Just My Boy.

•Kapitel 8•

Vi började gå hem mot mej. Halva skoldagen var kvar men jag orkade ändå inte. Varför skulle vi gå hem en fråga? Äsch skit samma. Jag var trött och mina ögon sved efter alla tårar. Jag går och tittar ner i marken. Jag känner hur Felix tittar på mej. Jag orkar knappt gå så jag börjar gå långsammare.
"Asså Grace kom!" Säger han och ställer sej i en ställning som säger "hoppa upp på min rygg" jag går fram till honom.
"Det behövs inte." Säger jag tyst.
"Kom igen, hoppa upp!" Säger han. Jag suckar och hoppar upp. Jag lägger ner mitt huvud på hans nacke och nästan somnar.
"Vart bor du då?" Säger han efter typ 10 min. Jag vaknar upp ur mitt dagdrömmande.
"Va?" Sa jag förvånat.
"Jag sa, vart bor du?" Sa han och skrattade lätt.
"Ehh, i ett stort svart hus.." Säger jag och somnar om.
"Vilket?" Säger han och stannar. Jag hoppar av.
"Detta." Säger jag och går långsamt fram till mitt hus.
"Jaha." Säger han och går efter mej. Jag och Felix går in i huset.
"Mamma är du hemma?" Skriker jag i hela huset, jag tar av mej mina skor och jacka.
"Jadå gumman, men jag ska snart åka!" Skriker mamma och går ut i hallen. Hon tittar chockat på mej och sen Felix.
"Åh, detta är Felix, Felix detta är... Mamma." Säger jag och går till pekar på mamma och Felix.
"Trevlig att träffas Felix!" Säger mamma glatt och skakar Felix hand.
"Detsamma!" Säger Felix glatt.
"Jag ska gå nu." Säger mamma och tar på sej jacka och skor.
"Inga dumheter!" Sa mamma och lede o blickade med ena ögat, och så gick hon ut.
Varför sa hon så... Jag blev lite röd i ansiktet. Jag gick ut i köket och tog ett äpple och satte mej i soffan.
"Felix du får komma in." Sa jag och tittade på honom. Han ryckte till och tog av sej jacka o skor. Han satte sej bredvid mej i soffan.
"Vad vill du titta på?" Sa jag och satte på tv:n. Tv:n startade och det var snusk på tv:n jag bytte snabbt och tittade på Felix, han tittade på mej och jag vände snabbt bort blicken. Stelt.
"Vi kan väll titta på en film?" Sa han och tog en filt och la  den över sej.
"Okej!" Sa jag och satte på en film, frost.
"Allvarligt?" Sa han och skrattade.
"Vaddå den är ju bra." Sa jag och skrattade.
Han flyttade sej närmre mej. Jag låtsades bara som jag var hur inne i filmen som helst.
Han flyttade ännu närmre, okej jag har aldrig varit närmre honom som nu, förutom när vi har kyssts.
Han la armen runt mej och det blev stelt alltså...
Han lutade ansiktet lite mer mot mej.
"Jag måste gå på toa." Sa jag och reste mej hastigt upp. Jag hörde hur han suckade när jag var på toan. Jag gick ut igen och då låg han över hela soffan.
"Felix flytta på dej." Sa jag och stönade.
"Ne, jag tänker inte." Sa han med bäbis-röst och låg kvar.
Jag satte mej på golvet framför hans huvud.
"Grace! Jag ser inget." Sa han och suckade.
"Flytta på dej då. Så jag får plats." Sa jag och satt kvar.
Han svarade inte.
"Då sätter jag mej i en fåtölj och när jag har satt mej där kommer jag inte resa mej igen." Sa jag och gick långsamt mot fåtöljen.
Han satte sej hastigt upp.
"Du behöver inte sitta i någon fåtölj, kom." Sa han och tog tag i min handled. Jag landade mjuk i soffan och satte mej bekvämare. Efter halva filmen gått hade jag somnat, jag låg i soffan med benen och fötterna på Felix. Jag sov så sött tills han kittlade mej på fötterna.
"Lägg av Felix!" Mumlade jag fram.
Han kittlade mer och mer.
"Felix!"
Han kittlade jätte mycket.
"Men Felix!" Sa jag och satte mej upp och började kittla honom, jag kittlade tills han låg ner på soffan och jag satt över mej.
"Kittla inte mej sådär igen när jag sover, okej?" Sa jag och pekade på honom.
"Okej sir." Sa han och skrattade. Han satte sej upp så vi satt näsa mot näsa typ.
Jag lede smått mot honom. Och han lede tillbaka.
Han kysste mej och jag kysste honom, kyssarna blev fler och fler. Våra kyssar blev nu till hångel.
Tills dörren öppnades och Zac, Rebecka och Charlotte kom in.
"Omg.." Mumlade jag och gick av Felix. Alla tre tittade chockat på oss.
"Ehh asså... Jag kan förklara!" Sa jag och gick till Zac.
Felix satt kvar i soffan och tittade chockat på oss.
"HAN?!" Sa Zac och pekade på Felix. "Valde du han före tex Cameron?!" Nästan skrek Zac.
Jag tittade på Felix sen på Zac igen.
"Ja, ja det gjorde jag!" Sa jag och tittade förbannat på Zac.
"Hörni.." Sa jag och gick till Rebecka och Charlotte.
"Jag visste att det skulle lösa sej!" Sa båda och kramade om mej hårt. Jag bara kramade tillbaka och lede.
•FELIX PER•
Mobilen plingade.
Lovisa: Jag saknar dej, möt mej vid parken klockan 18:00.
Varför? Men okej.. Klockan var nu 17:30 så ska nog gå.
"Grace jag måste gå nu." Sa jag och gick försiktigt förbi Zac.
"Varför?" Sa hon och gjorde sad-lips.
"Sorry, jag ska möta en person i parken snart." Sa jag och pussade henne i pannan.
"Okej." Sa hon tyst.
Jag kanske gjorde henne ledsen..
Jag tog på mej mina skor och jackan. Jag började gå mot parken.
•GRACE PER•
Hmm, undra vem han skulle möta.
"Rebecka, Charlotte... Kom vi följer efter." Sa jag och log busigt. Jag tog på mej några andra gamla skor och min gamla jacka en svart hatt o mina solglasögon.
Vi började följa efter honom. Eller vi smög efter honom. Han gick in på parken. Vi smög bakom massa buskar och träd. Han stannade vid en tjej. Vi la oss bakom en buske och tittade.
•FELIX PER•
"Vad ville du?" Sa jag kaxigt till Lovisa.
"Jag ville bara träffa min lille Björn igen." Sa hon och gick närmre mej.
"Lovisa, jag har gått vidare. Fatta bara det!" Sa jag bestämt.
"Men jag har inte det." Sa hon och kysste mej. Jag drog ifrån.
"VAD I HELVETE GÖR DU?" Skrek jag till henne.
"Jag sa ju att jag inte hade gått vidare, och den personen som försöker ta dej ifrån mej.. Hon blir det inte lätt för." Sa hon allvarligt.
"Men skojar du eller?" Sa jag och skrattade. Hon tittade konstigt på mej. "Jag menar så jävla löjlig du är! Snälla gå vidare galning.." Sa jag och tittade seriöst på henne.
"Nej, det kommer jag aldrig göra." Sa hon och kysste mej igen men denna gången höll hon fast mej. Kyssen varade i kanske 5 sekunder tills jag drog hårt ifrån.
"Jävla hora.." Sa jag argt och gick därifrån.
•GRACE PER•
Hon kysste honom två gånger.
Jag fällde några tårar.
"Nej nu räcker det!" Sa Rebecka och Charlotte och ställde sej upp o gick bestämt iväg mot honom.
Jag ställde mej upp jag också men jag stod kvar.
De gick fram till honom tog tag i honom och nästan kastade in honom i ett träd.
"Vafan tror du att du håller på med?! Går och hånglar upp varenda jävel?" Skrek Rebecka argt till honom. Det stack lite i mitt hjärta att se honom sådär, men han förtjänar det.
"Det var inte jag! Det var den horan!" Skrek han och pekade på Lovisa.
"Vem fan är det då?" Sa Charlotte bestämt.
"Lovisa, mitt ex som jag gjorde slut med för kanske 2 år sen. Hon har inte släppt mej än." Skrek han och blev jätte frustrerad. Jag gick snabbt och bestämt ifrån parken, påväg hem, jag orkade inte se honom mer.
"GRACE!" Skrek en kill-röst efter mej, jag vände mej om och såg Cameron komma springandes mot mej.
"Men hur ser du ut?" Sa han och kollade chockat på mej.
"F-Felix.." Sa jag mellan alla tårar. Han kramade om mej och klappade mej på huvudet.
"Grace, allt kommer ordna sej, jag lovar." Sa han tyst.
Jag gick snyftandes hem till mej, jag fick Camerons telefon nr. Vart tog egentligen Rebecka och Charlotte vägen?
Jag kom in i huset, jag gick upp på mitt rum och la mej direkt.
Nästa morgon vakande jag förbannad. Jag var förbannad på allt, jag gick in i duschen klev ut. Fönade håret och plattade håret. Jag sminkade mej mycket. Jag gick till garderoben och tog på mej mörk blåa jeans med hål i och en vit långärmad tröja med öppen rygg. Jag gick ner, tog på mej mina vika Nike air och en vit hatt. Packade väskan och en vit lång jacka tog jag i handen, satte på mej mina vita solglasögon med svart-brunt glas och gick till busshållsplatsen. Jag tittade mobilen och såg att jag hade fått jätte många missade samtal och sms från Felix. Skiter i han nu. Jag ställde mej vid busshållsplatsen och väntade och väntade. Jag tro att Rebecka skulle bli skjutsad at Oscar idag, önskar jag hade en kille som han.
Men tyvärr har jag inte det..
Bussen kom och jag hoppade på, bussen var full idag, men jag satte mej på två lediga platser. Bussen stannar mitt i vägen och plockar upp två killar, såklart Felix och Omar. Felix blick söktes efter mej, och när han hittade mej tittade jag bort. Omar satte sej bredvid mej och Felix fick stå upp.
"Grace, jag vet att du är ledsen men du måste förstå att Felix gillar igen annan än dej." Sa han och kollade allvarligt på mej, jag vände blicken på Omar.
"Han älskar dej, det vet jag." Sa han och lede. Jag nickade lågt.
"Så snälla var inte arg på honom. Tjejen i parken var hans ex han typ hatar..." Sa han snällt.
"Så han gillar mej? Mycket? Efter typ 3 dar?" Frågade jag och kollade undrande på Omar.
"Ända sen han såg dej för första gången, visste han att han gillade dej." Sa Omar och lede. Jag tittade in i hans ögon.
"Säker på det?" Sa jag och lede smått.
"Han har sagt det själv så jag hoppas det är sant." Sa han och skrattade. Jag tittade rakt fram och lede för mej själv.
Bussen stannade och vi klev av. Jag gick fram till Rebecka, Oscar, Ogge och Charlotte. Omar och Felix följde efter mej. Jag kom fram till de och kramade om Rebecka och Charlotte. Felix stod bredvid Oscar och tittade sorgset ner marken. Jag gillade inte att se honom så, efter det Omar hade sagt kändes det 100 gånger bättre. Jag orkade inte låtsats längre, jag älskar Felix. Jag gick fram till honom och kramade om honom. "Förlåt så mycket" viskade han i mitt öra och kramade om mej tillbaka. "Gör bara inte om det så länge jag är med dej, okej?" Viskade jag tillbaka.
"Alltså aldrig?" Viskade han. Och jag kände hur jag lede stort.
----------------------------------
ETT TILL LÅÅÅNGT TRÅKIGT KAPITEL. Eller? 😂 Hoppas du tyckte det var bra iaf ❤️

Kraaaaam 🤓