My Angel (Svenska)

20.

-Elina

Främlingen styr båten och jag vet inte vart vi är på väg. Den här Léion är skrämmande. Hans isblå ögon är starka på ett helt annat sätt en Ashs. Ashs är starka och klara medans Léions är så suddiga och  svaga att man nästan blir lite yr av att se in i dem.

"Ska du inte fråga något snart?" Undrar Léion. Jag svarar inte. Det är som att luften ur mina lungor är borta. Jag kan helt enkelt inte öppna munnen. Ash är den enda jag någonsin kunnat lita på. Det finns ingen annan jag någonsin kunnat prata med utan att få en elakt ord tillbaks. "Uhm... Elina?" Det enda jag lyckas få ur mig är nått gurglande ljud som får Léion att skratta lite smått. "Jag ska inte störa dig mer, Elina." Skrattar han och jag rodnar.

Léion lägger ankar vid en brygga. "Här bor min vän Lara, hon kan nog hjälpa oss att få tag i Ash." Förklarar han. Jag nickar. "Hur kunde du hitta hit...?" Viskar jag hest. "Varje ängel har sin specialitet, min är lokalsinne och tankekraft. Jag minns allt, ser jag något blir det aldrig osett." Säger han och blinkar med ena ögat. Undra vad Ashs... "Ash är annorlunda." Svarar Léion som  om han läst mina tankar. Jag ser frågande på honom. "Du kommer förstå." Säger han och kliver ur båten. 

Vi går längs en smal gränd. Han går före och jag följer efter. Jag kan fortfarande inte förstå. Allt är förvirrande. Jag är trött på att alla behandlar mig som ett litet barn som inte kan hantera sanningen! Varför låta bli att säga saker som jag ändå kommer att få reda på? Vem är ens mannen som går framför mig? Hur ska jag veta att han inte är djävulen själv? "Jag är inte djävulen." Säger han entonigt. "Sluta gör sådär!" Fräser jag och tar tag om mitt huvud. "Det är privat!" Mumlar jag och trycker händerna mot pannan. Han skrattar. "Jag ska lära dig att stå emot det sen..."

Vi kommer fram till en byggnad. Byggnaden har två ingångar. Jag och Léion tar den till höger. Han leder mig genom en trång och halvmörk gång där det ena ljuset kom från en halvtrasig gul lampa som hängde snett vid ingången. Han försöker ta tag i min hand men jag puttar bort den. "Ash." Viskar jag kort. "Jag vet, Ash får alltid de snygga brudarna." Skrattar Léion. Jag sparkar till honom på smalbenet. Min varningssignal går igång. Killar som pratar sådär är inget att lita på... Jag kan inte låta bli att bli lite besviken. Jag som trott att alla änglar var underbara och prydliga, men egentligen är de kanske bara lika fåfänga som oss. Fast men vingar och färgstarka ögon. "Du, två ord gör mig inte till en dålig människa." Skrattar Léion dovt. "Sluta med det där!!" Skriker jag och går fortare med blicken i marken och en rodnad på kinderna. Plötsligt känner jag hur jag slår i något. Jag ser upp och får syn på ett ansikte. "Tjena, Lara!" Hör jag Léion bakom mig.