Att älska dig || Foscar

21

"Felix, vakna. Jag ska ut med båten."
Jag öppnar slött mina ögon och får syn på dig, lutandes över mig. Jag blinkar förvånat några gånger. Du är så nära.
"Du följer väl med?" undrar du och ställer dig upprätt.
"Va?". Yrvaket gnuggar jag sömnen ur ögonen och du skrattar lågt åt mig.
"Jag ska ut med båten, vill du följa med? Jag tänkte övernatta under den bara stjärnhimlen och sedan åka hem tidigt imorgon bitti. Jag har fotbollsträning imorgon."
"Vad kul. Jag följ-", jag gäspar och tillägger med ett litet leende."följer nog med."
"Vad bra.". Du ler osäkert. "Förresten. Mamma har gjort matsäck till oss. Tror du att du är klar innan klockan halv elva?"
"Hur mycket är hon nu?"
"Tio över tio."
"Vi får se."
"Jag tar det där som ett nej.", ler du och jag upprepar endast frasen.
"Vi får se."
"Frukost står hur som helst på bordet i köket. Jag väntar där på dig!"
"Okej. Tack.", trött kastar jag av mig täcket.
Tankarna på samtalet vi hade sent igår kväll finns inte kvar på samma sätt. Visst undrar jag vad du menar, men nu är det båttur i fokus.

"Ni måste vara rädda om varandra. Har ni flytväst?"
"Ja mamma."
"Packning? Kläder?"
"Ja!"
"Oscar tog du matsäcken?"
Din mamma oroar sig precis som min mamma alltid gör. Ändå står du lugnt och avslappnat kvar i hallen medan hon skyndar runt och kollar så att vi har med oss allting.
"Jag tror vi har allt under kontroll.", säger du och hon nickar.
"Okej Oscar. Men ni åker bara till Blåholmen."
"Ja, vi åker bra till Blåholmen."
"Hör av er.", tillägger din mamma och båda du och jag svarar i unison. "Vi ska!"
Jag kastar min väska över axel och du din.
"Glöm inte fotbollsträningen imorgon Oscar."
"Nej nej.", svarar du och din mamma skiner upp i ett leende. "Ha det bra killar."
"Tack!"
Sedan lämnar vi ert hus.

Du visslar nästan hela vägen dit och verkar på ovanligt gott humör. Det känns lite oväntat efter gårdagens strapatser.

När vi kommer ner till hamnen en bit bort från stranden där vi var igår ligger båtarna på rad. Det är stora katamaraner, mindre båtar med segel och båtmotorer av alla dess slag. Det finns även en båt utan motor men med åror.
Vi passerar de stora båtarna och det känns inte överraskande någonstans. De kostar säkert skjortan.
Vi passerar de lite mindre båtarna med segel och båtmotorer också, stannar slutligen vid den lilla vita roddbåten. Jag skrattar till.
"Va? Vad skrattar du åt? Är hon inte en skönhet.", skämtar du och jag nickar.
"Jo väldigt vacker."
Färgen den är målad i är lite avskavd och årorna ser väl använda ut. Men även den båten har sin charm.
"Kom igen, vi åker! Sätt på dig flytvästen."
Jag gör som du säger och ser hur du själv trasslar på dig flytvästen.
"Blåholmen nu kommer vi!"

Jag följer dig med blicken där du sitter med årorna i var hand. Dina armmuskler spänns vid varje tag du tar. För årorna genom vattnet. Det går fort och jag förstår att du är vältränad. Inte för att jag hade trott något annat. Men ändå.
"Säker på att du inte vill ha lite rodd hjälp?" erbjuder jag mig.
"Nää då. Tack, men det går bra tror jag."
"Ser så ut."
"Äh, du hade gjort det bättre."
"Jag?!" Jag blickar ner på mina egna bara armar. Spänner mina armar och tycker absolut inte det är något att jämföra med dig.
"Man kan vara stark på olika sätt.", kommenterar du. "Fast du har muskler även om du bara tränar gitarr."
Du säger det sista lite skämtsamt.
"Fast Felix du är nog starkt mentalt ju. Envis som bara den också.", du skrockar lågt men ler.
Du menar inget illa med det. Bara ett konstaterande.
"Tack antar jag."
Du ror vidare och snart är vi framme vid holmen.

|| Mellankapitel verkligen hahah😅
Men de är trevliga de med ibland <3

Jag var på stan när jag rättade och redigerade klart detta kapitel och en del tittade på mig.
De trodde säkert att jag spelade Pokémon GO....
När jag egentligen skrev på Wattpad! Heheh lite komiskt🙈 <3

Nog pratat om det.

Ha en superbra dag och kramar från mig till er💕🙈