O S C A R
Jag drog med händerna över min sovande pojkväns hår. Han gnydde till i sömnen och försökte slå bort mina händer. Jag skrattade lågt, vilket fick honom att öppna sina ögon.
"God morgon min prins", sa jag med ett leende.
"Hej prinsessan", mumlade han och sträckte på sig. "Vad är klockan?"
Hans sträva morgonröst fick håret på mina armar att resa sig och fick mig att rysa i hela kroppen.
"Senast jag kollade så var hon halv tolv", svarade jag. "Men Felix, det är en sak jag tänkte på som jag vill prata med dig om."
"Prata på, prinsessan", sa han med en sömndrucken blick.
Jag skrattade, men drog händerna över ansiktet. Bet mig i insidan av kinden och tittade på Felix. Hans blick blev direkt lite rädd. Han tog ur sina händer från täcket och satte de på varsin sida av mitt ansikte. Jag satte mina händer över hans och skrattade lågt.
"Jag tänkte på dina föräldrar lite", sa jag. "Jag skulle vilja träffa dem igen. Reda ut saker och ting."
"Oscar nej, snälla", mumlade Felix trött. "Vi vet båda två att det inte är en bra idé."
"Felix jo, snälla", försökte jag. "Du kan inte undvika dina föräldrar för alltid."
Felix släppte mig och gömde hela sig under täcket. Jag försökte gång på gång ta av honom det, men han höll hårt.
"Felix, sluta vara barnslig", suckade jag.
"Lämna mig bara ensam lite", gnällde han.
Jag muttrade lågt för mig själv medan jag reste mig från sängen. Smällde igen sovrumsdörren. Gick mot vardagsrummet och slängde mig i soffan. Jag satte igång TV:n men tittade inte så mycket. Tiden gick, och plötsligt hörde jag hur någon slog sig ner bredvid mig.
Jag vände huvudet till höger och fick syn på Gustaf. Han flinade mot mig och satte händerna bakom huvudet.
"Trubbel i paradiset?" frågade han skadeglatt.
"Nej", muttrade jag. "Felix vägrar bara förstå att han måste reda ut allt som har hänt med sina föräldrar."
"Så ni bråkar?" skrattade han.
"Nej vi bråkar inte", suckade jag.
Precis i samma sekund som jag sa det hörde jag hur en dörr öppnades. Jag vände huvudet mot där jag hade hört dörren från. Mot vardagsrummet kom Felix - med det vita duntäcket runt hela kroppen. Det enda som syntes var hans ansikte och delar av hans långa ben. Han hade en ledsen min i ansiktet.
Jag reste mig från soffan och gick mot honom. Han öppnade armarna och jag kramade om honom. Täcket slogs omkring oss båda.
"Har du surat klart nu, hjärtat?" frågade jag med ett litet leende.
"Jag surade aldrig", svarade han. "Men jag har varit ensam klart."
Jag skrattade åt honom. Mina läppar trycktes mot hans och jag log under hela vår kyss. Felix släppte långsamt ifrån och tittade på mig med ett leende.
"Du har rätt", mumlade han sedan. "Jag vill visa mina föräldrar min fina prinsessa."
"Jag har alltid rätt, Fellsus", flinade jag och tryckte min näsa mot hans.
Han fick ur sig ett litet skratt.
"Knäck inte min näsa, knäppis", skrattade han.
-
Alltså jag har börjat skriva de här meddelandena dagen innan jag publicerar allting för att, för att jag inte vet men jag tycker det är skoj. Mina meddelanden är ibland roligare att skriva än kapitlen, oops..
Två av mina kompisar har länge sagt till mig att jag borde se serien Glee, och som den snälla vännen jag är så gjorde jag det. Jag såg klart hela serien i måndags och gud, det är verkligen en bra serie. Jag saknar typ att titta på den, jag har liksom inget att se framemot när jag kommer hem från skolan :(
Någon som vet någon bra serie som jag borde se för att ha något att göra på fritiden?Alltså något jag hatar med mig själv, det är att jag alltid äter så snabbt. Det spelar ingen roll vart det är eller vad det är, jag är alltid klar först. Jag tror att det kan bero på saker som har hänt under måltider som får mig att snabbt vilja komma därifrån, men jag vet inte.
Hur kan man göra för att inte äta så snabbt?En annan grej jag har tänkt på är hur otroligt det är med Wattpad egentligen. En liten fin kommentar kan verkligen lysa upp ens dag. Jag kan nog inte ens räkna alla gånger jag har skrattar och lett, till och med gråtit åt era kommentarer. Wow, ni är bäst.
Idag har jag nationellt prov i matte. Om någon annan har det, lycka till! ❤
Hoppas ni får en fin onsdag, puss och kram! ❤
YOU ARE READING
Roommates » foscar
Fanfiction"Hej, jag heter Oscar och jag är din nya rumskamrat." --- Det simpla hej:et blev ju så mycket mer. Vi måste leva ihop, så varför inte älska ihop? (UTSPELAR SIG 2017) © foooilicous | 2016