My Angel (Svenska)

22.

-Elina (Elina har många kapitel nu,  Ash kommer få ett igen sen när dom är nära att få tag i honom cx)

Lara fladdrar med ögonfransarna. "Gapa." Hon fnittrar elakt och pillar på mina läppar. Jag öppnar munnen och kniper ihop ögonen. Hon häller den gröna sörjan rakt ner i min hals. Jag känner ingen smak men jag känner hur det lilla innehållet som fortfarande existerar i min mage börjar bubbla och jag får en känsla av att hela jag kokar. Känslan sprider sig ut i blodet och jag börjar sakta skaka. Nu bränner det. Mitt blod kokar. Jag skriker och skriker, högre än jag någonsin skrikit. Blodet bränner och kokar i mina ådror. Från tårna till min hårbotten bränner det. Mitt ljusbruna, gyllenfärgade och lockiga hår drar ihop sig och får en mörkröd och blodlik färg. Jag springer fram till Laras sotiga spegel och ser på mig själv. Naglarna växer och blir lika klor. Det bruna, vackra ögonen rivs  upp och bildar röda sprickor. Pupillerna växer och irisen blir allt tunnare. Min rygg värker nu. Det känns som att någon skär upp min rygg inifrån. Jag sjunker ner på det kalla golvet och ger ifrån mig ett hjärtskärande skrik. Någonting växer. Svarta fjädrar växer från min rygg och bildar ett par ståtliga vingar. Jag skriker en sista gång och sjunker ihop med magen mot golvet innan det är över. Jag har blivit en ängel. "Elina är en dödsängel nu, fast bara i 24 timmar."  Hör jag Lara viska till en skärrad Léion.

Sedan är det Léions tur. Léion som inte vill visa sig svag står och biter sig läppen utan att säga ett ord under hela tiden. Han pressar ihop ansiktet och drar in tårarna ända tills det är över. "Jag är en ängel igen." Kvittrar han i ett försök till att låta lycklig men han låter mest känslokall. Lara ler och tar mig och Léion i handen. "Ta varann i handen." Befaller hon. Nu står vi som i en liten cirkel. "Tänk er mörker. Det mörkaste, svarta ni kan tänka er." Lara pratar entonigare, nästan som en robot. "Tänk er en stjärna. Det stjärnan är det enda som lyser i mörkret. Tänk er att ni följer stjärnans ljus genom mörkret. Känner ni hr ljuset blir starkare och starkare? Bra. Gå mot ljuset. Följ ljuset och snart är ni där." Hon beskriver allt entonigare. Hennes röst blir svagare och svagare, snart kan jag inte höra henne alls. Jag följer min stjärna. Ljuset bländar mig nästan nu. Jag kliver igenom ljuset. Hela jag uppfylls av ljuset och jag känner hur jag nästan försvinner mitt bland strålarna. "Elina, du kan öppna ögonen nu." Hör jag Léion viska. Jag öppnar ögonen och möter mörkret. Stjärnan är borta och jag är fångad mitt i det oändliga mörkret...