplicerad än din. Först, jag är 97:a, du är 98:a va? I alla fall, jag började gå hotell- och turismprogrammet, men upptäckte att det inte riktigt var min grej. Jag bytte skola och program, ville gå en mer bred linje, så jag tänkte gå natur", sa han. "Alla i min klass var översmarta, så jag bytte igen. Bytte till restaurang- och livsmedelsprogrammet. Jag tog ett helt år att läsa ikapp allting för att kunna gå universitetet, så här är jag!"

Han skrattade och jag log. Han reste sig från sängen och började slänga upp sina resväskor på sängen istället. Han öppnade upp dem och började rota i dem. Han ändrade sig och suckade. Hoppade upp på sängen igen och tittade leendes mot mig.

"Vem är du, Felix?" frågade han intresserat. "Berätta om dig själv!"

Jag skrattade och kliade mig försiktigt i nacken. Han såg väldigt bra ut, han gjorde mig nervös. Jag kände mig nästan som en liten tjej.

"Jag vet inte vad jag ska säga", mumlade jag.

"Jag kan börja berätta om mig själv, om du vill", sa Oscar leendes.

Jag försökte le mot honom. Han slog glatt ihop händerna och började prata.

"Ja, jag heter Oscar som sagt, jag är född och uppväxt här i Stockholm, innan jag flyttade till den här studentkorridoren nu idag så bodde jag med min kompis och hennes pojkvän i en lägenhet", babblade han på. "Jag är singel, är gay. Egentligen så är jag så himla trött på plugg och så, men tog tag i mitt liv och kom hit ändå."

Han skrattade med ett brett leende. Han verkade som en allmänt glad människa. En sådan som man kunde skratta med hela tiden, när man väl lär känna honom.

"Som jag sa heter jag Felix, jag är också född och uppväxt i Stockholm, jag vet inte riktigt vad som är intressant att säga om mig, jag vet inte riktigt vem jag är, vad min läggning är, vad jag vill göra med mitt liv och allt sådant", sa jag försiktigt.

"Det är inte många som vet något sådant, Felix", sa Oscar med ett tappert leende.

-

YEY NY FOSCAR, VEM ÄR TAGGAD?