Hermione Granger skulle börja sitt sjätte år på Hogwarts tillsammans med sina två bästa vänner Ron Weasley och Harry Potter.
Men det var en sak hon inte ville berätta, hon ville inte berätta om honom, han som räddade henne från att trilla, han med d...
Hermione ------------------------------------------------------ När jag kom in i Gryffindors uppehållsrum så satt redan Harry och Ron där. "Vart har du varit?" Frågade Ron. "Ehhm jag har varit i biblioteket" sa jag snabbt. Jag ville bara upp på mitt rum och gråta. "Varför slapp du lektionen?" Frågade Harry. "För att Dra...Malfoy inte var där" svarar jag och känner att jag håller på att börja gråta. "Okej, vad har du för nästa lektion?" "Ehhm talmagi" säger jag och springer upp och in i min sovsal. Varför skulle det här hända? Varför ligger Draco nerblodad på en säng på sjukhusflygeln och skriker att han vill dö? Varför gråter jag? Varför bryr jag mig om honom? Det är alldeles för många frågor! Jag kryper upp och sätter mig på sängen och gråter varma heta tårar. Varför? Varför? Jag kollar på schemat och ser att min lektion börjar om tio minuter. Jag torkar bort tårarna ur mina blodsprängda ögon och tar mina böcker och går. Tur att ingen annan jag känner har talmagi! Tänker jag när jag svänger runt ett hörn mot klassrummet. Jag kommer precis i tid när dörrarna till rummet öppnas och alla elever går in mot sina platser. Några tittar konstigt på mig när jag med blodsprängda rödgråtna ögon springer in till lektionen. Jag tar en plats längs bak och hoppas att ingen ska sätta sig bredvid mig men såklart så gör någon det. "Kan jag sitta här?" Frågar en mjuk röst. "Alla andra platser är upptagna" fortsätter han. "Ehhm visst" säger jag och försöker låta så normal som möjligt. Jag tittar på personen som sätter sig bredvid mig.
К сожалению, это изображение не соответствует нашим правилам. Чтобы продолжить публикацию, пожалуйста, удалите изображение или загрузите другое.
Han har brunt rakt hår och vackra bruna ögon. Inte lika fina som Dracos gråa. När jag tänker på honom så faller några ynka tårar ner för mina kinder. "Hur är det med dig?" Frågar killen snällt. "Det är bra" säger jag men man hör att jag inte menar det. "Är du säker? Du gråter" säger han och torkar bort några tårar från min kind med sin hand. "Tack" nästan viskar jag fram. "Det var inget! Jag heter Erich förresten, Erich Blunt" (murder in the first haha). "Jag heter Hermione Granger" säger jag och jag känner att jag blir lite rosig om kinderna. "Du är en Gryffindor va? Jag är en Ravenclaw" säger han helt plötsligt. "Ja det stämmer" säger jag och känner att jag ler lite. "Vilket fint leende du har" säger han och ler. "Tack så mycket" svarar jag. "Tystnad där bak!" Ropar professorn och vi blir tysta direkt. "Idag ska vi försöka få en blomvas att bli en vattenbägare" säger han. "Det ni ska göra är att tänka på något som har med vatten att göra och sedan genom att nudda lätt med pekfingret vid vasen få den att bli en vattenbägare" "Professorn?" Frågar en flicka från Hufflepuff. "Ja miss Abbot?" "Spelar det någon roll om det är mycket eller lite vatten man tänker på" frågar hon. "Nej inte så länge det är vatten, varsågod att börja!" Sa professorn och helt plötsligt dök det upp blomvaser på borden. När jag försökte tänka på vatten så var det ända som kom upp i mitt huvud tårar, heta tunga tårar. Jag testade och satte pekfingret lätt mot vasen som direkt förvandlades till en vattenbägare. Wow, tänker jag. "Titta hit alla!" Ropar professorn. "Miss Granger klarade det på första försöket! 10 poäng till Gryffindor!" Jag kände hur jag rodnade lite lätt när alla tittade på mig. "Nu tror jag att hela klassen undrar vad du tänkte på" sa han och tittade på mig. "Ehhm jag tänkte på tårar" sa jag snabbt. "Tårar, vad intressant!" Sa han och gick runt för att hjälpa dem andra. "Hur kunde du klara det på första försöket?" Frågade Erich. "Jag vet inte, jag gissar att eftersom att jag var ledsen så blev det så enkelt att fokusera på det" svarade jag. "Aja, nu har du ju iallafall inget att vara ledsen för!" Sa han och skrattade lite. Jag skrattade också fast jag inte tyckte att det var ett dugg roligt. Vadå nu har du inget att vara ledsen för?! Den personen som jag nu är kanske är pyttelite kär i har precis varit nära på att dö och ligger på sjukhusflygeln och ber om att få dö! Jag vet inte varför men jag reser mig upp och ska precis gå eftersom jag är klar när Erich drar i min kappärm. "Vad är det?" Jag inser nu att när jag tänker på Draco så börjar tårarna strömma ner för mitt ansikte. "Jo jag undrar om du vill plugga med mig någon gång?" Frågar han och torkar bort tårarna från mitt ansikte. "Gärna" säger jag och får fram ett litet leende. "Vi kan väl träffas på tre kvastar till helgen när vi ska till Hogsmeade" "Visst" säger jag och ler mot honom innan jag går ut ur klassrummet. Jag vet inte varför men det kändes bättre när jag hade pratat med Erich. Kanske var det för att han tröstade mig och gav mig fina komplimanger. Jag han inte tänka mer förrän jag råkade gå in i någon. "Förlåt" sa jag tyst och tittade upp på den jag hade gått in i. Snape. "Se dig för var du går Granger!" Sa han kallt. "Jag ska gör det i fortsättningen professorn" "Varför gråter du?" Frågade han och jag såg att han nästan log. Jag skulle precis säga något men hejdade mig när jag hörde mitt namn ropas. "Hermione!" Jag vände mig om och såg Erich komma springandes mot mig. "Du glömde di... Oj förlåt professorn" sa han när han såg Snape. "Akta på er nu innan jag ger er straffkänst" sa han och gick snabbt förbi oss ner genom korridoren. "Du.. Du glömde din bok" sa han och höll fram en bok mot mig. "Tack" sa jag och tog boken och stoppade ner den i väskan. "Jag glömde också fråga vilken tid vi skulle ses i Hogsmeade?" Sa han sen. "Vi kan väl ses runt 14?" Frågade jag. "Visst det blir bra" svarade han. "Och förresten så kanske du borde gå in på en toalett och fixa till din mascara, den rinner" sa han och försvann ner för korridoren. Jag gick mot Gryffindors uppehållsrum och tvättade bort mascaran som hade runnit under ögonen. Varför var det så jobbigt att veta att Draco var skadad? Varför gillar jag honom? Det var många saker som flög runt i mitt huvud. Saker om Draco. Jag ville gå till sjukhusflygeln och se hur han mår. Varför ville han att någon skulle döda honom? Vad hade han gjort i astronomitornet? Jag måste få reda på det! "Får jag komma in?" Hör jag Harrys röst på utsidan dörren. "Visst" säger jag och han går in. "Hur var lektionen? Är inte talmagi väldigt svårt?" Frågar han. "Det är vanligtvis ganska svårt men nu fick jag gå tidigare för att jag klarade det direkt" sa jag. "Vad skulle ni göra?" "Vi skulle förvandla blomvaser till vattenbägare" ------------------------------------------------------ Hoppad ni gillade kapitlet!
