Att älska dig || Foscar

11

Du släpper inte taget om min hand, men verkar inte heller tänka på att de fortfarande är sammanlänkade. Vi fortsätter tillsammans åt samma håll som fotbollsplanen ligger.
När vi närmar oss den får vi syn på två killar som joggar runt i träningskläder.
De får snart syn på oss också och de börjar glatt att vinka. Först nu lossar du greppet om min hand och höjer handen i en hälsning.
"Kom vi går och hälsar. Det är Axel och Mille!" säger du.
"Mille?"
"Ja eller han heter egentligen Melvin. Men alla kallar honom Mille."
Du börjar snedda över gräsplanen och jag skyndar efter.
"Oscaaaar!" tjoar killarna när vi närmar oss. Den ena torkar svetten ut pannan med en handduk medan den andra fläktar sig själv genom att skaka lite i tröjankanten.
"Grattis mannen!" utbrister killen med handduken.
"Tack Mille!" svarar du och gör ett enkelt handslag med de båda.
"Ja grattis.", tillägger den andra killen som förmodligen heter Axel.
"Tack bro. As nice present du gav mig också. Blev super glad."
Jag känner att ditt val av ord skiljer sig liite från när du är på släktmiddagar. Där du låter ganska formell.

"Förresten det här är Felix.", en lätt gest med handen mot mig.
"Tja.", säger Mille och ler. Han sätter handen över ögonen för att kunna se mig i motljuset.
"Ja tja.", tillägger Axel.
"Hej hej.", svarar jag aningen blygt.
"Du är Oscars polare eller?" undrar Axel och jag skakar på huvudet. "Nää."
"Han är min låtsas släkting.", tillägger du.
"Jaså, ni är släktingar?" undrar Axel och du ser förbryllad ut, som om du tvekar på va du ska säga. Varför du ens tvekar känns väldigt oklart, så jag fyller enkelt i.
"Nej det är vi inte, men eh.. det känns typ som om vi tillhör samma familj ändå."
"Aha, då fattar jag typ. För ni är inte alls särskilt lika.", påpekar Axel och jag nickar. Ser på dig. Vi är inte alls lika.
"Förresten ledsen om vi inte presenterade oss!" yttrar Mille och drar handen genom sitt rufsiga chokladbruna hår.
"Jag är Mille och det där är Axel."
Jag nickar. "Jag är som sagt, Felix.."
"Vart är ni på väg då? Kan man joina eller?" undrar Axel sedan. De båda ser på dig.
"Nej faktiskt inte, jag och Felix ska hem. Ledsen killar. Men vi ses på fotbollsträningen istället."
"Aha, okej. Synd. Men tja då.", säger Axel och klappar dig lätt på axeln.
"Aa, hej då.", säger Mille, men utan att se på dig. Istället ser han på mig med en ganska intensiv blick.
"Hoppas vi ses någon gång igen då Felix.", han blickar flörtigt med ena ögat och jag ser generat bort.
"Kom nu, vi borde gå hem Felix.", du drar lite i min arm.
"Hej då killar.", säger du till de andra och innan jag hinner säga hej då har vi börjat vandra hemåt igen.

"Skulle inte du visa mig något? Varför går vi hem igen?" frågar jag när du med snabb takt styr stegen hemåt.
"För att det inte passar sig nu.". Du är fåordig och för första gången på evigheter klipper du av och låter nästan arg på mig igen. Lydigt tystnar jag. Säger inte emot, som jag skulle gjort om detta utspelade sig för ett flertal år sedan. Den tiden är förbi nu.
"Vi går bara hem."

När vi nästan är framme vid porten stannar du plötsligt upp och får även mig att stanna upp.
"Du, Felix. Förlåt mig, det var inte meningen att låta arg innan.", yttrar du och jag rycker på axlarna.
"Äh, det är lugnt.".
Du ler tacksamt. "Tack."

Vi svänger in på din gård och promenerar fram mot dörren, men när vi nästan är framme så stannar du plötsligt upp igen. Men så gör du det oväntade och för oss sedan lugnt in bakom den ena husväggen, husknuten. Du säger inget men din blick är osäker. Fokuserat ser du mig i ögonen, för att sedan yttrar ett tyst otydligt  "förlåt" och till min förvåning pressa dina läppar mot mina. Det blir en kort kyss och du låter våra läppar mest röra vid varandra, då du verkar förstå vad du faktiskt gör.
"F*n Felix. Förlåt. Det var bara en deal jag hade med en-". Du börjar svamla ur dig massa konstigt och ofullständiga meningar för att därefter med ånger lämna mig själv. Skynda runt husknuten och försvinna in i huset.

Jag förstår inget. Inte alls. Vad hände ens?

|| Jahapp nu hände något i alla fall heh🙈

Idag besöker jag mormor igen! Trevligt trevligt.

Hur mår ni idag?
Jag hoppas ni får en bra dag i alla fall!

Jag måste bara nämna det igen för jag är så tacksam. All den feedback jag fått på denna boken är otrolig och jag förstår inte hur ni kan tycka denna är så bra. Men tack det betyder så otroligt mycket 💗

Ha det bra bästa ni❤️