Matte. Tråkiga jobbiga matte. Multiplikationer. Geometri. Men framför
allt ett stort irriterande 'jag förstår inte.' i mitt huvud."Förlåt om jag stör dig Felix, men jag måste bara säga att jag ringde hem till din kompis Alex, och tyvärr kan du inte sova över där under helgen.. De ska tydligen också åka bort.". Mamma smyger sig in i köket och slår sig ner på stolen bredvid mig.
"Jaha.", svarar jag och känner besvikelsen välla över mig. Var ska jag då vara under helgen? För trots att mina föräldrar är skilda jobbar de fortfarande på samma arbetsplats och därför kan jag inte vara hos pappa heller. Båda två ska på konferensresan.."Jag får väl ringa Oscars mamma och fråga om du kan vara hos dem istället.", säger mamma och reser sig upp.
"Men..", suckar jag. Vill protestera mot förslaget, men inget mer kommer ur min mun innan mamma hunnit försvinna ut ur köket igen.En djupsuck rymmer mig och jag dunkar huvudet i matteboken. Nej.. Inte en hel helg hemma hos Oscar. Vi fungerar inte ihop längre och har aldrig gjort. Det vet mamma om!
---
"Du sköter dig nu Felix älskling.", upprepar mamma för säkert hundrade gången och jag nickar.
"Bra." Hon kysser mig mjukt i pannan och föser undan min lugg. Ler svagt.
"Försök samarbeta med Oscar också.", tillägger hon och jag nickar motvilligt, igen.
"Bra, då ses vi på söndag. Jag hör av mig,"
"Mmm."Efter alla frågor övergår mamma äntligen till att säga hej då till dig, mig och din mamma för att sedan skynda ner för stentrappan till ert hus.
Vi ser hur hon hoppar in i taxin som väntar på henne och sedan försvinna iväg."Jaha då var det bara vi kvar då." säger din mamma och vänder sig mot mig. "Men det är verkligen kul att du hälsar på oss, Felix.".
"Ja då." Jag tvingar fram ett svagt leende.
Du i din tur säger mig inget, utan tar bara min resväska i handen och går in i huset.
"Följ efter Oscar du.", säger din mamma vänligt och jag följer efter."Det är tänkt att du ska sova här.", säger du kort och blickar ner på den tunna madrassen som ligger på golvet nedanför din säng. Det faktum att vi ens kommer behöva dela rum får mig att tveka över hur länge jag orkar stanna kvar i det här huset.
Förmodligen inte länge.
"Du förresten jag har fotbollsträning snart, så du kommer få vara hemma själv med mina föräldrar.".
Min blick riktas från madrassen mot dig.
"Jaha?"
"Men jag kommer tillbaka sen."
Det säger du inte?.., tänker jag men säger inget. Orkar inte kommentera det.
Du rycker åt dig en svart sport bag som ligger slängd vid din fotända.
"Hej då Felix." Du försvinner ut ur rummet och jag inser att vi just fört en konversation utan tjafs eller någon ljudligt lagd elak kommentar.|| Hejsan! Detta var lite rörigt... :/ Men det blir bättre senare!<3
Hur mår ni idag? Vad har ni gjort?? Jag vill gärna höra ❤️
Jag har varit en dagstur över till Danmark.
Det var trevligt! Fast jag förstår verkligen inte danska även om jag försöker förstå. Synd. Norska går bättre att förstå!Ha det bra och kramar till er❤️
VOUS LISEZ
Att älska dig || Foscar
FanfictionVi borde kanske inte egentligen. Men vi gör det ändå; Vi älskar varandra.