Just My Boy.

•Kapitel 22•

•Måndag•
Jag klev in i duschen, jag gick ut ur duschen. Jag hade haft många konstiga drömmar inatt, inte såna jag har haft förut. Jag gick in på mitt rum och gick till min byrå, jag drog ut lådan och tog underkläder. Jag tittade på mej i min spegel jag hade över byrån. Jag log smått och kollade ner på min kartor som stod bredvid. Jag hade inte plockat upp allt. Jag gick fram och satte mej framför kartongen. Jag tog upp en gammal skolkatalog, jag log smått. Jag tog upp ett kort på mej och min gamla bästa vän. Mitt leende försvann och jag fällde en tår.
"Saknar dej Gabbe.." Mumlade jag lågt. Gabbe och jag hade varit bästa vänner sedan jag började på dagis. Men när vi skulle börja 7:an försvann han. Och ingen har hittat honom sen dess. Jag kände hur fler tårar kom. Jag torkade bort de och ställde kortet på byrån. Jag sminkade mej lätt och tog på mej, det fick bli vanliga mörk blåa jeans med en vit hoodie. Jag fönade håret och satte upp det i en hög häst svans. Jag gick ner och tog en vanlig macka med skinka på och ett glas juice. Jag satte på radion för jag kände mej ensam.
"Och nu ska vi lyssna på en helt ny låt av vårat favorit pojkband här i Sverige, jag pratar såklart om The Fooo Conspiracy med Summer Love" Sa rösten på radion och låten börjades spelas. Låten var bra, jag började digga med(Va?).
När jag ätit upp gick jag upp och borsta tänderna. Jag kollade på klockan. Bussen hade gått för 2 minuter sen... Jag suckade och la mej i soffan och lyssnade på musik. Jag somnade...
Jag vaknade hastigt upp, jag kollade klockan, så länge sov jag ändå inte bara 30 min... Jag tog min mobil och väska och tog på mej mina skor, jackan tog jag i handen. Jag låste och sprang. Och du trodde det var soligt eller hur? Nej, det spö regnade... Jag sprang och sprang. Att gå till skolan tar typ 20 min... Att springa då? 19 min? Jag tog på mej min jacka samtidigt som jag sprang, jag sprang in i skogen. Jag stannade för att andas.
"IDIOT!" Hör jag lite längre in i skogen.
"DET ÄR INTE MITT FEL!" Hörde jag en annan röst.
"VEM HAR DÅ FÖRSTÖRT MITT KORT?!" Jag känner igen rösten.. Jag börjar långsamt gå emot skogen, jag stannar bakom ett träd och smyg lyssnar på de.
"Ehm.." Sa ena rösten.
"Jag kommer aldrig att få se henne igen!" Sa ena killen. Jag smög fram ännu längre fram tills jag såg de. Jag höll för munnen och mina ögon blev vattniga. Jag släppte ner väskan och de vände sej emot mej. Killarna var såriga och hade söndriga kläder. Ena killen kollade konstigt på mej men den andra gapade och hans ögon vattnades.
"Grace..?" Sa han och fällde en tår.
"Gabbe..?" Sa jag och fällde en tår.
"D-du lever.." Sa jag och gick långsamt emot honom.
"Såklart, så lätt lämnar jag inte dej.." Sa han och log smått med hans såriga läppar. Jag tog bort händerna och log smått till honom, samtidigt som jag grät.
"Jag trodde du var död!" Sa jag högt och sprang till honom och drog in honom i en kram. Han kramade tillbaka och la sin haka på mitt huvud.
"Har saknat dej så mycket.." Snyftade jag fram.
"Jag har saknat dej mer.." Sa han och stängde ögonen.
"Det går nog inte sakna mer.." Sa jag och log för mej själv. Jag drog ifrån och kollade på killen bredvid Gabbe.
"Åh, detta är Mike, Mike detta är Grace." Sa Gabbe och tittade på Mike sedan på mej. Jag kollade undrande på Mike sedan Gabbe.
"Mike hjälpte mej innan jag skulle bli slaktad..." Sa Gabbe och tittade ner i marken.
"S-slaktad..?" Sa jag och tittade allvarligt på Gabbe.
"De tänkte döda mej.. Men som tur är så kom Mike och hjälpte mej." Sa Gabbe och tittade på Mike. Jag tittade på Mike.
"Jag står i skuld till dej, Mike.." Sa jag och skrattade lätt för hur fånigt det lät.
"Hah, jag har räddat många ifrån de.." Sa Mike och tittade ner i marken.
"Juste, jag måste till skolan! Men jag kommer tillbaka efter skolan!" Sa ja och tog min väska och sprang.
När jag kom in i skolan var korridorerna helt döda. Jag sprang till mitt klassrum och knackade på dörren som en galning. Läraren öppnade och tittade surt på mej.
"Förlåt för jag är sen, det var såhär a..." Sa jag men hon avbröt mej.
"Gå in och sätt dej.."
Jag gick in och allas blickar landade på mej. Felix pustade ut och log åt mej, jag log tillbaka. Jag satte mej bredvid Rebecka.
"Vart jag du varit?" Sa hon och jag fällde en tår och log smått åt henne.
"Berätta nu!" Sa hon sedan.
"Jag träffade en gammal bästis.." Sa jag och kollade på henne.
"Va? Vem då?" Sa hon sedan.
"Gabbe.." Sa jag och hon fällde sedan massa tårar..
"Du skojar.." Sa hon mellan alla tårar.
"Ser det ut som det?" Sa jag och fällde en tår.
Hon log stort.
------------------------------
Usch, vad dåligt kapitel.. Men whatever..

Kraaaaaam ⚽️