Just My Boy.

•kapitel 4•

De kom stormandes in i rummet, The Fooo, när de såg mej så ställde de på rad och lede. Jag skrattade åt de för hur fåniga de såg ut.
"Ehh, stelt.." Viskade Omar till de andra.
"Haha, jag hörde... Jag ska nog gå." Sa jag o ställde mej upp och var påväg mot utgången tills någon stoppar mej, Felix, jag tittar förvånade på honom och han ler och säger "ring mej" säger han och blinkar med ett öga. Jag nickar och han släpper min handled, så går jag ut.
Jag ringer till Rebecka, efter några signaler svarar hon.
"GRACE?!" Säger hon.
"Ja, jag lever!" Skrattar jag och fortsätter att tränga mej igenom folkmassan.
"Vart är du?" Frågar Rebecka.
"Ehh, någonstans bland allt folk."
"Haha, nehe, jag med!" Sa hon ironiskt.
"Men möts utanför utgången!" Säger hon.
"Oki" säger jag och börjar gå snabbare. Efter några munter ser jag henne äntligen, jag börjar småspringa mot henne igenom folkmassan,  tills någon idiot gör krokben på mej så jag ramlar pladask på magen. Jag ser hur Rebecka kommer springandes fram till mej innan allt blir svart.

Jag vaknar upp, det är vitt, jag är i ett rum, det luktar sjukhus, jag är på ett sjukhus. Bredvid mej sitter Rebecka, mamma och pappa.
"Hej gumman." Säger mamma lågt och smeker min kind.
"Varför är jag här?" Frågar jag hest.
"Du ramlade och slog i huvudet." Sa pappa och tryckte på en röd knapp, jag såg inte vad det stod under knappen, det var lite suddigt.
Efter en lång tystnad kommer en läkare in.
"Har hon äntligen vakant nu!" Säger hon glatt men tyst och ler.
"Martina." Säger hon och räcker fram handen till mej och ler stort.
"Grace." Säger jag med en vanlig röst.
"Hur känns huvudet?" Frågar Martina och sätter ser på en stol bredvid mej.
"Sådär, är lite yr och ser lite suddigt."
"Jaha, jag tror ni kan åka hem snart." Säger Martina och ställer sej upp.
"Kan vi växla några ord?" Frågar Martina och tittar på mamma och pappa. De nickar och de går ut.
Rebecka tittar på mej och ler.
"Klump.." Säger hon och skrattar och ler samtidigt.
"Hen gjorde faktiskt krokben.." Säger jag och skrattar lågt.
"Hur var killarna då?" Frågar Rebecka och ler busigt.
"Va? Vilka killar?" Säger jag chockat.
"The Fooo Conspiracy. Du var i deras loge. Du pratade med dom."  Sa hon och rynkade ögonbrynen.
Jag tänkte så det knakade... The Fooo Conspiracy? Va..?
"Jag minns inte några killar.."
Rebecka ser undrande på mej och sänker blicken  så hon tittar ner i marken.
"Jag ska bara på toa." Säger hon och ler åt mej. Jag nickar.
The Fooo Conspiracy? Min mobil ligger på bordet bredvid mej, jag tar upp den och ser att jag har några missade samtal och sms från:
Omar: trevligt att du var på våran konsert! 😇
Okänt: Varför ringde du aldrig?😢 // Felix
Och samtalen var från samma personer plus ett till okänt och Ogge.
Felix? Ogge? Ogge och Felix..? Ogge och Felix! The Fooo Conspiracy!
Till slut kommer Rebecka utifrån toan.
"Beckis! The Fooo Conspiracy! Felix och Ogge!" Säger jag glatt och ler mot henne.
"Ja!" Säger hon och ler. "Och vilka mer?" Säger hon glatt.
Jag tittar på mobilen och ser att jag fått sms från Omar också ju.
"Omar." Skrattar jag. Jag ser inte suddigt längre och är jätte pigg.
"Oscar med va?" Säger hon och ler.
"Ja, precis Oscar med!" Skrattar jag.
Jag ber Rebecka att gå ut så jag får byta om, och det gör hon. Jag byter om, tar på mej mina skor tar jackan, mobilen och väskan och går till receptionen, där mamma och pappa står och ska "checka" ut mej. Rebecka sitter och läser en tidning. Jag sätter mej bredvid henne, hon fortsätter titta i tidningen.
"Är det den senaste?" Frågar jag.
Hon tittar upp och nickar långsamt.
"Får jag också se?" Frågar jag och skrattar.
"Visst..." Säger hon och ger mej hela tidningen. Jag bläddrar igenom och stannar när det är något och The Fooo med titeln: The Fooo Oscar plockar upp söt tjej från publiken på stor konsert!
Jag läser igenom allt och mitt namn står minst 5 gånger med i texten. Jag läser intervjuerna.
Varför plockade du upp henne på scen?
Oscar: Ehm, vi gillar att prata och umgås med våra Foooers med mera, och hon såg så ensam ut, så jag kände att det var värt att göra. Säger Oscar Enestad.
Jag lägger ifrån mej tidningen när mamma och pappa kommer fram till oss.
"Då så gumman, ska vi åka hem?" Frågar hon glatt.
"Såklart!" Säger jag glatt tillbaka.
Vi sätter oss i bilen och åker hem, vi släpper av Rebecka hemma hos henne och sedan hemåt.
Jag slänger mej i min sköna säng när jag kommer hem, och jag somnar... Jag vaknar av att alarmet går.
"Vafan..." Mumlar jag för mej själv. Klockan är 06:10, nej nej nej... Skola... Påsklovet är över och jag ska börja på en ny skola... Eller gymnasie. Jag går upp, går ner. Jag går ner i köket där mamma och pappa redan sitter.
"God morgon" säger jag hest till de.
"God morgon älsklig." Säger mamma och forsätter att titta i tidningen och dricka av sitt kaffe.
"God morgon gumman." Säger pappa och går förbi mej pussar mej i pannan och går sedan upp.
"Ehm Grace?"
"Ja mamma?"
"På konserten, fick du gå upp på scenen då?" Frågar mamma och lägger undan tidningen.
"Kanske." Säger jag och ler busigt.
"Det var du, jag visste redan det, jag såg det på nyheterna och i tidningen. Dessutom sa de ditt namn nååågra gånger." Säger hon och drar ut på å:et i några.
Jag höll på att sätta juice i halsen, på tv? För miljontals människor? Gash..
"Okej, ja det fick jag." Säger jag och ler. "Det var amazing men pinsamt."
Mamma skrattar och går därifrån.
Efter jag ätit upp går jag och tar en lång svalkande dusch, sedan borstar jag tänderna och fönar mitt hår, plattar mitt hår o sminkar mej lätt fast lite mer än vanligt. Jag stod länge och funderade på vad jag skulle ha på mej. Till slut fick det bli en vit linne crop top och höga svarta jeans och en lång kofta över det. Och en lång kofta menar jag inte en sån som glider på marken efter en, utan en sån som är typ till knävecken. Klockan var nu 07:30 och jag skulle möta upp Rebecka vid busshållsplatsen kl fem över halv. Jag packar ner det jag behöver i min väska, tar på mej mina vita Nike air och tar en mörk blå jacka i handen, höll på att glömma solglasögonen, men det gjorde jag inte.
Jag började gå till busshållsplatsen, när jag var framme var Rebecka redan där. Vi kramar om varann.
"Taggad?" Sa jag och lede busigt.
"Så taggad som man kan bli." Skrattade hon.
När bussen kom var den full med personer, ungdomar, de var i min ålder eller äldre.
Vi satte oss i mitten och sa ingenting. Det var en massa ljud i bussen, as jobbigt om du frågar mej. Lite längre fram i bussen satt ett par killar och vad dö nördiga, de skrattade och pratade högt.
Rebecka bitch-blickade de några hundra gånger, till sist såg en hennes bitch-blick och började gå mot oss. Fan Rebecka.
"Tjeena." Sa han och la handen på mitt lår. Eftersom jag satt längs ut. Jag slog bort hans hand och tig av mej glasögonen.
"Hej på dej med."  Sa killen blickade med ena ögat åt mej. Asså jo jo han var snygg.. Mörk gröna ögon, brunt fluffigt hår muskulös kropp.
"Kan du gå härifrån?" Frågade jag och stönade som en liten bäbis.
"Varför?" Sa han och lede och la sin hand på mitt lår igen, alla i bussen tittade på oss. Mitt ansikte var nog rött, så förbannad jag var, Rebecka bara att där och stirrade.
Jag slog bort hans hand, igen.
Han skrattade och la sin hand där igen.
"Kan du bara lägga av eller?" Sa jag med en stark röst.
"Vi kan avsluta det här nu om du vill?" Sa han och blinkade med ett öga. Jag suckade.
"Kan du bara ta bort handen! Hur svårt kan det vara? Ragga på någon annan!" Nästan skrek jag.
"Haha, tjejer. Kyss mej så tar jag bort handen" sa han och hånskrattade.
Bussen stannade och fyra killar klev på.
"Aldrig i livet!" Skrek jag. Men inte super högt.
"Då gör jag det" sa han och lede och började luta sej mot mej.
"HEY!" Skrek någon och kastade en kotte på killen som jag tror hette Chris, han som försökte hångla upp mej precis.
"Vafan..." Mumlade han och vände sej om, då såg jag vem det var, my hero, Felix. Jag lede stort åt honom.
"Chris, du vet att du har gett dej på fel tjej va?" Sa Felix och skrattade, Chris skrattade.
"Vaddå fel tjej?" Skrattade Chris.
Bussen stannade, vi var äntligen framme.
"Passa dej sångfågel." Sa Chris och knuffade Felix.
Felix gick snabbt mot skolan, jag hoppade av bussen och sprang efter honom.
"Felix!" Ropade jag och han vände sej om, jag kramade om honom och viskade ett tack.
Jag släppte honom, lede mot honom, där stod vi i några sekunder och tittade på varann, innan jag kysste honom på munnen. Vänta va.. Jag kysste Felix Sandman... Jag drog ifrån och tittade på honom, han såg chockad ut, jag med.
"Ingen orsak..." Sa han långsamt.
Jag skrattade och tittade ner i marken sedan gick jag snabbt in i skolan, jag kände hur han följde mej med blicken. Jag vände mej om och såg hur Oscar, Omar och Ogge sprang fram till honom och typ var as hypade.
När jag var inne i skolan, den var aaaasss stor. Rebecka springer fram till mej.
"Jag är super ledsen att jag inte sa något!" Sa hon och kramade om mej.
"Det är lugnt." Sa jag och släppte kramen.
"My hero var ju där." Sa jag och skrattade.
"Ja, fyfan vad modigt av honom!" Sa hon och började gå mot rektorn.
Vi knackade och vi fick våra scheman och han hälsade oss varmt välkomna, vi gick till våra skåp.
"OMG, vi har samma Beckis!" Sa jag glatt och skrattade.
"VIIHII!" Skrattade hon.
"Först har vi bild." Sa jag och vi började gå mot bild salen.
Vi kom in i salen och tittade oss omkring. Nej, ett sånt där bitch- gäng, jag hoppades att jag skulle slippa det, men nej. Och ett bad boys gäng. Några vanliga personer, och The Fooo, såklart skulle jag vara i samma klass som de, det kommer bli stelt.
Vi satte oss på våra platser.
"Hej och välkomna, hoppas ni har haft kul på påsklovet! Vi har två nya i klassen, se till att vara snälla  mot de!" Sa hon och lede mot oss, vissa bitch blickade oss några busvisslade och några lede åt oss.
"Vi kör igång, idag ska vi göra grupp arbete, vi ska ha fem grupper." Sa hon och rabblade  upp massa namn. Tills hon sa "Grace, Chris, Charlotte, Felix. Ni bildar en grupp i grupprummet.
Jag la ner pannan i bordet och Rebecka la en hand på min rygg och sa "Det kommer gå bra."
--------------------------------------
ETT NYTT KAPITEL! 😂
Det var länge sen jag uppdaterade men det har varit lov, så ja.. 😇
1890 ord 👍🏻
Hoppas du gillade kapitlet iaf ♥️

Kraaaam 🌹