My Angel (Svenska)

24.

-Elina

"Uhm... Elina du kan öppna ögonen nu..." Mumlar Léion. Jag kisar försiktigt. Det är fortfarande väldigt mörkt. "Kan man göra såhär när man är människa också?" Undrar jag. Léion skrattar till. "Vad ska du göra här då?" Jag rycker på axlarna och ser mig omkring. Vi står mitt i en platt öken. Marken består av torkad lera och sand. Lite längre bort kan man ser ett glödande ljus. Léion och jag följer ljuset och kommer då fram till en stor grop. Gropen är fylld med glödande het lava. Léion flinar. "Coooolt.." Mumlar han. Jag himlar med ögonen. "Hoppa?" Fortsätter han ivrigt. "Va?" Han tar ett skutt och dyker ner i den glödande lavan. Jag hör ett kvävt skrik nerifrån lavan och kastar mig efter jag med.

Lavan omsluter min kropp. Bränner och förtär. Jag skriker. Smärtan känns från tåspetsarna enda till toppen av mitt huvud. Jag skriker igen. Min kropp brinner. Jag sluter ögonen. Det gör så fruktansvärt ont men min kropp får inga som helst skador. Jag ruskar på mig och simmar ner igenom lavan. Ner till botten. Där ser jag Léion. Han håller sakta på att försvinna. Hans kropp blir suddigare och suddigare och snart kommer den att vara helt borta. Jag sätter mig bredvid och blundar precis som han. Jag låter lavan bära mig till platsen där väsen som jag hör hemma. Helvetet. Jag blundar och låter smärtan tära bort mig och föra mig bort...

När jag öppnar mina ögon är smärtan borta. Jag befinner mig framför en stor port. Bredvid mig står Léion. Léion är precis på väg att höja handen och knacka på dörren när han får syn på mig. "Där e du." Viskar han samtidigt som han bakar försiktigt på den enorma porten. En glugg öppnas och ett hemskt ansikte tittar ut. Varelsen granskar oss. "Ni är...?" Kraxar varelsen. "1246 och 7883." Svarar Léion och varelsen släpper in oss utan ett ord. När vi kommer in slår det mig, varför har Léion som påstår sig vara fallen krafter?! Mysko... Jag armbågar Léion i sidan och han svarar i mina tankar. Fallna änglar blir av med sina vingar. I vissa fall krafter. Jag är ett skal utan mina vingar. Mitt straff var inte döden. Bara att få falla. En ängel som är väldigt fäst vid sina krafter kan få svåra bieffekter om de försvinner. Därför lät de mig behålla dem. Jag nickar tyst till svar och vi vandrar vidare.