Just My Boy.

•Kapitel 23•

Lektionen var slut jag och Rebecka gick till våra skåp.
"Vart hittade du honom?" Sa Rebecka med sina rödsprängda ögon.
"Jag hittade honom i skogen när jag var påväg till skolan" Sa jag och la in mina böcker i skåpet. Jag kände två armar runt min midja.
"Vart har du varit?" Sa Felix i min nacke.
"Jag sov.." Sa jag och flinade smått.
"Härligt." Sa han och jag vände mej om så jag såg in i hans ögon. Jag log och han log tillbaka.
"Jag gillar d..." Sa Felix men brandlarmet avbröt honom.
"Kära elever, gå långsamt ut ur byggnaden." Hörde vi rektorn säga. Jag flätade in min och Felix hand och började långsamt gå ut. Jag vände mej om samtidigt när jag gick och såg inte Rebecka någonstans. Jag kollade över alla ungdomar men såg henne inte. Jag vände blicken framåt igen och vi fortsatte gå. Vi kom ut på gården och jag ställde mej framför Felix.
"Felix, vart är Rebecka?" Sa jag oroligt och kollade på honom.
"Hon kommer säkert ut med Oscar." Sa han lugnt.
Jag pustade ut. Till slut så hörde vi brandbilar och ambulanser komma. Och jag hade inte sett till Rebecka, Oscar eller Ogge än...
"Felix, tänk om.." Sa jag oroligt. Brandmännen sprang in i byggnaden, lika så ambulansen.
Jag ställde mej bredvid Felix och han la armen runt mej. Jag tittade ner i marken. Men Felix tog bort armen och började springa likaså Omar. Jag kollade upp och såg Oscar och Ogge komma ut.
Jag började springa emot de.
"Hur mår ni?" Sa jag oroligt. Oscar bara tittade på byggnaden. Man såg tydligt att han var ledsen.
"Vart är Rebecka?" Sa jag oroligt. Han kollade på mej.
"H-hon är där inne.. Ambulansen ska ta med henne till sjukhuset." Sa han och fällde en tår. Till sist kom ambulansen ut med en bår och på låg Rebecka. Jag sprang fram till henne.
"Undan" sa en ambulans man.
"Men.." Sa jag och suckade.
Ambulansen körde snabbt iväg.
"Kära elever, ni får lämna skolan" sa rektorn.
Jag började snabbt gå emot utgången påväg mot skogen.
•CHARLOTTES PER•
Jag sprang höger, jag sprang vänster, eld överallt. Jag satte mej ner, jag kunde inte andas, allt var suddigt, jag ställde mej upp, jag ramlade, mitt i elden... Det sista jag hörde var röster, innan allt blev vitt...
•FELIX PER•
"Allt kommer bli bra bror.." Sa jag och klappade Oscar på ryggen. Han hade ansiktet i händerna.
"Felix, jag behöver vara ensam." Sa Oscar och började gå emot parkeringen.
"Ring, om du behöver något." Sa jag till Oscar och han svarade inte. Jag såg Grace lite längre bort, jag sprang till min cykel och cyklade efter henne.
"Hej" sa jag och hoppade av cykeln bredvid henne.
"Hej" sa hon lågt.
Hon gick in på en skogsväg.
"Vart ska du?" Sa jag och kollade på henne.
"Åh, jag ska träffa en vän, ska du med?" Sa hon och tittade på mej.
"Sure." Sa jag och skrattade lätt. Vi gick långt in i skogen.
Tills vi ser två killar, killar...
"Hej, igen." Sa hon och kramade om ena killen.
"Oh, Gabbe detta är Felix, Felix detta är Gabbe." Sa hon.
"Tja!" Sa han glatt.
"Hej" sa jag.
Vi satte oss på några träplankor och pratade, i typ en timme.
"Jaha, det är väll bäst att gå." Sa hon och kramade om de en sista gång.
"Ja." Sa jag och ställde mej hastigt upp.
"Ja, syns imorn." Sa Gabbe och blinkande med ena ögat åt Grace, Fuck off Gabbe...
"Ja, syns." Sa hon och började gå ut ifrån skogen.
"Vem fan var det?" Sa jag och hon stannade.
Hon tittade surt på mej.
"Felix... Gabbe försvann för några år sen i Jönköping.. Han var min bästa vän och så bara försvann han.. Och mitt liv förändrades, mycket." Sa hon och hennes ögon tårades.
"Så ni har inget..?" Sa jag och kollade på henne.
"Nej" sa hon och kysste mej. "Det har bara du och jag Felix..." Sa hon och log busigt.
"Jag gillar dej, mycket." Sa jag och drog henne intill mej.
"Och jag gillar dej." Sa hon och log.
"Men jag älskar dej." Sa jag och log busigt.
"Jag älskar dej med Felix" sa hon och flinade.
------------------------------
JAG ÄR DÅLIG PÅ ATT UPPDATERA, i know.. 🙊
Hoppas du gillade kapitlet iaf 😚

Kraaaaaam 😘