Att älska dig || Foscar

9

Jag ser hur du kastar ett öga mot mig där jag sitter på madrassen. Jag ser bort.
"Är det okej om jag släcker?"
Allt jag vill säga är "nej, snälla inte nu. Jag vill inte. Bara om du kommer hit. Snälla kan du hålla om mig Oscar?". Men det är givet att det inte är så vi ska tala med varandra, man kan inte gå från att reta varandra till att nästan be om den andras närhet. Typ.
"Kan jag släcka?" upprepar du och jag nickar tveksamt.
Du flackar med blicken mellan mig och lampan innan du faktiskt släcker...
"Äh, skit samma.", hör jag dig yttra i mörket och innan jag vet ordet av befinner du dig på madrassen bredvid mig.
"Jag kan inte sova med lampan tänd och du är rädd. Vad har vi för val.", förklarar du, nästan till ditt försvar, när du sedan kryper ner under mitt täcke.
"Okej.", blir mitt oförstående svar. Idag bär du ingen sovtröja och jag kan känna värmen från dig. Din bara bröstkorg mot min trädklädda rygg och på något sätt känns det på ett annat sätt än igår, men jag kan inte sätta ord på det. Först känner jag det konstigt att du ligger bredvid mig utan tröja, men tänker sedan inte att det är så konstigt. Jag menar vi är ändå låtsas släktingar. Minnesbilder från den gången när vi var betydligt mycket yngre och båda sprang runt i enbart kalsonger på stranden dyker upp och det känns med ens inte riktigt lika konstigt längre. Minns den gången ganska starkt, inte för att vi sprang runt på en strand i enbart kalsonger utan för att jag minns att du snodde min hink och spade. Minns hur arg jag blev. Lite löjligt nu efteråt kanske?
Jag ler vid min överdrivna reaktion och lika så din då du började gapa och skrika. Kasta sand på mig. Effektiv metod du använde också hah.. Där och då var det inte alls kul men nu känns det nästan komiskt.
Två små ungar som stått och redan då storbråkat på en strand , skrikit samt kastat sand på varandra.
Jag skrattar till och jag känner hur du rör dig vid min sida.
"Vad är det du skrattar åt?" du låter trött och förvirrad och jag förstår att du säkert varit på väg att somna.
"På oss. När vi var små och bråkade."
"Jaha?" säger du frågande men ändå lite nyfiket. På något sätt får du mig att vilja berätta vilket minne jag tänkt på.
"Den gången när vi glömt badbyxor, vi var typ fem och sex år, och vi fick bada i våra kalsonger. Då när du tog min spade.", jag betonar på ordet min och din reaktion blir överraskande. Du skrattar lågt. Ett varmt och bubblande skratt.
"Haha, jag kommer ihåg den gången. Du blev typ jättesur för att jag kastade sand på dig."
Jag skrattar med dig och jag känner likt under gårdagen hur den hand trevar efter min hand under täcket. Medan din hand letar efter den råkar du snudda vid min mage, där tröjan åkt upp och jag rycker till.
"F-förlåt.", får du ur dig och verkar plötligt osäker.
Jag skakar på huvudet så gott jag kan där jag ligger med huvudet mot kudden.
"Gör inget."
Jag tar din hand i min, som du menat att göra.
"Vi kanske ska sova?" säger jag och du nickar:
"Kanske."
"Kanske?"
"Eh ja, jag gillar att prata såhär med dig. Det känns typ konstigt bra."
Jag ler. "Gör du?"
"Kanske.", i det dunkla mörket kan jag se en eventuell rodnad över dina kinder. Det smittar av sig på mig och mina kinder hettar till utan anledning.
"Det är konstigt hur vi pratar och är nu. För några år sedan bråkade vi bara.", säger jag tyst och du ser ut att ta till dig mina ord. Tänker. Öppnar munnen:
"Ja, men saker kan förändras Felix. Vi två kanske är en sådan sak."
"Jo, kanske."

Kanske.

"Minns du den gången då vi skulle baka och du blev arg för att bara jag fick använda elvispen och det slutade med att du hällde hela smeten över mig?" säger du och skrattar lågt.
"Klart jag gör."
Din tumme rör sig över min handrygg. Jag ryser till. Fryser jag? Vet inte.

Sedan fortsätter det så sent in på natten. Att du och jag pratar i mörket, medan min rädsla är borta för länge sedan. Flertalet gånger får vi kväva våra skratt för att inte dina föräldrar ska höra oss och komma in och säga till oss. Men till slut lägger sig tröttheten över oss som en dimma och tystnaden lägger sig. Vi somnar bredvid varandra, hand i hand.

Våra bråk är som i en annan tid. En tid för länge sedan. I det förflutna.

|| De är kind of söta ändå 💗

Era kommentarer gör mig alltid så glad. Är jag deppig kan ni få mig känna mig bättre till mods. Merci mes amis❤️

Hur mår ni idag??? Hur känner ni er?

Jag mår bra taack. Känner mig ganska glad och så!

Ha det bra och ta hand om varandra!❤️