Allt jag minns är att mamma skriker. Skriker för allt hon har. Det skallrar lite i väggarna och hon är småröd i ansiktet. Jag vet inte om hon är arg, ledsen, besviken eller rädd.
Allt är bara som i en dimma, för jag har stängt av. Vet att jag borde ångra att jag älskar dig. Men det gör jag inte.
Inte just där och då.
YOU ARE READING
Att älska dig || Foscar
FanfictionVi borde kanske inte egentligen. Men vi gör det ändå; Vi älskar varandra.