My Angel (Svenska)

2.

*Ashs perspektiv*

Jag ser att hon stannar upp vid dörren in till klassrummet och liksom sölar så att jag ska hinna före. Det hugger till som om jag får ett hårt slag i magen när jag ser det. Gillar hon inte mig? Säkert ögonens fel... Alla varnade mig. "Dina ögon... Ibland kan dom vara lite... Skrämmande, har du hört talas om linser?" Hade Maddy frågat. Men problemet var bara det att mina ögon var för starka. De lös igenom alla linser utom de kolsvarta, och alla höll med om att jag såg läskigare ut när hela ögonen var svarta som hål än när de lös starkt gröna. I vanliga fall älskar jag mina ögon. De är faktiskt väldigt vackra. Men här känns det bara fel...

Jag sätter mig på en tom stol och hoppas att Elina ska sätta sig bredvid, men det gör hon inte. Istället ger hon mig en äcklad blick, som om jag bara vore en smutsig fläck på hennes stora vita duk. Pfft... Hon är säkert bara en snobbig överklass brud. Inte konstigt att hon blir mobbad. Jag hatar folk som tror att de är bättre än alla andra, och det är precis vad hon tror.

Jag följer hennes blick och inser att det inte är mig hon tittar på utan tjejen som satt sig bredvid mig. Jag sneglar på henne och hon ler vänligt.

"Hej! Jag heter Tyra, vad heter du?" Säger hon och ler med hela ansiktet.

"Ash" Muttrar jag och vänder bort huvudet.

"Ash... Coolt namn!" Säger hon och lägger handen på min axel så att jag ska vända mig om igen.

Jag hummar till svar och skakar loss hennes hand. Hennes leende tinar sakta bort och ersätts av en irriterad min. Hon reser sig tvärt och går och sätter sig bredvid en annan kille. Jag flinar lätt mot Elina och jag tror att jag hinner se ett litet leende spela på hennes läppar innan hon ser ner i sin mattebok igen.

Vi går tysta mot lunchen.

"Alltså jag brukar inte käka här så ofta..." Mumlar Elina och nickar mot matsalen.

"Vart brukar du käka då?" Undrar jag.

Hon rycker på axlarna och håller upp dörren åt mig. Vi säger inget mer. Vi äter helt under tystnad. Fast det känns inte som att någon måste säga nått. Allt blir sagt ändå... Jag testar ett leende och hon ler faktiskt tillbaks innan hon böjer sig ner över sin köttfärssås och fortsätter skyffla i sig. Sen total tystnad...

Korridoren är öde. Eller nja, jag sitter uppkrupen på en fönsterkarm, Elina sitter och rotar i sin väska och Tyra står en bit bort tillsammans med två andra tjejer. Tyra och tjejgänget börjar skratta och så vänder de sig mot Elina.

"Så, hur går de med din alkismorsa då?" Flinar Tyra mot Elina.

"Såg henne vingla runt på stan igår, tror hon va på väg till systemet va?" Hakar en av tjejerna på.

Plötsligt står de nära henne. För nära. Hon reser sig och försöker tränga sig förbi men de håller kvar henne.

"Svara." Uppmanar Tyra.

"Det går bra, tack" Svarar Elina med darrande röst och försöker knuffa sig förbi men de tar tag om hennes axlar.

"Säkert? Annars tar socialen säkert mer än gärna hand om henne" Fnissar en av tjejerna.

Elina står bara där, ser ner i golvet och håller tillbaka tårarna.

"Kom igen, vi skojar ju bah!" Säger Tyra och slår till Elina hårt på axeln.

Och där tycker jag att det räcker. Jag hoppar ner från fönstret och lägger handen på Tyras axel. Hon vänder sig om och skjuter upp axlarna.

"Elina och jag tänkte sticka nu om det går bra?" Säger jag och mördar Tyra med blicken.

Hon nickar stumt och jag knuffar henne hårt åt sidan och tar försiktigt tag i Elinas arm. Hon ler lite men skakar loss min hand och börjar springa. Jag vet inte vart, men jag vet att jag måste efter. Korridorerna är tomma och jag styr stegen mot brandtrappan som leder upp på taket. Jag ställer mig på kanten och kastar mig utåt. Känner vinden riva i mitt hår och regnet falla mjukt mot mina kläder. Där nere springer Elina in mot den täta skogen.

-Hoppas ni gillar det här kapitlet, kanske inte det bästa men det kommer mer drama och sånt i nästa kapitel! xD-