Att älska dig || Foscar

22

Vi kommer i land. Till holmen. Ön.
Där knyter du fast båten med hjälp av någon form av knop, som du kallar Råbandsknop eller något liknande. Jag märker ingen skillnad...

"Det finns en liten stuga här på ön, men alltså jag tänkte att vi kunde sova under bar himmel." säger du när allt är klart med båten.
"Ja, visst!" säger jag. Har ju aldrig gjort det förr, även om jag dock sovit i tält en gång. Men aldrig precis under stjärnorna.
Du ler. Öppnar sedan munnen igen, men byter samtalsämne.
"Jag älskar verkligen känslan av att vara här. Allt känns så mycket mer levande."
Jag förstår inte riktigt, men nickar ändå.
"Jag menar man känner sig mer fri från jobbiga saker. Har du aldrig känt att du behöver komma bortifrån allting?"
"Jo."
Jag minns när mina föräldrar skiljde sig. Det var något fruktansvärt jobbigt. En av de svåraste perioderna i mitt liv hittills. Jag minns att jag grät. Ville bort. Trodde att det var mitt fel att de bråkade, ville skilja sig.
"Det var när mina föräldrar skiljde sig." säger jag. Ser på dig och jag märker att du redan ser på mig.
"Förstår det.., jag minns det faktiskt...", säger du dröjande. "När vi sågs för första gången på en släktmiddag utan din pappa.."
"Du minns?" frågar jag överraskat. För jag har själv bara minnen av att ingen av oss pratade med varandra den gången. Jag satt mest i ett hörn och önskade jag var någon annanstans. Jag minns inte ens att du var där. Ovanligt faktiskt. Antagligen var du inte jobbig den gången. Retades inte. Jag har inget minne av det i alla fall.

"Ja, jag minns Felix. Du såg liksom så nere ut. Det syntes så tydligt att du inte var glad. Och jag tänkte faktiskt gå fram till dig och säga något snällt, men alltså det var så 'inte vi att göra det'. Och du var lite dum trots allt."
Jag nickar, för jag förstår delar av vad du säger. Jag vet att det inte var så vi fungerade. Ändå är det överraskande att du ens la märke till mig.
"Jag tänkte låta bli att bråka den gången. Det var fel läge liksom.".
"Oscar. Jag förstår inte? Varför har du ändrat dig?" Jag höjer lite på ögonbrynen men håller kvar blicken på dig. Du hänger inte med i mina nya tankebanor.
"Ändrat mig?"
"Ja, du verkar se på mig på ett annat sätt. Tänka annorlunda om mig?"
"Jag.., jo. Hmm.. alltså Felix. Det är lite svårt att förklara.. Jag tror inte jag kan ge dig ett riktigt svar...", säger du och tar snabbt din väska och börjar gå mot det lilla huset.
"Förresten vi kan ju förvara sakerna i det lilla huset!".
Du försvinner iväg och jag förstår att det är ditt sätt att säga att vi pratat inte mer om det nu. Jag funderar på det du sa. "Det är lite svårt att förklara.". Ändå följer jag efter dig. Men förstår ändå inte varför du inte vill prata om vad som ändrat hur du behandlar mig. Jag vill veta, förstå dig. För hade inte du ändrat ditt beteende hade vi nog inte stått här idag. Vi hade fortsatt bråka om inget och ogillat varandra. Idag tycker jag ju nästan om dig. Eller för att vara ärlig, jag tycker om dig.

|| Har typ inga färdigskrivna kapitel kvar i mitt utkast på denna längre. Har tidigare lyckats skriva lite så jag jag legat lite före med något kapitel. Men inte nu... Har sådan skrivkramp ugh.. :( Förlåt och ledsen för det.

Jag borde ta tag och skriva men snart börjar skolan och det stressar mig bara.. Aja det blir nog bra. Hoppas jag.

Gårdagen var konstig i alla fall! Ja, på något sätt tog jag mig all the way in to city and the Stockholm och råkade se en del av när en/två artister gjorde sitt genrep till Rockbjörnen. Jag var egentligen där för att träffa en kompis som skulle jobba med en grej vid ett av "tälten" i Kungsträdgården. Det var därför jag ens var där. Ehhh... Det blev lite kaos och jag kände att jag störde min vän. Så sedan var jag ensam.. Tror aldrig jag känt mig så ensam på länge. Att vara ensam bland mycket folk i storstan är inte roligt tyvärr...

Hur som helst var det därför, av ren slump, som jag gick och ställde mig vid scenen. Jag visste först inte att de hade något genrep/rehearsal alls då.. Så det var en positiv överraskning för mig.
Det kändes lite mindre ensamt vid scenen också. Liiite.

Mycket konstig dag men "slumpen" var lite på min sida ändå ...🐻🐻🐻

Aja hur mår NI?❤️❤️
Har ni haft en bra dag idag och igår??
Min dag idag har varit toppen! Träffat två människor jag saknat något enormt. Obeskrivligt mycket. <3

Btw grattis alla ni som är Foooers och för att ni tillsammans med The Fooo Conspiracy lyckades ta hem priset för "årets livegrupp" ❤️

All min kärlek till er som läser detta nu och förlåt för mitt struntprat här idag...🙈😶❤️