My Angel (Svenska)

4.

*Elinas perspektiv*

"Jag var 7 år när jag kom hit första gången... Pappa hade precis åkt in första gången. Jag fick inte veta vad han hade gjort, bara att det var hemskt. Nu i efterhand så vet jag att han satt inne för våldtäkt. Vilket också betyder att han var otrogen mot mamma... Jag förstår inte varför hon inte bara dumpade jäveln så fort han åkte in första gången, för om hon hade gjort det hade vi kanske sluppit all den här skiten. Men hon gav honom en chans till, och en chans till enda tills det gick riktigt illa...

Men i alla fall, jag blev ledsen och arg. Jag förstod att jag inte skulle träffa pappa på ett tag men jag blev arg för att jag inte fick veta varför. Så jag bara sprang. Jag sprang ut till skogen och hittade ett litet hus som sedan fick bli mitt andra hem... Andra gången han åkte in var det för stöld. Mamma dumpade honom inte... Hon hittade vapen i garderoben men hon anmälde inte fören det var för sent..."

Jag tar ett djupt andetag.

"Det var kväll. Jag var ungefär 10. Pappa var full. Han blev arg på mamma. Han började slå och skrika. Jag vaknade och klev upp. När jag kom ut i vardagsrummet fick jag se mamma ligga på golvet med pappa sittande på henne. Han slog och blodet rann ur hennes mun. Jag fick panik och hoppade på honom. Han blev argare men reste sig. Jag trodde allt var över men några minuter senare kom han ut igen med den där pistolen mamma hittat i hans garderob några månader tidigare... Han tänkte döda oss och han menade allvar. Mamma sa åt mig att springa och det gjorde jag. Hon bad honom att inte skjuta mig och det gick han med på. Men..."

Jag lyfter upp tröjan lite och gör mitt stora långa ärr synligt.

"Han skar mig. Efter det lyckades jag komma ut ur lägenheten. Jag hörde skott och skrik. Jag sprang upp till en granne och bad om hjälp men när polisen kom... Han var borta och hon..." Jag klarar inte av mer och brister ut i gråt.

   "Men din 'alkismorsa' då?" Undrar Ash och jag skakar lite på huvudet.                                                                                                                                            

"Min moster, Sophie, jävligt olycklig och förstörd är hon sedan hennes man lämnade henne" Svarar jag.       "Aha..." Mumlar han och kramar om mig lite löst. "Shit" Jag hummar till svar och lutar mig mot honom. Han fångar in mig i en kram när han ser hur mina ögon börjar tåras. Jag gråter, snörvlar och snorar mot hans tröja. Han håller mig kvar och hans händer stryker längs min rygg och över mitt hår. Han torkar några tårar och ler lite snett.

Kort kapitel idag. Tänkte ha vartannat kapitel ur Ashs perspektiv och vartannat ur Elinas. Men idag ville jag ha Elinas perspektiv när det var hon som berättade. Men i fortsättningen ska jag hålla mig till vartannat kapitel om det inte blir nått sånt här igen c;