Just My Boy.

•Kapitel 15•

Jag hade på mej en svart lång klänning och svarta klackar. Över det hade jag en svart kavaj. Jag satte mej i soffan och väntade, efter 10 minuter kom Oscar, Rebecka och Omar.
Jag satte mej i bilen, alla var svart klädda.
"Hej" sa jag lågt.
"Heej." Sa alla samtidigt.
Vi började åka till kyrkan.
När vi var framme parkerande vi bilen och hoppade ut. Vi mötte upp Ogge. Vi började gå långsamt in till kyrkan. Det var många här. Vi satte oss på 3:de raden. Längst fram satt Felix med hans pappa och farmor mm. Prästen började prata och jag fällde några tårar ibland. Jag träffade Felix mamma två gånger, hon var underbar. De började lyfta ut kistan och vi började gå efter. De lyfte ner den och prästen började prata igen. Tills vi alla skulle lägga blommor på graven, jag la en röd ros och la handen på kistan. Sedan gick jag och ställde mej lite längre bort vid ett träd, jag började typ gråta. Jag känner två armar om mej. Jag tittade upp, då såg jag en ledsen Felix. Jag log åt honom och han log smått tillbaka. "Det kommer bli okej" sa jag lågt och torkade bort en av hans tårar. Han log smått och drog mej närmre honom. Hans pappa ropade på Felix. Han började långsamt gå emot hans pappa, jag tog tag i hans handled, han vände sej hastigt om mot mej.
"Jag finns här för dej" sa jag och log åt honom. Han log tillbaka med tårar i ögonen. Jag släppte honom och gick till de andra. När jag kommer fram till Rebecka kramar hon om Oscar och tröstar honom.
"Oscar det kommer bli bra, jag är här" sa hon lågt till honom. Oscar släppte kramen och hans ansikte var helt rött med massa tårar, och såklart blåtiran också.
"Ska vi åka?" Frågade han och tittade ner i marken.
Rebecka tog hans hand.
Han tittade upp på oss och Rebecka nickade. Vi började gå mot bilen.
Jag såg hur Felix pappa höll om han och hans stora syster medan de båda grät. De stod ensamma vid graven länge.
"Kom nu Grace." Sa Omar och la armen runt min nacke. Vi fortsatte gå mot bilen. Jag såg hur Omar också hade gråtit. Vi satte oss i bilen, jag satte mej där bak med Omar.
"Vill ni käka något?" Frågade Oscar.
"Visst, MAX?" Frågade Rebecka och tittade på Oscar.
Oscar nickade. Vi körde upp till MAX och körde på den där "drive in" (vet ej om det heter så). Vi beställde och stod länge i kön tills Oscar skulle betala. Tjejen i "kassan" vände sej om mot Oscar.
"OMG! Oscar Enestad?" Sa hon och Oscar bara skrattade o betalde.
"Kan jag få din autograf?" Sa hon hypat.
"Sure." Sa han och skrattade han tog pappret hon gav honom och han skrev sin autograf.
"OMG TACK! Hoppas vi syns snart igen!" Sa hon och han gav henne lappen och vi åkte vidare. Vi tog vår mat och åkte till en park för att käka.
Parken låg bredvid en liten sjö och var helt öde. Det ända som fanns var två bänkar och stolar.
"Brukar ni äta här?" Frågade Rebecka.
"Nja, vi gör det oftast med Felixs föräldrar.." Sa han och tittade ner i marken, Omar också.
"Oh, förlåt.." Sa Rebecka och satte sej på bänken, jag satte mej bredvid henne. Och killarna framför oss. Vi började äta och prata. Tills min mobil ringer, något konstigt nummer säkert en försäljare. Så jag la på.
"Vem var det?" Frågade Omar.
"Äsch säkert bara någon försäljare." Sa jag och ryckte på axlarna.
"Säg numret." Sa Oscar och tog upp sin mobil.
Jag rabblade siffror, efter typ femte siffran stannade Oscar och tittade chockat upp på Omar..
"Omar.. Hör du siffrorna? Tänk om det är!" Sa han och tittade på Omar som pt sin Cheeseburgare.
"Vaddå?" Mumlade Omar med munnen full med mat.
"Titta numret" sa Oscar och räckte mobilen till Omar. Omar läste och hostade till.
"OMG!" Sa Omar. "Tänk om det är de!"
Jag fortsatte rabbla upp siffror. Och till slut var både Oscar och Omars munnar öppna.
"Vaddå?" Sa jag och skrattade.
"RING UPP DE!" Sa båda samtidigt.
"Okej, varför?" Sa jag och tog upp mobilen igen.
"Ring bara!" Sa Omar .
"Ehm okej.." Sa jag och klickade på "ring upp" knappen.
Efter 3 signaler svarade de.
"Hej det är Maja, vem pratar jag med?" Sa hon vänligt i andra änden.
"Hej detta är Grace, ni hade ringt upp mej?" Sa jag lite nervöst.
"Ja Grace! Vi pratade lite med din dans lärare Anton och vi frågade om han hade några bra dansare till oss för vi ska dansa för olika artister här i sommar. Och då sa han dej och några till!" Sa hon snabbt.
"Jaha okej!" Sa jag och skrattade.
"Och vi undrar ifall det var okej för dej att du börjar hos oss?" Sa hon. Jag?
"Ehm.." Jag har så svårt för att säga nej jue!
"Visst!" Sa jag glatt. Och hon sa dagarna vi skulle träffas och vart vi skulle träffas.
"Okej. Tack Maja!"
"Tack själv! Hejdå." Sa hon glatt.
"Hejdå!" Sa jag glatt och la på. De andra tittade nyfiket på mej.
"Jag ska dansa på scen!" Sa jag och skrattade.
"JAG VISSTE DET!" Sa Oscar och Omar glatt.
"Vaddå?" Sa jag.
"Att Anton skulle säga ditt namn till de, han sa våra också, i år igen." Sa Omar och log.
"Va? Väljer de några varenda år?"
"Ja!" Sa Oscar och slängde vårt skräp i soptunnan bredvid oss.
"Ska vi åka?" Frågade Oscar sedan.
"Visst" sa vi alla.
Jag som dansare, bakom en kändis..? Sjukt.
----------------------------------
INTE JÄTTE BRA KAPITEL MEN MEN! 💪🏼 Hoppas du gillade det ändå! 💙

Kraaaaaam ✌🏻️