My Angel (Svenska)

1.

-Elina

Huvan är nerfälld och ögonen är riktade ner i skolans kalla kakelgolv. Hans armar hänger bara längs sidorna och hans mun är stilla och tyst. Han ser inte ens upp på mig när jag närmar mig. Han är helst avstängd. Jag granskar honom. Typisk player, sån som spelar tuff, det är vad han är. Jag är bra på att läsa folk, jag vet exakt vem han är...

"Ursäkta, du sitter mot mitt skåp." Säger jag och försöker göra min darrande röst så bestämd som möjligt.

"Så synd" Flinar han och fokuserar blicken på en mycket udda spricka som endast finns i just vår skolas golv.. Pfft... Jag suckar högt och det får honom att se upp på mig och höja på ögonbrynen. Det är då jag lägger märke till ögonen. De är gröna och lyser starkt som stjärnor. Jag gillar att hans blick vilar på just mig men samtidigt borrar dem sig in i mig. Det är som att han kan se inuti mig. Det skrämmer mig, samtidigt som det känns... ganska bra.

"Kan du akta lite på dig?" Säger jag och min röst darrar till lite när vi får ögonkontakt.

"Nja..." Han granskar mig noga och jag urskiljer en glimt i de gröna ögonen. "Om du lovar att äta lunch med mig sen, jag är ju ny och ensam vettu"

Jag fnyser men nickar lätt. Han flyttar sig åt sidan och börjar rota lite i sin väska medans jag tar ut matteboken ur skåpet. Jag packar ner matteboken i min väska och han börjar vifta med ett papper framför mitt ansikte. Jag blir yr när han viftar så nära, två centimeter från ansiktet ungefär.

"Sal 35, hur kommer man dit?" Säger han och flinar retsamt.

"Kan visa dig om du vill, ska ändå dit." Säger jag och tar bort pappret som han fortfarande håller två centimeter framför mitt ansikte . Sen börjar vi gå.

Aldrig att jag hänger med sådana killar. Han är ett undantag. Ett stort undantag. Han är genomfalsk. Det är jag säker på. Ögonen är såklart linser och det stora vita flinet han glimtar till med ibland är säkert blekt. Jag granskar det svarta, spretiga håret. Säkert färgat det också. Och inte bara det! Han vill att jag ska äta lunch med honom idag, men imorgon är det säkert nån annan stackare. Genomrutten kille som låtsas vara känslokall. Det är vad han är, och inget annat! Jag litar inte på folk som honom. Han är precis som Tyra och dom... Snälla i början och sen smäller det...

När vi kommer fram glider han bara rakt in i klassrummet och jag går efter med flit så att han ska hamna före. Jag vill ändå att han ska få en bra start. Att råka få skolans värsta mobboffer på halsen är kanske inte den bästa starten man kan få. Så jag ska hålla mig undan. Det är nog bäst. För oss alla...

-Första kapitlet klart nuu, skrev om det helt även om början liknar den förra. Var inte riktigt nöjd med hur boken blev och eftersom att jag älskar idéen så bestämde jag mig för att bara försöka igen xD-