My Angel (Svenska)

16.

-Elina

Jag sitter just nu på en båt. Bredvid mig sitter en kille med ovanligt svart ostyrigt hår och gröna lysande ögon som är helt fantastiska att se in i. Just i det här ögonblicket, när jag ser ut över horisonten, är mitt liv helt... Underbart. För första gången i mitt liv, får jag bara glömma. Glömma allt det svåra och njuta. Inte för att jag någonsin haft något att njuta av tidigare. Men nu har jag verkligen det. Iallafall i några sekunder. Innan jag minns att vi faktiskt är jagade av flera tusentals änglar och att Ash förmodligen kommer bli av med vingarna, dödad eller nått... Men annars är allt bra, tackar som frågar.

Ash svarar aldrig på min fråga. Egentligen behöver jag inget svar. Jag behöver bara hans mjuka arm runt mina axlar och hans läppar mot min kind. "Du klarar dig..." Viskar han och en tår rinner längs kinden. "Utan mig. Jag lovar..." Jag skakar på huvudet och trycker mig närmare. "Nej..." Svarar jag med raspig röst. "Inte utan dig... Jag skulle falla sönder..." Jag har förlorat alla redan, bara tanken på att missta Ash gör så ont att jag måste sätta mig ner. Egentligen så saknar jag inte Sophie så mycket. Hon vinglade mest runt där hemma och slog sönder vaser som jag fick ta skulden för sen dagen efter när bakfyllan var som värst. Men det gjorde inget, jag var glad att jag hade någon i alla fall, även om denna någon var en full och mullig femtioplussare...

Båten svajar och huvudet dunkar. "Det gör ont..." Viskar jag och tar mig för huvudet. Ash lägger handen på sitt hjärta och sina läppar på mina. "Jag vet..." Viskar han. "Jag vet..."

Både jag och Ash vet att det inte kommer att hålla länge till. Ash kan inte fly från hela jävla himlen. Eller vart nu änglarna bor. Ash är ju faktiskt bara Ash. Han drar handen genom den mörka luggen och flinar lite. Hans gröna ögon lyser i mörkret. Han lägger händerna om min midja och drar mig nära. "Jag vill ha dig..." Viskar han. "Nu..."

Förlåt för kort kapitel! Men omg! 200 läsare? Tack så sjukt mycket!