Jag sätter mig någonstans i mitten av den lilla salen. Inte längst fram men inte heller längst bak. Från mina tidigare erfarenheter bestående av min skolgång innebär det att man är en del av töntarna om man sitter längst fram och en av de mer coola eleverna om man sitter längst bak och eftersom jag inte riktigt passar in på något av alternativet beslutar jag mig för att mitten är ett bra beslut.
Jag placerar mitt skrivblock där mer än hälften av sidorna är fyllda av olika texter, berättelser och nedskrivna idéer som senare kanske kan utvecklas till något mer framför mig på bordet och placerar ryggsäcken på stolen bredvid mig innan jag nyfiket sveper med blicken över salen och de fåtal personer som är på plats.
Det är mest äldre personer som troligtvis ser detta som en rolig fritidssysselsättning eller blivande mammor som vill passa på att utveckla sina kunskaper inom skrivandet när de ändå är på mammaledighet.
Tankspritt tuggar jag lite på änden av pennan innan min blick med ens fångar upp en ung kille som kliver in i salen med gladlynta steg. Jag följer hans väg fram till främre delen av salen och min tidigare tanke om att läraren troligtvis är en gammal avdankad författare som är fast i 60 talets skrivsätt visar sig vara felaktig när den unga killen som bara ser ut att vara några år äldre än mig ställer ner sin väska på katedern och nyfiket blickar ut över oss som sitter på plats.
"Välkomna hörrni, kul att se att det ändå är några intresserade konstnärssjälar som vill spendera några kvällar i veckan på att gå tillbaka till skolbänken" yttrar han entusiastiskt och några av de äldre damerna skrattar lågt åt hans kommentar vilket får honom att le varmt.
"Mitt namn är Oscar Enestad, men kalla mig Oscar. Inget magister Enestad här inte, då känner jag mig bara gammal. Jag är, för er som är intresserade, 24 år gammal och utbildad lärare och håller även på att lite vid sidan av leva på min författar dröm som jag haft sedan barnsben och som jag hoppas att några av er också delar" yttrar han och jag nickar ivrigt då han nämner sin författar dröm vilket får honom att möta min blick och sända mig ett slående vackert leende.
"Under den här kvällskursen kommer vi att öva på vårt kreativa skrivande. Jag tror säkert att ni redan är duktiga skribenter allihopa men jag är här för att kanske få er att finna ny inspiration, hjälpa er med era texter och kanske förhoppningsvis även lära er något" yttrar han glatt samtidigt som han vandrar runt lite i den lilla salen.
Vid meningens avslut stannar han upp vid mig och blinkar lite med ena ögat vilket får mig att rodnandes vända ner blicken i bordet och jag uppfattar hur han skrattar lågt innan han går vidare fram mot katedern igen.
"Så vi sätter väl igång första lektionen, eller vad säger ni?" Yttrar han sedan och alla nickar exalterat och jag slår upp ett tomt blad i mitt block.
Plötsligt ser jag ännu mer fram emot den här kvällskursen.
. . .
Mhm det tror jag säkert att du gör Felix 😏
KAMU SEDANG MEMBACA
Kreativitet ~ foscar
Fiksi PenggemarEn kvällskurs i kreativt skrivande och plötsligt stannade jag kvar längre och längre efter lektionerna för att få hjälp med mina texter, och till slut var texterna som bortglömda. Det var bara han och jag.