Kreativitet ~ foscar

Kapitel 2

Efter en och en halv timme är första lektionen klar och jag skriver klart den sista meningen i mitt block innan jag hastigt läser igenom det jag skrivit och ler nöjt för mig själv.

När jag lyfter blicken så upptäcker jag att alla andra redan hunnit försvinna och det är bara jag och Oscar kvar i salen. Han går fram till mig med ett leende på läpparna och jag besvarar aningen generat hans vänliga leende.

"Så hur känns det? Fungerar det bra med temat den här veckan?" Frågar han nyfiket och jag ler svagt och nickar. Han ger oss ett tema att skriva utifrån varje vecka och första temat är utanförskap.

"Ja det fungerar bra, det är ett intressant tema" yttrar jag och han nickar lite och slår sig ner på bordet med blicken fäst på mitt block. "Får jag läsa lite? Eller är det för privat?" Frågar han intresserat och jag tvekar lite innan jag aningen försiktigt skjuter blocket mot honom och han ler innan han intresserat börjar skumma igenom det jag skrivit hittills.

Då och då under textens gång hummar han intresserat och nickar lite för sig själv innan han lägger ner blocket igen och möter min blick. "Wow jag är imponerad, du skriver på ett väldigt unikt vackert sätt" yttrar han och jag rodnar lite och blickar generat ner på min text. "Tack" yttrar jag lågmält och när jag tittar upp igen så möter jag hans blick och leende läppar.

"Intressant ämne att skriva om också, jag kan relatera" yttrar han vänligt och jag ler svagt innan jag lägger ner blocket i ryggsäcken samtidigt som jag funderar. Är han också gay eller hur menar han med att han kan relatera?

"Men jag ska inte uppehålla dig, du har säkert en pojkvän att skynda hem till" yttrar han och jag kan inte låta bli att undra om han uttrycker sig så bara för att kolla, liksom dubbelkolla läget. "Äh jag är singel, så det är ingen som väntar" yttrar jag och han nickar lite för sig själv.

"Vad var det du hette?" Frågar han sedan och jag lyfter upp ryggsäcken och ställer mig vid dörren redo att gå. "Felix" yttrar jag försiktigt och han nickar.

"Vi ses på torsdag Felix" yttrar han sedan och jag nickar och ler innan jag lämnar salen med ett leende på läpparna.