"Går det bra? Det ser bra ut." "Helt okej." Du sitter med två grillspett, som du gjort utav två smala grenar. Elden sprakar lågt, det är mer flammor än glöd. "Bränn inte korven bara.", säger jag och du skrattar. "I won't." Vi säger inget på en bra stund och tystnaden omsluter oss. Men det gör inget.
"Jag klarade intagningen.", säger du plötsligt och tar ett bett av din grillkorv. "Intagning till vad?" frågar jag förvirrat och du tuggar färdigt för att sedan le snett. "Till fotbollslaget i vår ort." "Nej vad kul!" utbrister jag glatt och du ler. "Aaa, jag har verkligen kämpat för det." "När vi var yngre förstod jag aldrig att du brann så mycket för det." "Trodde inte jag heller. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som fick mig att börja brinna för det." "Du spelar gitarr va?" undrar du och jag nickar. Förvånas över att du faktiskt lyckats att inte förtränga en sådan ointressant sak. "Hade vi haft en gitarr hade du kunnat spela något för mig." "Jag spelar inte inför folk." Du spärrar upp ögonen. "Inte?" "Nej.., det är äckligt läskigt. Alla som tittar på en. Jag gjorde det en gång. Uppträdde alltså. Det var på scenen i skolan inför föräldrar och elever. Jag trodde jag skulle svimma." Jag tar en paus för att kunna fortsätta berätta. "Jag tappade bort mig och det var så hemskt. Aldrig igen." Du ser fundersam ut innan du säger. "Jag tycker du ska ge det ett försök till." "Jag vill inte det. Det räcker att spela för mig själv i mitt rum." "Du sjunger bra också.", försöker du. "Eh, men du har väl aldrig hört mig sjunga?" "Jo.., i duschen. Alltså det var inte meningen jag råkade gå förbi utanför och så..". Du tar en kort paus och blickar nervöst över mot mig. "Men jag stod inte och lyssnade. Jag hörde bara lite och du ska veta att jag är avundsjuk gör jag kan inte sjunga." Jag ler svagt mot dig. "Tack Oscar. Men kan vi byta ämne.. Detta med musiken är lite känsligt för mig." Du nickar. "Okej, glöm bara inte att det kan vara värt några försök för att nå dit man vill - Så var det med mig och fotbollen." "Tack.", säger jag och låter blicken landa på dig. Dina ögon möter mina och precis som tidigare är det som att något händer mellan oss. Åtminstone med mig, för det fladdrar till i magen igen. En märklig känsla och du är snabb med att se bort. För andra gången idag rodnar du och faktum är att jag tror att jag också gör det..
Vad händer med mig? Med oss?
|| Foscar är söta<3
Alltså min skrivkramp består :( det är jobbigt!
För er som undrade hur kakorna jag bakade med min mamma blev... (De blev misslyckade pga jag gjorde något fel med receptet...) hahaha..
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Skratta med mig. De ser hemska ut för att vara ärlig. Aja de är åtminstone gjorde med kärlek haha❤️
Och om någon undrar hur det jag ritade blev:
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Jag är ingen konstnär direkt. Jag vet det... Men övning ger väl färdighet hoppas jag. ❤️ (Ska fixa till lite mer med skuggorna på tröjan också..)
Hur mår ni förresten?? Oavsett kram. Om du oroar dig för något t.ex skolan. Det kommer bli bra. Det tror jag verkligen. Du är hur som helst inte ensam! Jag och säkerligen många fler finns där för dig.
