Kreativitet ~ foscar

Kapitel 27

Jag sitter med armarna i kors och blicken fäst på oscar som står framme vid katedern och läser högt ur texten jag skrivit med temat heartbreak.

"...att få sitt hjärta krossat är inget vackert. Det är inte något poetiskt som kreativiteten flödar av och som får en att sitta uppe hela nätterna och lyssna på sorgliga kärlekslåtar. Att få sitt hjärta krossat innebär att bryta ihop mitt på ljusa dagen på en fullsatt tunnelbana. Det innebär att du kan må bra i flera dagar, tro att allt är över för att sedan plötsligt påminnas om något som får dig att känna hans andetag i nacken, hans beröring över din kropp och få dig att vakna mitt i natten av att du skriker. Skriker efter honom. Hjärtesorg är inget vackert, det är inte fjäderlätta tårar, vacker poesi och sömnlösa nätter. Det är ett bröst som värker så mycket att du inte kan andas, tankar om att bara ge upp och en ständig påminnelse om att du inte är bra nog. Att få sitt hjärta krossat är något jag aldrig ens skulle önska mina fiender. Och det allra värsta är att efter allt så är det enda jag vill ha fortfarande honom"

I slutet av min text harklar han sig svagt och det är inte bara jag som uppfattar tårarna i hans ögon.

Med en suck reser jag mig upp och tar tag om min väska innan jag lämnar klassrummet men kommer inte långt innan jag sjunker ner lite längre ner på trappan och gråter med pannan mot knäna. Bröstet värker och halsen svider och det värsta är att jag kommer på mig själv med att lyssna efter hans steg i trappan för det enda jag vill ha är honom.

Efter allt han gjort så skulle jag göra allt för att bara få vara i hans famn en gång till.