Jag kryper ner under täcket där jag ligger på madrassen i ditt rum.
Hör hur du gör detsamma, under ditt täcke.
"Godnatt."
"Godnatt Oscar."
"Kan jag släcka lampan?"
"Oscar då... Nej vad trodde du?" svarar jag lika skämtsamt som du frågat. "Haha, nej men det är okej släck du."
Du ler och släcker. Det blir relativt mörkt i rummet, då sommaren gör att det inte riktigt blir helt beckmörkt."Säker på att det är lugnt?" hör jag dig fråga när jag precis slutit ögonen.
"Ja, helt ärligt. Det är lugnt. Jag är inte alls lika mörkrädd längre."
"Vad bra, fast... Jag menade inte lampan. Jag tänkte mer på Strand hänget och det som hände där mellan Mille och Dani.."
"Men Oscar det gör inget har jag sagt. Du kunde inte veta och det är okej."
"Men jag har dåligt samvete.", säger du. "Även om min mamma förstod och inte blev arg... Jag känner liksom att jag inte höll det jag sa. Tog ansvar."
"Det gjorde du visst, du höll ju koll på mig ändå tycker jag. Oroa dig inte mer låtsas släkting, Oscar."
Du skrattar till åt vårt smeknamn på varandra, men tystnar sedan helt. "Felix" säger du istället gravallvarligt.
"Ja?"
"Skulle vi kunna sluta använda det smeknamnet?"
"Eh.., visst antar jag?"
Du förklarar inte varför du vill det, även om jag vet att du vet att jag undrar. Men inte frågar jag heller. Du säger det säkert av en anledning och den vill jag nog inte veta ändå..?"Du vet Elsa?" säger du istället.
"Ja-a.", svarar jag och jag hör hur du vrider dig i sängen. "Jag är inte kär i henne längre Felix.."
"Inte?" utbrister jag chockat och lite för högt. Du hyschar mig fort, eftersom dina föräldrar sover i rummet bredvid.
"Nej, känslorna för henne är som bortblåsta. Jag förstår inte."
Att du är förvirrad hörs.
"Men de kanske kommer tillbaka.", försöker jag.
"Man kan ju hoppas. Men alltså jag gillar henne bara som vän. Inte mer."
"Ibland blir det så.", svarar jag enkelt och du ser ut att le.
"Sant. Ibland låter du så mycket äldre och vettigare än jag är."
Jag ler. "Fast du låter också klok."
"Jag är ganska dum.", yttrar du.
"Du var dum förr."
"Det där sa du inte.", skämtar du och plötsligt befinner du dig nere vid mig på madrassen. Du börjar kittla mig och jag kväver mina skratt i täcket.
"S-sluta! Vi kommer väcka dina, haha, föräldrar."
Du slutar och mitt skratt avtar. Dock blir du sittande på kanten av min madrass. Ditt ansikte är riktat mot mig. Det känns som om du verkligen iakttar mig.
"Minns du när jag kysste dig?" frågar du sedan.
"Kysste?" frågar jag även om jag mycket väl minns. För ibland har jag tänkt på kyssen. Undrat om dealen du nämnde. Men att du tar upp det såhär flera år senare känns konstigt. Vi skulle ju låtsas som om den aldrig funnits.
"Ja du vet, en släktmiddag och sedan bara drog jag in dig bakom husknuten och kysste dig?" förklarar du.
"Mhm.", svarar jag och biderna spelas upp i mitt huvud. De som ovanligt nog är skarpa än.
"Det var inte din första kyss va?" undrar du och låter nervös på rösten.
"Nja, alltså. På dagis pussade jag en tjej. Men annars ja eller alltså.."
Mina kinder blir varmare och varmare. Det känns nästan som om de brinner och jag tackar mörket för att du inte kan se att jag rodnar.Det är så oförståeligt att du och jag sitter och pratar vår så kallade kyss och din kärlek. För några år sedan fanns det inte ens på kartan.
"Den där kyssen. Förlåt mig Felix, verkligen. Jag var dum och tänkte mig inte för."
"Så det handlade om en deal?"
Genom mörket som är ser jag hur du vänder bort ansiktet.
"Jag vet inte vad jag ska säga.. Jag vet att jag skyllde på att det var en deal med någon annan. Men det var kanske inte riktigt så..."
"Vad då, då? Varför gjorde du det då..?"
"Jag vet inte, helt ärligt Felix. Det bara flög i mig och innan jag visste så bara kysste jag dig?"
Du ser tillbaka på mig och jag tycker mig se det blåa i dina ögon trots mörket. Du ser ärligt in i mina ögon.
Jag rodnar ännu mer, varför vet jag inte riktigt.
"Du har alltid varit på något sätt som en motpol till mig.", fortsätter du sedan.
"Som en motsats?" frågar jag och jag ser hur du rör lite på huvudet. Tvekar.
"Nja. Sådär, lite kanske.. eller jag vet inte hur jag ska säga det. Tänk dig mer två magneter som är riktade mot varandra, båda med en sida med samma laddning."
Jag nickar.
"De magneterna kommer repellera. Stöta ifrån sig varandra."
Ännu en nick från min sida.
"Men du vet ibland gör något kanske att den ena magneten vänder på sig. Då blir det ju pluspol mot minuspol istället."
"Jaha, vad betyder det då?"
"Jo.., att de båda magneterna istället attraherar varandra. Jag tror något sådant hände med mig typ... Eh" Kort tystnad. "Fast alltså det här är bada en jämförelse, men att min minus sida liksom blev till plus. Att det gör att vi matchar nuförtiden."
Min hjärtan går på högvarv. Försöker förstå vad du säger eller försöker säga mig. Attraherar? Vad då repellerar? Magneter? Jag förstår inte riktigt.
"Äsch Felix. Jag tror vi ska sova nu. Glöm allt jag sa nyss också. Det är bara dumt."
"Att vi attraherar varandra?" frågar jag och ser förvirrat på dig. Menade du ens det? Vad då vi attraherar väl inte varandra? Min hjärna kopplar inte riktigt till vad du menar.
"Jag vet inte. Jag tänkte typ bara att.. Det kanske.. Blivit så? Men skit i det. Glöm det bara. Godnatt Felix.". Sedan hoppar du upp i din säng igen. Kryper ner under ditt täcke och vänder dig in mot väggen.
Det blir tyst och jag blir lämnad med alla mina tankar.Vad menar du? Jag förstår inte. Men ett av få ord som tycks ha fastnat är attraherar. Attraheras du av mig?
|| En del kapitel blir på 200 ord och andra på över 1000 ord. Så ojämn jag är.
Aja, nu är Felix lite lost med sina tankar haha. Jag hoppas de reder ut sig eller??
Aja. Hur mår ni idag? Vad har ni för er? Hur är vädret (mycket kreativ fråga av mig... *host*).
Idag ska jag träffa en kompis som jag inte sett på över ett år. Så vi får se, är lite nervös🙈 Men det blir nog bra! Hon är snäll och vi kom bra överens då. Så aa.
Btw ska någon se på Rockbjörnen imorgon? På TV/Dator (på Aftonbladets hemsida) eller live i Kungsträdgården i Stockholm?
Bara undrar. Jag ska inte dit men kan vara kul att höra om någon av er ska.Kram❤️

ESTÁS LEYENDO
Att älska dig || Foscar
FanfictionVi borde kanske inte egentligen. Men vi gör det ändå; Vi älskar varandra.