Att älska dig || Foscar

2

2008

Ni har släktmiddag igen och jag är sittandes i soffan denna gången. På tv:n rullar en Disney film jag sett hundratals gånger men ändå sitter alla, dina kusiner, sysslingar och släktingars barn intresserat och tittar. Eller ja inte exakt alla, inte du. Uttråkat ser du ner på dina händer och skrapar lite på en nagel. Gäspar, tittar ut genom fönstret, möter min blick och öppnar slutligen munnen.
"Felix, är du tråkig som vanligt eller ska du med ut och spela fotboll?"
"Tyst Oscar! Vi ser faktiskt på film.", yttrar en av dina yngsta kusiner tjurigt och du suckar mest åt henne.
"Felix.", yttrar du igen och jag reser mig ut soffan och traskar fram till dig.
"Bara för att filmen är tråkig.", säger jag och du fnyser.
"Jo men visst."
"Jo men som om jag hellre skulle vilja vara med dig och spela fotboll. Aldrig."
"Mm visst umgås med de andra då om du hellre vill det, jag bryr mig intee!.", du går ut i hallen och jag vet att bråket som vanligt snart är igång. Du provocerar mig så sjukt mycket.

Jag följer efter dig ut till hallen och ser hur du trär mössan över huvudet samt ger mig en trött blick och säger med ganska dryg ton.  "Och du ångrade dig eller?"
"Nej, varför skulle jag."
"Nähä sluta förfölj mig då.", säger du och jag hinner möta din blick. Läser av någon besvikelse någonstans? Jag kan ha fel.
"Men Felix låt mig bara vara då!" säger du när jag inte ger mig iväg utan iakttar dig där du snör på dig skorna.
"Varför?"
"Måste du seriöst vara så jobbig hela tiden."
"Måste du."
"Jag drar nu.", yttrar du bara och ställer dig upp, öppnar dörren och ska just gå ut.
"Oscar!"
"Men ja?!"
"Jag följer med."
Det mörka i dina ögon förbyts mot en osäkerhet och överraskad blick.
"Va?" säger du dumt och jag rycker på axlarna.
"Bara för att jag gillar fotboll.", säger jag förklarande och sticker fötterna i skorna, tar jackan i handen och passerar dig i dörröppningen.
Du står som förstenad.
"Ja men kommer du eller? Eller har du ångrat dig?"
"Näe!" säger du och skyndar ikapp mig.

Som vanligt slutar det upp med att vi tjafsar. Vi hinner precis till fotbollsplanen och börja spela innan det bryter ut.
"Det där var så gult kort! Frispark!" utbrister du och jag protesterar.
"Nej! Du ramlade ju!"
"Gjorde jag väl inte."
Och där någonstans börjar vi en brottningsmatch. Inga våldsamma slag men knuffar och försök till att få den andra att ge sig. Men ingen ger sig. Vi hamnar på den fuktiga gräsmattan och du sätter dig snabbt grensle över mig för att hålla fast mig. Dina blå ögon möter mina gröna.
"Det var gult kort, punkt slut.", säger du bestämt innan du bara reser dig upp och tar fotbollen under armen. "Kom vi går hem, jag orkar inte mer.".
Sedan börjar du gå bortåt och jag synar de gröna fläckarna över din jacka. Ser ner på min egen och inser att gräsfläckarna är överallt.

Vi är så körda. Vi har för ju lite finare kläder på oss.

"Felix kom nu!" ropar du när du märker att jag inte följt efter. Din röst låter inte längre irriterad, men jag förvånas inte över det. Vi fungerar så, vi små bråkar och sedan lägger sig stormen för att sedan låta allt blåsa upp igen. Det är så vi fungerar, för det mesta i alla fall..

|| Denna är så rolig att skriva <33 Så stort tack för att ni ger denna en chans och läser! Det gör mig så sååå glad ^^❤️

Hur mår ni idag? Bra/mindre bra?

Jag mår bra men är lite trött haha. Men det är ingen fara. Drömde massa konstigt inatt.

Aja, gotta go!
Vi hörs och ta hand om varandra nu❤️