Roommates » foscar

no.15

O S C A R

Tårar gled ner för mina kinder likt ett vattenfall. Tårarna blandandes med regnet som skyn släppte ner. Med hårda, bestämda steg försvann jag längre och längre bort från Felix föräldrars hus.

Jag ville bara få åka hem. Bort därifrån. Jag kände mig förödmjukad, hatad och otillräcklig.

Det var första gången jag känt att något är fel på mig – bara på grund av min läggning. Bara på grund av den jag var.

Jag var arg, ledsen och sårad. Det gjorde ont i bröstet på mig. Jag var trött i hela kroppen. Det enda jag ville var att lägga mig ner på marken och fortsätta gråta.

Ändå gick jag in till Farstas tunnelbanestation, blippade mitt SL-kort vid spärren och skyndade mig ner för rulltrapporna. Till min otur så såg jag hur tåget jag skulle med åkte precis när jag kom ner. Jag svor lågt för mig själv och satte mig på en bänk.

Ett plingande ljud hördes från min ficka. Snabbt drog jag upp min telefon, låste upp den och läste det nyinkomna meddelandet.

Skickat från: Fellsus hjärtat ♡

Tid: 18:03

"Oscar, var är du?"

Skickat från: Mig

Tid: 18:04

"Närmaste tunnelbanestationen"

"Kom och krama mig"

Skickat från: Fellsus hjärtat ♡

Tid: 18:04

"Jag kommer direkt"

Försiktigt lade jag ner min telefon i min ficka igen. Tittade runt i perrongen. Sträckte ut benen och satte mina iskalla händer i fickorna på min tunna jacka. Mitt klädval för dagen var kanske lite för kallt för dagen. Höstvädret kunde vissa år vara relativt varmt – men så verkade det inte vara i år.

Fotsteg hördes i närheten av mig. Fotstegen lät som Felix – glada och lätta. Långsamt vände jag huvudet mot hållet jag hörde honom från. Lätt reste jag mig upp och kände hur ett smått leende tog plats i mitt ansikte.

Jag tog ut händerna från fickorna och sträckte fram armarna för att krama om min pojkvän. En lätt suck lämnade mina läppar och jag slöt mina ögon. Gosade mig in mot hans axel. Jag började vagga runt i små cirklar och han skrattade lågt.

"Förlåt för mina föräldrar", mumlade han skamset medan han släppte kramen.

Jag skakade bara på huvudet och drog in honom i en ny kram. Kysste hans kind med enkla rörelser.

Visst hörde jag tunnelbanan – visst kände jag vinden från det långa tåget. Men vi skulle hinna, det visste jag.

Enkelt släppte jag kramen och tog tag i Felix hand. Vi flög på tåget och satte oss på en plats för två.

"Hur gick det efter jag försvann?" frågade jag och tittade mot Felix.

Han skrattade tyst och kramade om min högerhand. Jag lutade huvudet mot hans axel.

"Jag vågad stå på mig, jag sa att om de inte tänkte acceptera oss så ville jag inte ha dem i mitt liv", sa han. "Enkelt sagt, jag bröt kontakten med mina föräldrar."

"Men Felix, så kan du ju inte göra!" utbrast jag och stirrade på honom.

Han sa inget, utan kysste bara min kind. Jag såg hur en gammal kvinna såg oss. Hennes min var äcklad. Ilska började direkt att bubbla i mina ådror.

"Om vi är så jävla äckliga, så kan du väl för fan sluta stirra!?" utbrast jag och stirrade tillbaka mot kvinnan.

"Oscar!" väste Felix tyst. "Snälla, ta det lugnt hjärtat."

Min kropp började skaka och jag försökte sluta mina ögon. Jag hade alltid haft mycket humörsväningar, alltid haft det enkelt för mig att bli arg. Och jag avskydde det så.

-

SHIT JAG VAR SKITNÄRA PÅ ATT GLÖMMA SKRIVA ETT MEDDELANDE OMFG???

Okej, idag är det söndag. Jag måste inte stressa upp mig över några läxor, för de har jag redan gjort, hur skönt??

Och omg, jag såg precis att det är 36 dagar tills jag åker till Tyskland med min tyskagrupp i skolan 😭😭😭 HOLY GOD I'M TAGGAD AF

Omg det är 44 dagar kvar till min bal, vad i helvete ska jag ha på mig??

OCH SÅ ÄR DET 56 DAGAR TILLS JAG SLIPPER MIN SKOLA OCH KLASS JAJAAJAJAJAJ, MEN WTF JAG GÅR UT NIAN DET GÅR INTE IHOP??

Okej jag ska sluta fangirla. Men det är snart sommar, det är ok att fangirla om.

Men huuuur är läget med er? Har helgen varit bra?
Min har varit väldigt lugn och skön, det är alltid mysigt.

Hoppas ni mår bra och får en fin dag! Puss och kram ❤